Året så som Asta minns det.

 

Ja, då är vi snart där pojkar och flickor. Vid årets slut. Så som vi räknar tid.
En del av er är kanske på stora kalas med långklänning, kostym och höga kristallglas.
Andra av er har mer intima middagar. Har kanske slavat i köket hela dagen.
Törs jag gissa att det serveras mycket oxfilé i de svenska stugorna?
Själv sitter jag här med maken.
Jag som är osminkad, okammad och oduschad i stor tjocktröja och baggyjeans och han i kostym dagen till ära.
Inga gäster. Inga barn hemma. Huvudvärken from hell.
Men det känns ändå helt okej.
Jo, men faktiskt.
Jag ska laga till lite entrecote strax och förmodligen ta en dusch oxå.
Softa i soffan med ett glas rödvin och att finnas här med mina hundar, ffa Gottfrid då, så han inte går å blir skotträdd.

Jag har sammanfattat mitt privata år 2012 på flera sätt redan så här följer ett par ord om året i ett större perspektiv.
Det är märkligt (eller inte) hur man minns det som var i slutet bäst och hur de nära händelserna berör mer än det som sker långt bort.

Jag kommer minnas  det blodiga och vidriga krig som förs i Syrien inför världens ögon och ändå kan ingen hjälpa de stackars människorna.

Rättegången och domen mot Anders Bering Breivik. 

Zlatan som gjorde succé om å om å om igen.

Jag kommer minnas hur journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson äntligen släpptes ur fångenskapen å kom hem till Sverige.

Stefan Lövén tog över partiledarrollen för Socialdemokraterna och sådde hos många socialdemokrater ett hopp... men sedan dess har det varit väldigt tyst.

Barack Obama som tack och lov fick förnyat förtroende som USA's president. 

Jorden som skulle gå under 2012 enligt Mayaindianerna. Men de hade räknat fel.
Som många före dem.

Främst minns jag Expressens stora avslöjanden om Sverigedemokraterna som levde gangsterliv på stan med järnrör och kallade människor för "blattelovers" och "hora."
Det som berörde mej mest kring denna historia var dock inte tre korkade unga män och deras parti. DET var ingen nyhet för mej...
Det som berörde mej var att Sverigedemokraterna fortsatte att växa TROTS skandalen och att 2012 blev året när var o var annan svensk var upprörd över sina kränkta traditioner och slängde ur sej fraser som "jag är inte rasist men...", "det har gått för långt", "värna våra traditioner", "men det får man väl inte säga i detta jävla landet längre" osv.

Må nästa år bli ett fredligare, rättvisare, snällare och mindre kränkt år.
Gott Nytt År mina vänner.

Puss/ Asta