torsdag 27 september 2012

Bildkollage på mina finaste väninnor.

 
Bild: Finaste tjejerna. Bästaste av de bästa. Cissi å Märta

Åsa skriver ett spännande inlägg om kvinnlig vänskap.
Kvinnlig vänskap är så mycket mer spännande än vad manlig vänskap verkar vara.
Killar är lixom bara polare. Punkt slut.
Många män pratar inte ens om viktiga, känsliga och svåra saker med sina bästa polare.
Mister de en står där tusen åter.
 

Bild: En av mina äldsta vänner...äldsta som i tid vi varit bundisar. Sen grundvuxtiden.

För mej är ofta en ny lovande vänskap som en förälskelse.
Jag blir lycklig av att se på henne, tycker hon är vackrast å smartast i världen, tänker på henne massor, är stolt över att hon är "min." Egentligen är det bara den sexuella lusten som fattas för att det skulle kunna vara som vilken förälskelse som helst. 
En äldre vänskap och andra sidan blir så där ömsint och kärleksfull som ett riktigt bra äktenskap.






Bild: Fina systera Mi

Det härliga är ju att man kan ha flera nära väninnor. Att man kan omge sej med härliga kvinnor vars egenskaper skiljer sej men som alla har gemensamt att man tycker så mycket om!
Fast svartsjuka bland kvinnlig vänskap är inte helt ovanlig!
Jag har själv drabbats... både av svartsjuka vänner och av den förtärande sjukan själv.
Det är inte så konstigt, alla har vi behov av att vara speciella och utvalda. Alla är vi någonstans rädda för att bli ratade och ersatta.
Jag tror det är denna känsla... så snarlik förälskelse... som gör att tjejer och kvinnor oftast har lättast för att umgås i jämna par. Att två och fyra tjejkompisar funkar bra, men när det är tre så blir det... mer komplicerat.

 
Bild: Min nyaste polarinna. Ni känner igen henne va? :)

Själv kan jag inte säga att jag har många riktigt nära vänner.
De jag har är sins emellan väldigt olika och ingen av dem är helt lik mej.
En del är sociala, andra blyga. En del rakt på sak och andra mer försiktiga.
En del ger mej "ärliga besked" och andra är mer stöttande.
Å jag har nog behov av alltihop. Allihopa är fantastiska!
Nu mera är jag rätt så kräsen på att släppa in nya människor i mitt liv.
Alla har de någon gemensam viktig nämnare med mej, speglar något hos mej och är en kontrast på andra sätt.

 
Bild:Lillebror å jag. Han är ju ingen tjej förstås men det vore konstigt att tala vänskap utan honom.

Bilderna ni ser är en bukett av de allra närmsta och käraste vännerna.
Egentligen är det dumt att lägga ut, för alltid glömmer man någon som kanske blir sårad och känner att "Jaha. Nähä. Dit hörde inte jag nä?!"
Jag ber på förhand om ursäkt.

Puss/ Asta

 
Bild: En av mina äldsta vänner, fina China. Oj, 19-20 år eller nåt sånt.


Bild: Malin, raring, polarinna sen 10-11 år. Vi ses allt för sällan. 

 
Bild: En av mina nyaste och lovande vänskaper. Fina Jai. 

Gammal bild på mej och älskade "mamma" på jobbet.

3 kommentarer:

  1. *ler* Underbart inlägg!!!Och fantastiskt att få tillhöra den buketten! <3

    SvaraRadera
  2. Precis så känner jag också, min "bästis" och jag har mer ett äktenskap utan sex än en kompisrelation. :-)

    SvaraRadera
  3. Fina, fina du. Tycker så mycket om dig./China (Ps. Är 41 år på bilden, nybliven 8 barns mamma... haha)

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare