Astas adventskalender. 17:e december

Tänkte köra en serie. Från 1:a dec till julafton. En riktig bloggutmaning till mej själv. Adventskalendern kommer att bestå av människor som inspirerar mej. Eller som jag tycker är duktiga. Eller snygga.
Människor jag gillar helt enkelt. Jag kommer att blanda kända och privata godingar.
Välkomna till Astas adventskalender.

Den 17:e december. Här har ni...


Märta. Belburgos Madame. Född 16:e februari 2005 i Helsingborg. Min stora kärlek, bundsförvant och själsfrände.

Märta. Jag misstänker att ni hört mej nämna henne en gång eller två tidigare?!
Jag anar att ni kan historien om hur hon kom och räddade mej ur sorgens grepp och om hur jag slitit med henne när andra skulle gett upp. Hur vårt arbete med att få henne att fungera har fört oss så nära varann att vi är som ett... Asta å Märta. Märta å Asta.
Men detta ska inte handla om mej, detta inlägg och denna hyllning ska handla om min bästa vän.

Märta är LÄTT den intelligentaste hund jag stött på.
Oerhört kvicktänkt, har vansinnigt lätt att lära sej sånt som hon tycker är viktig kunskap.
Innan hon var året kunde hon fler ord än de flesta hundar lär sej under ett helt liv.
Inte bara de vanliga... sitt, ligg, kom och stanna. Hon kunde en massa annat, visste namnen på hela familjen och ett tiotal vänner. Kunde häst, katt, pippi, gå å bada, åka bilen, grisöron, pigears, mördare och en massa sånt.
Hon lärde sej snabbt att öppna dörrar... och rymde stup i kvarten tills vi vände handtagen upp å ner och det blev fysiskt omöjligt för henne att öppna. Hon försökte öppna fönster och förstod faktiskt hur det gick till. Men vi har tröga handtag på fönsterna.
Hon kunde öppna skafferi och kyl och sopskåp... resten kan ni föreställa er.

Märta tror själv att hon är född polis.
Hon vet hur alla andra ska uppföra sej och säger gärna till när de inte gör det.
Som yngre var hon hopplös... då ink det i princip alla som inte gick lugnt å tyst.
Å ibland räckte inte ens det.
Nu mera har lagarna inskränkt sej till... skrik inte, lek inte högljutt, gå inte på grusvägen 50 m bakom mitt hus, var inte full, klä dej inte i burka, arbeta inte inom posten, ha inte konstiga huvudbonader, stirra inte hotfullt på mej el min flock. Åk ABSOLUT inte pulka.
Hon tar sej rätten att säga till. (Vilket kan vara lite pinsamt när det är typ grannungen på 1½...)

Märta har aldrig direkt varit förtjust i främmande hundar (eller människor.)
Numera tolererar hon främmande hundar om de inte kommer allt för nära, stirrar på henne eller låter.
Hundar hon leker med sägs bryskt till i parti  å minut.
Hon är 50 kg girlpower som man inte fjantar runt med hur som helst.

Precis som hon är den smartaste (å kanske den jobbigaste) hund jag mött så är hon den snällaste mot alla dem hon älskar. De hon älskar... dem ÄLSKAR hon!
Det finns ingen måtta på hur mycket kärlek hon visar våra gäster. Hur nära hon vill sitta.
Dem hon älskar allra allra mest snoozar hon på. Alltså luktar igenom i ansiktet, mycket långsamt och mycket noga.
Hon är en familje och flockkär hund men allra mest mammas hund. Jag tror hon skulle följa mej in i döden.
Hon är en känslig hund som tar illa vid sej av att man skäller på henne. Fysiska bestraffningar har aldrig kommit på fråga.

Hon har en massa egenheter för sej. Bland annat MÅSTE hon lukta på bilhandtag hon går förbi att känna vem som äger bilen. Om det är någon hon känner. Gör hon det blir hon tokglad.
Ett par år åt hon björnbär från busken och ssen slutade hon plötsligt med det.
Ett år lärde hon sej att snoka rätt på liljekonvalj åt mej utan att jag lärt henne, det skedde av "misstag."

Min Märta är en stor personlighet. Ett urstarkt muskelknippe. En fighter och en kämpe.
Med skör själ och stort hjärta.

Puss/ Asta