torsdag 13 september 2012

En stor dag i allas våra liv

 

Idag är egentligen läge för ett "alternativ c.) inlägg" då tankarna inte riktigt kan strukturera sej.
Samtidigt märker jag att jag är fast i "dagboksinlägg träsket"... dvs inlägg som handlar om mej å mitt å hur dagen ser ut. Jag tycker uppenbart rätt lite för tillfället.
Hoppas ni står ut?!
Själv brukar jag tröttna på de flesta dagboksinläggsbloggar med tiden.

Läser Aftonbladet och Expressen på nätet. Så som jag alltid börjar mina mornar om tid finns.
Medan jag inmundigar några muggar kaffe och grämer mej över att jag inte kommer igång.
Nu avslöjas fler och fler detaljer om hur de fängslade journalisterna haft det när de satt fängslade i Etiopien. Saker som regeringen, anhöriga och journalister vetat om hela tiden men som varit för farligt att avslöja.
Fejkade bevismaterial, skenavrättningar, skador som kunde lett till döden som inte sågs till av sjukvårdspersonal, tortyr.
Det går inte att föreställa sej hur de har haft det Martin och Johan, de kommer förmodligen aldrig mer bli dem samma som de var innan.

Idag är en stor dag. Det antar jag att ni alla känner till och har förberett er på bästa sätt för?!
Årets Elitserie i hockey drar ju igång.
Tyvärr har jag ingen bra känsla i magen inför detta år.
Frölunda har tappat många värdefulla spelare och även om nya har värvats så känns det inte riktigt som om de fyller ut hatten.
Men men, vi hoppas så klart alla, hela Sveriges land på att jag har fel. Inte sant?!

Nu kan ni ta fram papper å penna och anteckna för här kommer dagens planer...
Dusch med hårtvätt. Utan tvål... den är slut.
Frukost. Utan bröd... det är slut.
Promenad med vovvarna en å en.
Städning och kassering av ett gäng förstörda böcker.
Någon form av miljöträning med lilleman
Koka soppa på en spik
Förberedelse inför hockeyn. Dvs tappa upp ett glas vatten och sätta på sej fans tröjorna.

Vad gör ni idag?

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Asta - det har verkligen varit en skitdag för dig idag!!!! Apa!!! Jag tycker att du är en bra vän - och förmodligen tycker nog din van det också, innerst inne. Men man orkar inte alltid vara som man alltid varit. Ibland vill man bara bli omhållen, vyssjad och omhändertagen. Han/Hon förstår säkert.. Efter att han/hon läst bloggen..hört din berättelse..

    Ta hand om dig! kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare