Det bor en liten bokmal i detta huset.
Bokstavligen en liten mal.
Gottfrid har kommit på det ultimata buset. Att plocka ut böcker ur bokhyllan... allt står i härlig noshöjd... och fort som attan slita ut bladen i 1000 000 bitar.
Ritsch ratsch.
Det är fascinerande hur många likheter det finns mellan småbarn och valpar, men valpar är liksom mer kompetenta. Springer fortare, orsakar snabbare ett smärre kaos, bits hårdare osv.
Det kliar i tänderna nu.
Han är äldre och blir fortare rastlös. Sover mindre, busar mer.
Vaktas böckerna så går det lika bra att slita ut en rulle toapapper. Eller strimla en tidning. Eller pulverisera en disktrasa. Eller köra de klassiska busen... skor och möbelben.
Å händer...
Jäklar vad ONT det gör när bissarna slår till hårt kring fingrarna.
Maken är mer för den tuffa skolan än vad jag är. Håller fast, greppar tag i nacken, ryter.
Men han börjar få ge sej nu.
Ju hårdare han säger till Gottfrid, ju mer får han på käften.
Kamp föder mer kamp. Konflikt mer konflikt.
Idag morrade lillskiten till och med på husse på riktigt. För att han blev less på att bli åthutad.
Jag är mjukare, mer avledande i bitsituationer... men visst tröttnar även jag ibland... och mej är han inte alls lika bitig i.
Han är otroligt mammig. Å det svartsjukaste jag sett.
"Hundar kan inte vara svartsjuka, det är en mänsklig tolkning" säger många hundmänniskor.
In my ass svarar jag på det.
Så fort jag gosar med Märta ska han oxå gosa. Å att jag gosar med båda går inte för sej, nej han tränger sej emellan. Ger inte det FULL uppmärksamhet börjar han bitas. Både Märta o mej.
Gick skilda promenader med hundarna idag och han är mycket mer osäker och ovillig till att promenera när Märta inte är med. Fick locka å pocka.
Men det visar bara på att han behöver det då. Imorgon blir det mer av den varan.
Å Märta behöver det absolut, längre rundor, egentid.
Hon har verkat så låg ett par dagar. Äter okej, följde med på en långrunda men söker mest eget sällskap, går undan, verkar flämtig och varm, vill ligga ute... även nu i mörkret.
Väckte mej med flämtningar flera gånger i natt.
Är lite kass i magen.
Jag orkar inte med mer oro och att hon ska vara sjuk igen!!!
Jag har inte råd. Allt annat blir eftersatt, just nu har jag inte ens mat.
De dyra veterinärskostnaderna sliter på mitt äktenskap och visar tydligt på hur olika vi prioriterar.
Jag säger inte det som nån kritik mot maken, förstår. Det är "mina hundar" och som det är nu så har alla extrapengar och mer därtill gått till Märta.
Men vad gör man?! Med djur som inte mår bra?!
Det är ju inte som om man har nåt val.
Puss/ Asta
Vet precis hur du känner - min yngsta men största hund blev förgiftad för 2 veckor sen. Dom har börjat stjäla stora hundar runt mitt område för att använda till hundkamper. Antar att dom försökte 'knarka' till honom lite för att göra honom lättare att hantera men att han var för stor så det tog för lång tid och sen blev han jättesjuk istallet. En natt på djurakuten här (efter att jag BURIT ut min 55 kg tunga hund till bilen, tjock och otymplig som man är i 9:e månaden) och vi blev $1200 fattigare (ca 8500kr). Har ingen försäkring heller eftersom det är så satans dyrt i det här landet. Gjorde stort hål i plånboken! Men tackar min lyckliga stjärna att dom inte lyckades stjäla honom!!! Och jag skulle gladeligen gå och ta ett lån på 50 000kr om det var det som behövdes för att rädda nån av mina hundar (eller barn som jag vanligtvis kallar dom). Och bägge mina är väldigt sotis på varann, så avundssjuka hundar finns visst! :)
SvaraRaderaHoppas Märta rycker upp sig och att Gottfrid slutar trotsa snart!
Kram Nina
Hihihi ahhh ja det har gått ett par böcker hemma med... Fast dom var ej i noshöjd;-)
SvaraRadera