måndag 1 oktober 2012

Recension av Hypnotisören

 

Då så. Vi var alltså på bio igår kväll (för första gången på säkert ett år... varför går man vi så jäkla sällan?) och såg Hypnotisören.

Jag läste boken av Lars Keppler ganska snart efter att den kom ut.
Det var en väldig hype kring den, men själv tyckte jag att den var "så där."
Visst, bra å spännande men inte så otroligt fantastisk som många andra.

Filmen då?
Det märks att Lasse Hallström är en stor och internationell regissör.
Otroligt snygga svepande bilder av landskap, läskiga klipp, suggestiva känslor som byggs upp.
Filmen är ju en thriller där nästan en hel familj mördas. Mamma, pappa, systern. Sonen överlever med svåra skador.
Kriminalkommisarie Joona Linna spelad av Zilliacus (har ni hört ett så vackert efternamn nångång, jag skulle kunna gifta mej med karln bara för att få heta så.)
Zilliacus är relativt okänd för den svenska publiken men stor i Finland och han talar den allra vackraste finlandssvenska.
Linna ger sej ut på jakt efter mördaren. Polisen tror det rör sej om en spelskuld, det tror inte Linna och han kommer i kontakt med Erik spelad av Mikael Persbrandt, en läkare och skicklig hypnotisör med ett skamfilat rykte som ägnas minimalt med tid i filmen.

Skadespelarinsatserna är fantastiska!
Zilliacus är mycket bra men bäst är samspelet mellan Persbrandt och Lena Olin.
De spelar ett gift par, föräldrar till en pojke.
Filmen är lika mycket ett relationsdrama som en thriller och det fokuseras stort kring det här paret som djupt älskar varandra men inte når fram till varandra.
Jag kan fortfarande höra repliker av Olin i huvudet.
"Jag känner ingen tillit, jag litar inte på dej, jag litar INTE på dej!"
"Jag vill ta en paus. En paus från dej och mej. Från oss"

Hon är fantastiskt Lena Olin. En skådespelerska långt över det vanliga och förmodligen jordens snyggaste 57 åring.
Att se Persbrandt i en sådan här roll, en roll där han får visa upp långt fler strängar än i Beck är en upplevelse, han är förmodligen det största (och vackraste) vi har i Sverige.

Sammantaget.
Filmen var spännande och välgjord.
Jag saknade vissa förklaringar, tyckte att vissa bitar stökades över, det upplever man nästan alltid när man ser en film efter att ha läst den som bok.
Det gjordes märkliga missar, hotade människor som lämnades utan bevakning osv.
Sånt  kan gnaga lite på betyget.
Betyget blir en stark 3:a alternativt en svag 4:a.
Klart sevärd i alla fall.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare