lördag 4 augusti 2012

Stolt kärlek



Det blev inte i år... heller.
Men nåt år SKA jag till Pridefestivalen.
Det verkar vara så himla mysigt där, en riktig folkfest.
En fest för kärleken, sexualiteten. För lusten och acceptansen att få vara olika.

Ändå hoppas jag att det kommer en dag när festen inte behövs.
Egentligen är det absurt att man fortfarande diskuterar människors sexualitet.
Att det skulle vara viktigt på nåt vis? Vem folk älskar å vem de ligger med.
Att behovet att indela människor i olika fack fortfarande finns anno 2012.
Visst är det märkligt?
Det blir fortfarande stora tidningsrubriker när en kändis "kommer ut"... även om det är i hyllande ordalag.

För min del skulle jag inte bry mej ett jota om någon av mina barn blev homo eller bi.
Vad som skulle göra mej ledsen vore om de var ensamma, om de aldrig fann den där kärleken.
Jag har höga krav på mina svärsöner och svärdöttrar men om deras kön har jag ingen som helst åsikt.
Hur tänker människor som bryr sej om sånt?

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Jag skulle vilja gå på Pride för bla deras seminareier, mkt intressanta frågeställningar...

    SvaraRadera
  2. I love you!!

    /hon som befinner sig på pride

    SvaraRadera
  3. Ahhh - vad klokt A. För precis så är det! Höga krav på svärdöttrar/söner - men deras kön spelar verkligen ingen roll! Jag spöar dem oavsett om de gör mina killar illa.. ;))

    Pussochkram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare