... Ja detta ämne twittras det en del om.
Det är ju något, framför allt vi tjejer, ofta säger.
"Nej, men jag skiter i karlar... jag är ju förövrigt gift (som om DET skulle göra någon kvinna obrydd om hur män såg på henne i sin snabba värdering om en kvinna är snygg/ ful/ intressant/ fullständigt ointressant)... jag vill känna mej frääääääsch för min egen skull."
Really?!
Så dagar du som säger så BARA ska vistas innanför hemmets fyra väggar och ägna dej åt att dammsuga, putsa listor, tvätta veckans tvätt, bädda rent i sängarna och laga korvgryta så plattar du håret, lägger fullmakeup, klämmer i dej i ett par supertajta jeans, en topp som visar lite klyfta, har lackade naglar och kanske högklackat?!
Handen upp alla ni som ärligt kan säga att "ja, det gör jag för det är fan så mycket roligare att skura golv i 10 cm klackar och jeans som visserligen för min häck att se läcker ut men som får mina höfter att sitta i ett skruvstäd."
Jag tror inte på det!
Jag tror vi är olika medvetna om hur beroende "vi som gillar att hålla oss fräscha för vår egen skull" är av omgivningens påverkan.
När jag lägger en makup och drar på mej kläder som känns snygga innan jag drar ner på stan så gör jag inte det i hopp om att någon karl ska vilja ligga med mej. Blotta frågan skulle faktiskt göra mej förskräckt.
Men jag känner mej säkrare där jag trippar fram. Smartare. Mer sedd.
Det är att jag ler större mot främlingar, småpratar med dem i kassan, vågar vara en besvärlig kund emellanåt.
Jag inbillar mej att jag bemöts med en helt annan attityd av människor jag möter på gatan eller som expedierar mej i affären.
Jag har inget hopp (eller dröm) om att folk ska vända sej om och avundsjukt sucka "såååå snygg hon var", men när jag kommer till stan i mjukisbyxor, okammat hår, sminket fr gårdagen så känner jag mej negativt iakttagen och bemött.
Jag står inte ut med att de tänker att "gud vad hon var ful."
Eller ja, står ut och står ut... det gör jag väl, men det sänker min dag lite grann.
Vad vi än säger är vi i samspel med andra.
Vad vi än tror påverkas vi av andras bild av oss. Eller av bilden vi gissar att de har.
Vi vill behaga. Visa upp oss. Vara till vår fördel. Spela spelet.
Så är det... rätt el fel, men gör det inte till nåt det inte är.
Puss/ Asta
JAG håller med dig A!! JAG vill att andra skall uppfatta mig som behaglig, trevlig och fräsch. Faktiskt.
SvaraRaderaOch jag håller med dig om det förra inlägget: gubbjävlar!!
Kramar
Jag både håller med och inte håller med.:) Jag skulle aldrig drömma om att gå på stan i otvättat hår och mysbyxor, så som du beskriver oavsett vad, för det känner jag mig inte bekväm i och gör det knappt ens hemma bakom stängda dörrar. Men lik väl så sminkar jag mig snyggt precis varje dag även om ingen jävel kommer se mig endast för att jag gillar gå förbi spegeln och se snygg ut. Känslan av det. :) Även om ingen alls kommer se mig eller någon man osv. För att jag tycker om att vara snygg - alltid. :) Jag förstår vad du menar i det du skriver, men jag är inte sådan helt enkelt utan snygg för mig själv och för att jag gillar det. Inte för vad andra ska tycka eller "för att jag måste". ( men så är jag rätt narcissistisk emellanåt också;)) Kram kram!
SvaraRaderaPs. Dock skippar jag högklackat och stuprörsjeans, har alltid klänningar på mig hemma istället för mysbyxor. :)
Instämmer till fullo med Ergo MEN jag kan oxå springa ner på stan i otvättat hår o mjukisbyxor o allmänt sunkig.. Men det händer inte så ofta..
SvaraRaderaHa en bra dag!!
Ja, jag kan nog vara ganska sunkig....tyvärr till min mans stora sorg;-) Jag gillar det! Alltid ren och fräch, men gärna slappstilen. kan lätt handla osminkad och så,MEN är det jobb, möte med andra mm då klär jag mig därefter, eftersom jag vet att man inte respekteras och blir bemött som man förtjänar om man ser hm ja sunkig ut. och SÅKLART är det fest eller middag, eller om jag bara känner før det då klär jag mig snyggt! Jag älskar kläder och klär mig heltenkelt efter humör! Kram Köpenhamns morsan
SvaraRaderaTyvärr så håller ja inte med dig, jag är lite inne på föregående kommentar. Jag klär mig gärna i myskläder om jag baa ska vara hemma, har inga problem att gå och handla i pyjamasbyxor om det skulle vara så och min man (visst det har hänt att han sagt ska du verkligen gå ut i dom DÄR) skulle aldrig ha någon åsikt han tycker jag är fin/snygg/smart/intreesant oavsett om jag har mysbrallor eller finklänning. MEN däremot kan jag känna att om jag bara är hemma en hel dag, så kan det vara lite trevligt att se sig själv i spegeln och inte känns sig som värsta lodisen utan fin fast i myskläder. Jag skulle aldrig ta på mig hägklackat för att dammsuga men lite rouge eller mascara är väl inte helt fel, även om det bara är jag som ser det.
SvaraRaderaKram
Fårstår och håller med dig till viss del. Men visst är det väl för din skull också som du klär upp dig?!
SvaraRaderaKram
Håller med! Det är som när jag varit till frissan och färat håret, jag känner mig direkt mer energisk och pigg, och det beror ju på att jag upplever mig mer synlig!
SvaraRaderaNär du gör så är du väldigt lik din make :)
SvaraRadera