söndag 12 augusti 2012

Manliga å kvinnliga hundägare



Jag får väl börja med att utföra en varning för här kommer ett stycke en smula generaliserande inlägg.

Det är stor skillnad på manliga och kvinnliga hundägare, på ungefär samma sätt som det ofta är det på mamma och pappa.
Män och kvinnor har olika fördelar i sin relation och träningen till hund men oxå olika naktdelar.
Det gäller alldeles oavsett om man kör på den "hårda" eller "mjuka" skolan i uppfostringen å träningen.

Mäns stora fördel är deras röst. Den mörka tonen. De låter på ett sätt som gör att hunden (barnet) får mer respekt.
Mäns stora naktdel är att de har svårare att göra rösten ljus, att skapa nyanser i sina toner, och att de oftast är blygare för att vara känslosamma... leka, gosa, visa kärlek, tramsa offentligt.

När jag var instruktör... men även i mitt vanliga hundägarliv... har jag sett många exempel på detta.
Män som har samma mörka tonläge varesej de ropar "Kom här Fido så ska du få godis" eller "Nu slutar du upp med de där dumheterna!" Jag minns att jag ägnade en ansenlig tid under en kurs åt att förmå en manlig kursdeltagare att a.) förändra tonläget åtminstone lite grann och b.) lära sej smeka sin hund.
Karln belönade ALLTID hunden med några REJÄLA klappar (läs: daskar) över sidan/revbenen på hunden samtidigt som han med mullrande röst sa "BRA!!!" Det såg mer obehagligt än skönt ut och det lämnade inte heller nåt större gensvar från hunden.
Hundar har ju mycket god känsel. De känner om en fluga kryper på dem. Det finns ingen anledning att slå in smekningarna.
Dessutom betyder smekningar på olika ställen olika saker och det ska man använda sej av.
Lugna medodiska smekningar över bröstkorgen eller över kind/ mungipa har en lugnande effekt på hunden.

Men visst, männen har ett "övetag" i sin basröst även utan att skrika.
De FÖR sej ofta med en större auktoritet i sitt kroppspråk.
Tänk Ceasar Millan som ju är fantastisk där. Men alla är inte Ceasar...och i synnerhet inte alla kvinnor... för mej skulle det kännas väldigt märkligt att hålla det där kroppspråket 24/7.
Det är slående hur ofta man ser "pappa" i familjen ta hand om förbud/ bestraffningar medan "mamma" tar det övriga.
Män har dessutom ofta en övertro till den där basrösten. Både hundar å ungar slutar lyssna på någon som låter arg alltid.
När Märta skäller vid tomtgränsen och jag ropar med glad röst "Det var duktig tjej som vaktade, nu är det bra, kom här!" så lyssnar hon betydligt oftare än när maken vrålar "Håll käften Märta!"  
När barnen var små kunde mannen vråla till ungarna att de var förbannade ungar som kunde springa å leka på E6:an utan att de ens höjde på ögonbrynet.

Jag ska inte gå in på hårda och mjuka metoder i detta inlägget mer än att säga ett...
Konflikter och kontroverser har en skärmande effekt på alla individer, både människor och djur.
Vill du bli åtlydd och få en quickfix vad det gäller respekt så kan det funka men söker du kontakt och samarbete gör du det svårare.
Jag vill ha hundar som trivs i min närhet. Som tycker att jag är rolig och trygg att vara kring.
Inte en hund som stannar för att han fruktar mej.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Snape älskar dom lite hårdare klapparna... Han tycker att det är riktigt riktigt gött... Fast han får ju mkt smek med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det så, att hundar kan gilla att man tar i dem hårt.
      För mej är de där hårda klapparna ett tecken på att "nu är det bra", men jag kliar rumpan hårt och masserar öron ordentligt.
      Problemet blir väl när man inte förmår annat, hundar behöver ömhet med och lugnande signaler. Kram

      Radera
  2. Då är min man ett stort undantag, som är vekare med hundarna än jag, samt har många nyanser i sitt språk till dem, och definitivt inga "hårda" klappar över ryggen.

    SvaraRadera
  3. Pia. Roligt att se dej här igen, har saknat dej.
    Ja men det är väl kul att det finns variationer. Å då är du en lycklig kvinna med en sån man :) kram

    SvaraRadera
  4. Hmmm, ett tänkvärt inlägg... För visst är det bättre - i alla lägen - med att någon stannar för att den trivs. Inte för att den fruktar något.

    Kramen

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare