När det tryter

Jag har bloggat... vet inte hur länge... men en herrans massa år.
Producerat många många tussen inlägg.
I perioder fyra-fem-sex om dagen.
Sedan en tid tillbaka känns det som om mina inlägg tagit slut.
Bloggtorka?! Nja, delvis. För jag VILL skriva... jag vet inte bara om vad.
Det känns som om jag berört allt hundra gånger.
Sverigedemokrater, rasism, Socialdemokraterna, Alliansen, min beundran av Mona.
Barnen, vännerna, maken. Relationer, barndom, mamma å pappa, brorsan och min valda familj.
Hundar, Märta, Gottfrid.
Hunduppfostran, barnuppfostran.
Nagellack, klänningar, skor.
Yrket, facket. Havet. Hösten.
Rött vin, god mat, choklad och bantning.
Serier jag följer, böcker jag läst, möten jag haft.
Resor. Jeans. Hormonspiraler. Vita liljor.
Frisyrer. Min syn på vänskap, kärlek, otrohet, Gud och allt däremellan.
Jag vet helt enkelt inte mer vad jag ska skriva om?
Vad vill ni läsa?
Har ni nån önskan? Nån undran?
Nåt ni absolut inte vill läsa igen? :)

Idag har jag varit ledig.
Gått en långis med hundarna. Lagat köttfärssås.
Miljötränat Gottis.
Jag kan säga att "hundtrixtiden" är förbi utan att jag kan fatta varför?
I mina ögon är Gottfrid fortfarande liten, valpig och ser extremt barnslig och ofarlig ut.
Men nu kommer väldigt få människor fram å vill hälsa, tvärtom ryggar de tillbaka när han sträcker sej förväntansfullt mot dem.
En dam... kanske 10 år äldre än mej... ropade panikslaget att jag skulle koppla honom.
Vad skulle han kunna göra lixom? Han ÄR och ser ut som en bäbis.
Vi har kommit in på valpkurs som startar den 27:e november.
Han är dryga 6 månader då, men jag tror det blir bra.
Han är ganska barnslig.
Men idag lyfte han upprepade gånger på benet när han kissade under promenaden.
För att ni utan hund skall förstå, man blir ungefär lika rörd å stolt i bröstet som när människobarnen tar sina första steg.

Ikväll skall jag ha lite nagelvård och se på de sökande morsorna igen.

Puss/ Asta