Att få barnbarn

 

Här om dagen bad jag om tips på blogginlägg och min äldsta dotter tycke att jag skulle skriva om vilken typ av mormor/ farmor som jag tror att jag kommer att bli...

Jag har längtat ett bra tag nu... efter bäbis.
Jag fyller det så gott det går... vilket verkligen inte är fy skam... med hundbebisar men det är klart att jag längtar efter barnbarn.
Det står högst upp på min "att uppleva innan jag dör lista."
Känn ingen press älskade ungar :)

Jag tror att jag kommer att bli en fantastisk mormor/ farmor.
Kanske kommer jag ha svårt att inte lägga mej i uppfostringsprylar, tycka att barnbarnen behandlas för strängt, för ängsligt, för... sterilt, men det är ju ett "mor-dotter/ son problem" och inget som har med min mormors/ farmorsroll att göra.
Jag får helt enkelt lära mej att hålla klaffen.
Nåt jag gjort klart för mina barn är att DE får fostra sina barn hur de tycker känns bäst, men JAG har rätt till min roll, till att få vara mormor/ farmor som jag vill. Det ska ungarna inte lägga sej i!
Där får de lära sej att hålla klaffen.

Jag har ju en del barnerfarenhet i ryggen. Annan erfarenhet med.
Jag vet nu att allt är inte så jäkla noga.
Jag har med åren begåvats med ett helt annat tålamod än vad jag hade som småbarnsmamma och jag tror att jag kommer att bli en aktiv, rolig och spännande mormor/ farmor.
Hit skall de få komma och vara en del i vardagen.
Vi ska steka pannkakor. Mumsa glass. Göra pärlhalsband. Bada skumbad.
Vi ska gå på upptäcktsfärd i skogen. Plaska i vattenpölar. Äta massor av godis. Fiska krabbor. Grilla korv.
Vi ska se på film, läsa sagor, sova tillsammans i sängen.
Å det gör inget om man skitar ner sej eller plockar upp saker från golvet å käkar upp, det dör de inte av.
Det enda jag förmodligen kommer att vara sträng med... eller noga kanske rättare sagt... är att lära dem att respektera hundarna. Det är viktigt för barn.
Inte bara att vara med djur utan att lära sej ta hänsyn till djur.
Stor skillnad.

Jag har själv saknat intresse från mina föräldrar gentemot barnbarnen när de var små.
Jag har aldrig fått känna att de tycker mina barn är finast i världen. Jag har aldrig haft barnvakt.
Deras förhållningssätt till barnen har ofta varit orättvist. De har öppet favoriserat och inte favoriserat.
Vi har haft många infekterade bråk om detta, ffa jag om mina morföräldrar.
Jag ska bli världens rättvisaste, just för att jag vet hur ont det gör, inte bara i det lilla barnet utan oxå i deras föräldrar när man som mor el farförälder brister i den rollen.
Tycker jag olika mycket om dem, vilket ju är mycket möjligt, barnbarn är människor som alla andra,   så kommer jag aldrig att visa det eller säga det. Till någon. Någonsin.

Jag tror att det är jätte viktigt för ett barn att bli älskad, och att vara speciell för fler än mamma och pappa.
Jag tror att barn mycket tidigt lär sej att hemma gäller vissa regler, hos mormor/ farmor gäller andra och att det inte är nåt konstigt.
Jag tror det är viktigt för barn att umgås och ha nära relationer till människor ur olika generationer, för varje generation har sina idéer om vad som är rätt å riktigt.
Å jag tror faktiskt det är viktigt att få bli lite bortskämd någonstans.
Sen att det är viktigt för småbarnsföräldrar med egentid att vårda relationen i är ju bara andra sidan av myntet.

Kort sagt, jag tror att jag blir en fantastisk mormor/farmor.

Puss/ Asta