måndag 5 november 2012

Lägger ner karriären

 

Visste ni att jag extraknäckar som kirurg?
Inte?
Well, det gör jag men jag tror att jag ska sluta med det för jag är inte speciellt bra.

Mellan tuttarna har jag en sån där brun leverfläck med hals.
Det låter till och med fulare än det är. Uff.
Jag har retat mej på den i åratal och för nån vecka sedan bestämde jag mej för att den skulle bort.
Men inte behöver jag gå till doktorn för sådana där små petitesser... nej, "kan själv" är väl ledordet för varje självständig kvinna.
Å så inledde jag min karriär som kirurg.

Nu skar jag inte bort den med kökskniven från IKEA.
Nej, jag ströp den.
Eller försökte strypa den rättare sagt.
Det har jag gjort förr, för länge sedan, med lyckat resultat.
Alltså knöt jag en sytråd runt, drog åt av bara älgvete.
Den växte när blodet pumpade in (precis som den skulle) och inte kunde ta sej ut igen.
Där efter hände ingenting.
Jo den började klia. Nåt vansinnigt. Kämpa för sitt liv.
Å inte fan dog den.

Så igår låste Lillebror o jag in oss i medicinrummet och han fick med steril sax klippa bort den hårt åtdragna tråden.
Det var en tacksam liten leverfläck kan jag säga.
Den mår dock inte helt bra.
Den är full av var. Läcker en massa äckligt gult.
Jag misstänker att jag får ta mej till en riktig kirurg. Bekänna mina synder. Erkänna min inkompetens och få den borttagen av nån som kan.
Hmmm.

Puss/ Asta

8 kommentarer:

  1. Jag är också min egen kirurg.
    Med sällan lyckat resultat
    Men skam den som ger sig, brukar jag tänka åsså gräver jag lite djupare eller vad det nu är som krävs
    Kram Pi

    SvaraRadera
  2. haha fyfasen, gjorde det inte ont? Jag får ont i hela kroppen när jag läser :P Jag själv tog bort en vårta på mitt finger med sånt där man penslar på från Apoteket. Det stod 'använd lite grann, en gång i veckan, sätt inte på något plåster'. Vad jag gjorde var penslade på utav bara helskotta, satte plåster på och väntade i ett dygn. När jag öppnade plåstret hade jag en varböld av guds nåde som jag pillade bort och kvar fanns en stor krater genom halva fingret och jag blev rädd att jag liksom tagit död på fingret. Men lyckat blev det, nu några månader senare har jag bara ett ganska stort ärr kvar, men bättre det än en vårta :D

    SvaraRadera
  3. Hur var det nu, kirurgsyrror är liiite bättre än alla andra.. ;-)
    /Lisa R

    SvaraRadera
  4. Vet inte om du är alldeles galen eller modig. ;D Jag hade nog inte vågat mig på något sådant i alla fall. :) Kram kram!

    SvaraRadera
  5. Oj! Inte illa... Men jag tror du ska lyssna till din andra instinkt... Sök läkare! :-)

    SvaraRadera
  6. Aaaaajjjoooiiiiurrrkkk... *skrattar* Fina knas A!!!! Sådana däringa har jag tyvärr rätt många. Och de återkommer. Och jag gillar inte att knyta en tråd om dem.. Ibland - bara ibland - lyckas jag fjäska mig till att man på läkarmottagningen låter någon sköterska klippa av dem. Det föredrar jag alla gånger. Någon gång har jag faktiskt steriliserat (kokat) en oanvänd sax här hemma och gjort det själv. På pyttesmå. Men de är äckliga. Och jag får dem alltid på äckliga ställen... Suck.

    Kramar i massor till dig! <3 Och du, lyssna på din KLOKA dotter! Det hon säger är det av värde.

    SvaraRadera
  7. Aaaaaaaaaajjjjjj, det gör ont i hela mig!

    SvaraRadera
  8. Hihihihi hur kan jag ha missat en sådan rolig bloggare som du! :)))

    Jag dör av skratt på jobbet nu!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare