tisdag 27 november 2012

Jul jul, strålande jul

 

Jag skrev ett inlägg om julen, inspirerad av fina Ergo som gav mej ett önskeinlägg om en påhittad högtid.
Jag skrev då om julen. Julen som jag i hela mitt liv, år efter år, velat älska men aldrig gjort.
Men det blev så gnälligt och jag framställde mej verkligen i min suraste, tristaste mest negativa dager.
Så... jag tar bort och gör om. Ni som läst har läst... I'm sorry.

Så här önskade jag att julen var...

Jag vaknar, sträcker på mej som en katt i solen, kikar mot fönstret och ser stora vita flingor singla ner.
Det är tidigt... åtta-nio kanske.
Jag sträcker mej efter mannen jag äskar. Känner lusten vakna, sinnena leka och vi förlustar oss med varann medan övriga huset sover.
Jag kliver upp, duschar, dukar upp en härlig julfrukost.
Ägg, skinka, färskt vörtbröd, stark senap. Å gröt. Jag vill alltid ha risgrynsgröt på julaftons morgon även om Felix i korv duger alldeles utmärkt.
Jag är inte fanatiker alls.
Jag tänder ljus och väcker dem jag älskar.


Efter frukosten går några av oss en runda med hundarna i ett vinterlandskap där allt är vitt, rent och så där tyst som det blir när snön vadderar naturen. Vi går långt och blir rosiga om kinderna, fyller våra lungor med luft och julaftons anda.
Under tiden dukar de som är kvar hemma av och snyggar till. 


Så kommer gästerna. Barnen. Deras respektive. Kära vänner.
Musik strömmar ut i bakgrunden.
Alla är uppklädda. Glada och förväntansfulla.
Vi dricker glögg och äter pepparkakor
Skrattar å är sams.


Vi ser Kalle Anka.
Alla välkända små filmsnuttar.
Skrattar när matadoren blir arg och Sir Väs ligger i vaggan.
Sjunger med mössen som syr en klänning å dricker mera glögg.
Sedan värmer nån annan maten. Jag har redan lagat den.
Jag är värdinna och underhåller gästerna. 

Vi äter.
Janssonen är krämig, skinkan saftig. Sillen salt, äggen perfekta.
Tjo å tjim. Uppsluppna samtal. 


Tomten.
Med paket.
Andaktig stämning trots att vi alla är vuxna.
Vi öppnar ett å ett. Ser vad de andra får. Gläds med dem.
Jag älskar mina julklappar. Det är precis vad jag önskat å lite till. 


Kvällen rundas av lugnt å stilla.
Gäster som åker hem. En stilla kvällspromenad.
Jul, jul, strålande jul. 


Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. <3 *ler* Hoppas din man, son och töser läser....

    SvaraRadera
  2. Vilken fin skildring av julen. Sådär som den aldrig blir. Åtminstone inte för mig och min familj. I år känns det som jag bara vill skita i allt och gräva ner mig, för det känns så meningslöst. Men det säger jag nog varje år, för att dagen innan bli helt jul hysterisk och handla som om allt under hela året ska kompenseras just den här dagen. Men i år...ja, jag vet inte. Men jag önskar det vore så vackert som du skildrar, för dig och oss alla. Kram på dig!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare