torsdag 13 september 2012

Ingen jävel på vänskap



Idag hände något som gjorde mej ledsen. Det handlade om att en människa jag tycker mycket om och har känt under lång tid upplever att jag brister i min vänskap och tycker att jag blivit en annan (underförstått sämre) människa  än vad jag var förut.
Jag blev helt tagen på sängen först. Sen stött, besviken, ledsen, fylld av dåligt samvete, lust att försvara mej, att förklara...
Jag vill inte säga mer om just detta, för det känns privat.
Vad jag vill är att reflektera och förstå. Vad jag inte vill är att svara i affekt och göra något större än vad det är.

Hur orättvist det än känns. Hur ont det än gör så måste jag ändå erkänna att det måste ligga nåt i det.
Jag har fått en del kritik på sista tiden... sista halvåret-året... från flera håll. Inte bara från vännen idag.
Om att jag inte prioriterar vänskap, aldrig kommer å hälsar på, om att jag är frånvarande, aldrig hör av mej, är off...
Det är säkert så. Det gör mej ledsen att mina vänner känner så, att jag får dem att känna så.
Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Hur ska jag säga?!
Sista åren har varit slitsamma. På många sätt. Allt redovisas ju inte här.
Jag mår inte helt bra. Jag har förvisso behandling för min depression men jag är fortfarande väldigt trött och ganska ointresserad av allt för mycket sociala aktiviteter.
Livet är just nu väldigt mycket jobbet, plikterna hemma, hundarna.
Det är vad min ork räcker till.
Visst betyder vännerna mycket och det engagemanget jag ger dem är äkta... men jag orkar inte med så mycket  mer. Inte känna att "jag borde ringa" bara för sakens skull. Inte hänga med ut på krogen å annat.
Å om sanningen skall fram känner inte jag mej överhopad av engagemang heller?!
Det är inte så att folk springer ner dörrarna eller ringer ner telefonledningarna till mej.
Jag känner mej... oxå... ganska ensam och orkar inte göra så värst mycket åt det.
Jag försöker anta att mina vänner bryr sej om mej ändå, men att vi alla har våra kors att bära.
Att deras eventuella tystnad beror på någonting annat än att de struntar i mej.

Ändå känns det så klart inte bra i magen.
Det är klart alla vill vara en bra vän. En god hustru. En kärleksfull mamma.En lojal anställd.
På sista tiden har jag sviktat i de flesta rollerna.
Å just att vara en dålig vän. En vän som inte bryr sej. En vän som är kall och oengagerad...
... det klingar särskilt illa, slår till en alldeles extra känslig sträng av dåligt samvete.
Nån som skiter i sina vänner... det är inte en särskilt sympatisk människa!

Bha. Vilken skitdag. Jag tror den får vara slut nu.

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Ooooooppppsss - skrev kommentaren på fel inlägg... *suck* Men du vet vad jag menar..

    Kram

    SvaraRadera
  2. Du gör så gott du kan med de förustättningar du har och det har varit en jävlig dag för dig. Imorgon så blir det om inte bättre, så åtminstone en morgondag där nya beslut tas och man ser saken annorlunda än i ett pressat läge. Kramar!

    SvaraRadera
  3. Nu har du gjort dig en egen tolkning vännen. För jag framförde faktiskt att jag är minst lika skyldig till att vi "glider ifrån varann". Vi är ju två i en vänskap, eller hur? Och du är inte alls en sämre människa, absolut inte, vi har bara olika värderingar.
    Nu kan vi bara göra allt bättre. Jag älskar dig och det vet du!
    Puss/C

    SvaraRadera
    Svar
    1. C. Nja, riktigt så stod det inte :) Men du, vi reder det privat. Har du fått mina sms el har du bytt nr? Ska försöka sätta mej ner och skriva till dej i helgen. Hoppas du mår bra nu? Kram å puss

      Radera
    2. Ja det gör vi:)
      Jag har bytt nummer, kan skicka det nya på fb.
      Jadå, tanten är seg;) Mår efter omständigheterna skapligt bra.

      Radera
  4. Vet du, ibland är man liksom hudlös och extra känslig för signaler. Man har inget som skyddar mot orden som i vanliga fall inte skulle skada så mycket. Utan hud känns minsta beröring som ett svidande slag. Det känns säkert annorlunda imorgon.

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare