Alternativ c

Tänker ni oxå så där rörigt?
Får ni oxå styra upp er själva för att skriva ett inlägg?
Inte jämt... men ibland.
Okej, okej jag erkänner. Jag har lätt för orden. Både de som uttalas och de som skrivs.
Om det blir så bra alltid är en annan fråga.
Tyyyyst. Den var retorisk, ni behöver inte alls upplysa mej... jag vet.
Å det är väl för att jag pratar å skriver så mycket. Så himla många samtal, inlägg, utläggningar.
Men för det mesta går det enkelt.
Ett ämne.
Avhandlas.
Punkt.
Utan att läsas igenom efteråt. Ungefär som att tala utan att tänka innan.
Och ofta blir det okej.
Ibland till och med bra.
Enstaka gånger bländade.
FAN! Vad du fick till det Asta.
Kan jag tänka.

Men så ibland så snurrar bara tankarna, blandas på ett närmast absurt sätt.
Då brukar jag välja alternativ a.) eller alternativ b.)
a.) som är strukturera i tankarna och välja någon el några trådar att skriva om
eller
b.) som i att strunta i att skriva ett inlägg och låta tankarna mogna och lägga sej till lite senare.
En annan dag kanske.
Men idag tänkte jag att jag skulle välja alternativ c.
Oprövade c.
Alternativ c.) som i... låt det flöda. Viktigt och oviktigt. Fånigt å... ja, inte vet jag.

Alternativ c.) alltså.
Jag känner mej djup idag. Inte ledsen. Djup. Jag läser Sahras blogg, om kökstankar.
Jag slås av hur ytlig hon är, och hur djup. Hur lika vi är, fast helt olika.
Likheten ligger i kontrasterna och inte i hur vi uttrycker dem, vad som får ta plats och vad som inte får.
Men en förståelse, från mitt håll, i all olikhet.
Å så tänker jag att jag ångrar att  jag gav med mej om neutralt golv i köket.
När jag ville ha det där spektakulär, blommiga, färgstarka.
Opraktiskta.
Tänk så fult det vore med hundtassar å dregel. Vårt nuvarande är det. Praktiskt.
Kan nästan bli hur skitigt som helst utan att det syns.
Mannen är praktiskt lagd. Det är bra. Håller mej på jorden. Vi kompletterar varann. Kompromissar? Eller kväver?! Ingen annan.
Undra hur gärna han skulle vilja leva ett annat liv. Storstadslivet. Pokerlivet. Å vad hons mej lockar?
Drömmen om en häftig och oignorerbar hundallergi kanske?
Men varför hör jag inte av mellanbarnen? Mår dom bra? Vet dom att jag tänker på dom? Tänker dom aldrig på mej? Varför det? Åhhh herre gud, vad gjorde jag fel där?
Å stackars äldsta som börjat nytt jobb och är osäker och stissig. Varför blev hon som jag? När hon vet att hon är så bra, så kompetent.
Varför är jag sån... fortfarande?! Nervös för det nya fastän jag borde lärt mej att nästan allt löser sej.
Jag vet ju det i teorin.
Har jag gjort nåt fel som fört det vidare till äldsta dottern? Klart jag har... frågan är vilka fel som ledde dit.
Är jag ledsen ikväll? Jag vet inte... Jag är tacksam över semestern. Här ska miljötränas liten valp.
Liten valp som nu varit rumsren i 2 dagar, som ätit i två men som ikväll vägrat igen.
Som jag älskar honom. Fast inte som Märta, inte alls som Märta. Vet hon om det?
Eller är hon precis så där sorgsen som hon ser ut när hon på håll iakttar hur jag gullar, berömmer och tuttinuttar den lille. Älskade Gottfrid. Att jag kunde älska en hund så? Igen.
Precis som Märta å ändå helt annorlunda.
Vem ska du bli när du blir stor Gottfrid? Stilig, det är jag säker på.
Men Märta, jag måste få behålla henne länge länge.
Vad synd att konflikthanteringsämnet blev så trist på utvecklingsdagen. På tal om det, ska jag någonsin bli frisk från min uppväxt å alla märkliga gräl min släkt alltid ägnat sej åt. "Fuck off och dra åt helvete grälen" som man kunde säga till sina egna ungar. Sitt eget kött å blod... och mena det.
Borde jag gå i terapi? Som Ergo sa. Tänk om hon... Ergo... tyckte tavlan var skitful å inte har en aning om vart hon skall göra av skiten.
Phu.
Sovdags. På madrass. Pappa skulle tycka att jag är vrålfjantig. Om han vågat uttala sej. Varför är även det outsagda från pappa i mitt medvetande.
Å mamma. hur länge orkar hon o hennes kropp. Tänk om hon bara döööör.
Stor skräck. Inte lilla mamma. Inte jävla, jobbiga, fruktansvärt enerverande, ständigt påverkade  mamma. Lilla mamma, som är så fin. Som inte är här så ofta. Men som försöker. Som är så ensam.
Varför får människor vara så ensamma idag?
Gud vad juicen var god! En dyr färskpressad juice. En sån ska jag unna mej.
Bara pengarna kommer, mamma mia... my god... låt pengarna kommar.
Sovdags. Med min nya men våta Amelia. Måste byta brevlåda.
Eller maken måste. Lovade det för 10 år sen. Det är vääääldigt mkt förberedelser på att byta en brevlåda.
Vill ha mer juice. Den är slut. Fasen med.
När ska jag egentligen få renoverat här hemma? Så jag vågar bjuda hem folk.
Varför vill jag träffa folk som himla sällan. Det har ju inte bara med skavda 90-tals tapeter att göra.
Kulen är tom. Hmmm. Handla. Om pengar kommer.
Måste ringa Cissi. Saknar henne. Varför ringer hon inte mej. Äsch skit samma, fastän det inte är skit samma. Men ändå. Vet hon om att jag älskar henne. Do you honey?
Medelålders har vi blivit. Resignerat. Hemskt. Men skönt.
Nu sova. Älskade ni alternativ c.)
Inte?!
Då kör jag på i vanlig stil från imorgon.
Känns tryggt för er med?


Puss/ Asta