Borta bra

 

... men hemma är ändå bäst.

Ja, hotellivet var... är... fantastiskt.
Få ting är väl så underbara som att komma in på ett fint hotellrum för första gången och gå på upptäcktsfärd. Puffa på kuddarna, kolla in hotellbaren, känna på stunsen på madrassen (inte nödvändigtvis på ett snuskigt vis) å spana in utsikten och badrummet.
Blev mycket förtjust i detta stilrena svartvita badrummet.
Om jag haft längre tid att förfoga till mitt eget förtjusande sällskap så hade jag önskat mej ett badkar, men nu var tiden knapp och jag hann ändå bara med en kvick dusch.

Ja det var som sagt härligt, men lika härligt att komma hem igen.
Hem till mina vovvar.
Lillskiten hade knappt märkt att hans mamma fattades märkligt nog men Märta hade saknat på riktigt och envist väntat på mej vid dörren.
När jag kom hem visste de inte till sej av lycka.
Jag fick inom loppet av tio minuter fler pussar än de flesta hundlösa människor får på en månad.
Det är kärlek!

Tyvärr var ju Mammi en smula sliten efter långa möten och många drinkar men en liten runda i den krispiga luften tog vi i alla fall precis när oktobermörkret svept in naturen.
Jag å Märta gick i en stilla och njutande lunk. Gottfrid yrde på desstu mer.
Full av bus men oxå i en viss rädsla för att dunklet skulle rymma både skumma spöken och vasstandade monster. Både tjuvar och banditer.
Men inte en enda sådan dök upp å vi tog oss hemåt igen.

Imorgon har jag lite plikter av mindre trevliga slag att ta itu med.
Begravning tex.
Ja ja, så är livet... det är bara att gilla läget.
Det känns som söndagskväll idag. Har ni det bra?

Puss/ Asta