fredag 2 november 2012

Granitgrått å kärlek

 
 
Vilken fin text! :)
Jag är så tacksam att jag har en så fin mamma. Som jag saknar så mycket just nu!
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen... jag vet inte hur jag hade klarat mig utan dig. Du har varit min klippa i så många stormar..! Älskar dig!

Måste egoboosta mej själv.
Finna nån form av tröst. Mening.
Har ni läst kommentaren jag fick av min äldsta unge här om dagen?
Va?!
Ja men NÅT har jag ju gjort rätt när jag fostrat en så kärleksfull ung kvinna.
Nån älskar mej med kraft.
Livet är kanske grantigrått men inte svart. Det är inte svart. 

Puss/ Asta

8 kommentarer:

  1. Hon är jättefin din tös och jag hoppas jag kan ha en sådan fin relation till mina tjejer sedan i framtiden. Nej, det är inte svart. Ibland gråblaskigt, men aldrig svart. Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hon är fantastisk. Å någonstans även ett kvitto till mej att jag måste gjort nåt rätt där. Kram

      Radera
  2. Sina barn ska man vara stolt över.../ Magdalena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klart Magda! De är ju det bästa vi har.

      Radera
  3. Ohh, så fint hon skriver, mitt hjärta svämmar över. Det är när barnen ger en sitt erkännande som det blir riktigt på nått sät. De, som inte behöver smickra och ge komplimanger, eftersom de vet att jag älskar dem oavsett... Som sonen som häromdagen sa: "Ni är inte de mest välorganiserade föräldrarna, men ni är de bärsta föräldrarna för mig...". Lycka...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Barn är lycka Freja, absolut. Oavsett om de är 3 timmar gamla och luktar av fosterfett eller 25 år å gifta husägare. Alltid. Fin son du har... han har förstått vad som är viktigt! Kram

      Radera
  4. Sentimental som jag var i gårkväll så började jag gråta av ditt inlägg. Ibland känner jag mig verkligen som en femåring som blivit lämnad på dagis och sitter vid ytterdörren och gråter efter min mamma. Konstigt...
    Samtidigt så vill jag bara ge dig en stor kram och säga att allt kommer att ordna sig. För det gör det, för det mesta! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emmigumman, ja VEM har du fått det där känslosamma från? :)
      Själv började jag ju gråta när jag läste ditt syskoninlägg.
      Puss

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare