måndag 8 oktober 2012

Blunda och tänk på England...

 

Ja, det är ju ett råd så gott som något.
Sagt av någon öm moder inför dotterns bröllopsnatt, jag har glömt av vem.

Men alltså, lets talk about sex.
Är det så jäkla roligt egentligen? Vad tycker ni?
Vad tycker ni på riktigt?!
Allting här i livet går upp å ner och så även sexlusten (det ska gudarna veta) och just nu är det rätt mycket ner.
Orsakerna till det är många.
Jag har aldrig varit någon egentlig "storätare" av sex, aldrig haft någon brinnande lust.
Tyvärr, måste jag väl säga.
Äktenskapet går även på övriga områden lite på sparlåga.
Jag äter en medicin... Cipralex... vars kanske mest kända biverkning är just nedsatt sexlust.
... Å jag sover i köket. Utan maken.

Jag tror dessutom att vi kvinnor behöver hålla vår lust igång för att få mer lust.
Avhållsamhet gör oss inte kåtare utan tvärtom, den är förödande för sexlusten.
Jag har läst många sexologer som ger rådet till kvinnor med nedsatt lust att "ligg i alla fall."
Träna upp lusten, få den att vakna.
Lite "blunda och tänk på England" alltså.
Andra sexologer säger att man absolut inte ska begå våld på sin ickelust.
Att man tvärtom skall känna sej trygg och ha rätt i att inte bli ifrågasatt i den.
Att träna upp det sensuella som smekningar, massage, kyssar utan "hotet" om att det måste (eller ens får lov) att leda till sej.
Olika skolor. Vilken tror ni på?
Jag har lixom tappat bort min sinnlighet.
Bejakat andra sidor, bra sidor, som att "leva i nuet" men lusten... den är näst intill stendöd.
Jag leker knappt med mej själv längre.

Jag kan få för mej att jag ska jobba på många saker i mitt liv.
Vikten.
Flåset.
Musklerna.
Köpivern.
Sömnen.
Snusandet.
Ja ni vet... Men egentligen, vad är viktigare än lusten?
Kittet i en relation. Det som skiljer från alla andra nära relationer.
Jag tror bannemej att maken å jag ska investera i en hotellvistelse inom en snar framtid.
Berätta! Vad känner ni? Vad har ni för tankar? Hur har ni det i er relation?
Å om ni lyckats tända lågan igen, hur gjorde ni?



Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Intressant du A.. *ler* Jag har ingen sexlust. Alls. Har inte haft på läääääääääääääänge. Kanske aldrig om jag riktigt tänker efter. Jag tycker ofta att det är ett alltför stort fokus på det - att det är alltför viktigt.. Men kanske det är viktigt för andra? Kanske är det också konstigt att jag inte är så lustfylld - när jag faktiskt är passionerad i så många andra fall och när jag verkligen inte har några närhetsissues.. Hmmm, får fundera på det..

    Puss på dig i natten

    SvaraRadera
  2. Det där är jag säker på att det kommer att bli ett hyfsat stort samhällsproblem framöver. Faktiskt. Att en stor mängd kvinnor i åldern 30 - 50, säg, helt enkelt fysiskt inte vill ha sex. Inget att underskatta.

    En del av problemet tror jag ligger i att vi undviker fysisk beröring och flirt, eftersom vi automatiskt tror att de ska leda till sex som man inte vill/kan/orkar ha. Och sedan - stress. cortokortisol och annat obehagligt i hormongenren är rena giftet för sexlusten.

    Skulle teoretisera vidare om detta, men nu hinner jag inte för jag måste stressa iväg till ett jobb...ha,ha...

    SvaraRadera
  3. Det där sista var ett sådant där lite mörkt och bittert skratt som kvinnor "i min ålder" presterar ibland :-D (det där var bara ett vanligt garv)

    SvaraRadera
  4. Jag kan inte identifiera mig med dessa kvinnor, mitt fall är tvärtom. Att det skrämmer män att en kvinna har mycket lust o tar för sig. Vad ska VI göra??? Är så innerligt trött på alla dessa artiklar att "få igång lusten", vilket tråkigt liv folk måste ha. MEN den brinnade passionen måste ha funnits fr början, för mig funkar inte att nåt ska växa fram för har man inte haft gnistan fr början så kan man aldrig få det att spraka igen. Det som gör att man gg på gg återvänder till varann trots allt strul, svek o annat, som gör att man inte kan hålla sig ifrån varann.
    Men det är mina tankar...

    SvaraRadera
  5. Hopplös romantiker10 okt. 2012 10:53:00

    Jag tycker aldrig tt man ska ligga för att, det dödar lusten om något, har erfarenhet av det och det tog ÅR att reparera det.. :(

    Jag tror att man kanske måste "välja sina stirder" säg inta allt som står dig på din man, håll tillbaka, gör något gulligt "för att" även om det inte känns helhjärtat så måste man kanske kämpa lite för att vinna tillbaka vad som fanns där.

    En kul övning som jag och min man gjorde var att skriva ner 5 saker om varandra som vi gillar hos den andre, eller fem saker som gjorde att vi blev kära i den andre.. Sen somnade vi utan att ha tittat på lapparna på morgonen gick han till jobbet tidigt och sen när jag vaknade läste jag min lapp och blev varm i hjärtat. Det hjälper!

    Sen tror jag man måste släppa lite på sex-hetsen, mys ligg nära kramas! Pussas gå fram och lägg armarna om honom när han gör något. Säg en extra komplimang. Bara så där..

    Lycka till!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare