Ja förlåt om jag tjatar, om jag kommer in på det ännu en gång, men ikväll såg jag på Sommarpratarna i Svt och blev djupt berörd av Gina Dirawis upplevelse av utanförskap.
Gina som är bloggare, komiker och programledare.
Gina, född i Sundsvall, 21 år gammal och sååå begåvad.
Gina har palestinskt påbrå och föräldrar som kommer från Libanon.
Hon berättar om att hon i hela sitt liv haft ett driv av att "bli" någon.
Hennes föräldrar har ständigt tutat i henne den hårda sanningen, med utländskt påbrå måste hon jobba dubbelt så hårt, kämpa mer än andra för att nå sina mål.
Hon började fulgråta mitt i tv när hon talade om hur människor klumpade ihop hennes familj med "muslimerna", när hon berättade om hur allt förändrades till det sämre efter 11:e september för muslimer och hur stor rädslan var att det skulle bli än värre efter självmordsbombaren i Stockholm för några år sedan.
Hon hade ringt gråtande till sin mamma och sagt "Varför gör vi så här, varför förstör vi för oss själva?" trots att hon hade lika lite med självmordsbombaren som du å jag har.
Andras identifiering och misstro blir så stark att den påverkar den egna självbilden.
Jag satt och tänkte på Sverige demokraterna och deras sympatisörer när jag lyssnade till Ginas berättelse.
Förstår de... fattar dom... vad de gör mot människor?
Alla är inte lika vackra, smarta och ambitiösa som Gina.
De flesta drömmer bara om ett hyfsat jobb att trivas med, en schysst bostad, att få tillhöra sitt sammanhang. Allt detta smulas sönder med Sd's förenklade och populistiska retorik där de spelar på människors rädsla för det okända, människors behov av att hålla fast vid ett samhälle som är som det alltid har varit. Men som det aldrig mer kan bli.
Gina. En söt tjej från Sundsvall. Hon berörde mej ikväll.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare