onsdag 19 september 2012

Vore inte det mycket roligare?

 

Det är många år sedan jag lämnade "småbarnsåren" nu.
Ibland känns det visserligen som alldeles nyss, ibland känns det som ett annat liv.
Tiden när det bodde fyra små barn här och allihop var mitt ansvar.
Jag minns det inte som särskilt jobbigt...
Kanske för att just jobbiga saker av någon anledning bleknar med tiden, men jag tror oxå att det var enklare att vara förälder förr (... det låter som om jag pratar om stenåldern.)

Jag tror att många unga föräldrar idag har sådana krav på sej själva att göra så rätt och att vara så perfekta.
Jag tror att man dessutom många gånger har krav på sej att fortsätta sina spännande liv MED barnen.
Att sträva efter den där karriären, resa på spännande långresor, upprätthålla det där perfekta hemmet.
Som förälder så ska du tänka genus, ekologiskt, jämställt, pedagogiskt. Att som jag gjorde... gå på nån slags instinkt går inte för sej.
Det verkar också vara så att föräldrar mammor synar och dömer varandra hårdare nu mera.
När någon inte klarar av att leva upp till allt det där... perfekta.
Står du utanför småbarnsåren och vill ha en inblick i allt det här konkurrerande och dömande så kan du gå in på snart sagt vilket forum som helst. Familjeliv.se är ett sånt skrämmande ställe.

Mina barn är som sagt stora.
Numera är jag hundmamma istället. Men även här kan jag känna av det där.
Andras kritiska inställning.
Igår kväll satt jag i flera timmar och såg på hockey. Nästan hela tiden med en snart 20 kg tung valp i knät.
Min arm domnade, låret gjorde ont medan han snusade och sov med nosen inkörd mellan min haka och axel.
Å jag tänkte "så här fostrar man en snäll och kärleksfull hund."
Många skulle ha synpunkter på det. "Hundar ska ligga på golvet. Punkt."

Nu till min poäng... jag tror att de flesta föräldrar (till människobarn el hundbarn) gör så gott de kan, fostrar och älskar utefter sin egen tro.
Sin EGEN hund. Sitt EGNA barn. Som DE ska leva med.
Andra, som tror att deras sätt är så mycket bättre, får gärna fostra och älska sina barn efter sin tro.

Vore inte det mycket mycket enklare och roligare?!

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Boken just inköpt... "En dag" alltså

    SvaraRadera
  2. Jo. Håller med dig helt. Vår metod funkar för oss och alla andras skiter jag i :-D

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare