Hjältar anno 2012

 

Jag har idag en fortsatt pissdag. Så dålig att jag egentligen skulle sjukskriva mej.
Det är inte att "ha semester" att känna så här mycket ångest och bli helt psykiskt utmattad.
Till dagens... veckans... årets glädjeämnen måste ändå räknas presskonferensen med Johan Persson och Martin Schibblye. Våra hemkomna hjältar.
Presskonferensen var stark och känslosam och de två huvudpersonerna såg väldigt samlade och starka ut där de satt och besvarade alla frågorna.

Jag följde presskonferensen på sr.se men hade samtidigt uppe både Aftonbladet och Expressen där människor skrev in frågor och tankar.
Förvånansvärt många är kritiska till Persson och Schibblye och anser att "de fått skylla sej själva", "vad skulle de där och göra", "de bröt mot lagen", "kostar svenska skattebetalare en massa pengar" osv.
Jag blir både arg och upprörd över ett sådant resonemang!

Journalister kan verkligen vara både ock.
De kan vara gamar som mer el mindre förföljer människor, kända och okända, i jakten på sin historia och sina bilder. Ju känslosammare, naknare, mer skandalöst desstu bättre.
Men de kan oxå vara vår tids hjältar. De som arbetar på farofyllda uppdrag, i platser av krig och uppror, för att visa världen missförhållanden, klä av diktaturer, föra ut kampen åt de som slåss för friheten.
De kan vara de små och utsatta människornas språkrör och de gör det ofta under stora personliga risker. Någon som till varje pris vill berätta, avslöja och rapportera hem om hur stora västerländska kapitalbolag indirekt stöder diktaturer.
Det är vad som för mej personifierar en hjälte.
Johan Persson och Martin Schibblye förtjänar all uppmärksamhet, heder och respekt för vad de har gjort och varit med om.

Demokrati är något som vi svenskar ofta tar för givet.
Vår rätt att tycka, uttrycka vår åsikt, kritisera vår regering, rösta, skriva och känna.
Vi tar den för given men demokratin måste stridas för varje dag.
Samma sak gäller med fackliga rättigheter.
Bara för att vi en gång erövrat den betyder det inte att vi för alltid har den.
Vi lever på en jord.
Vi bär alla ett indirekt ansvar för varandra.
Således är kränkta mänskliga rättigheter i andra länder oxå mitt ansvar och mina problem.

Välkomna hem!

Puss/ Asta