torsdag 5 juli 2012

Trollpackor



"Troll på bloggen" är en gammal fras i Bloggdala som syftar på en anonym "kommenterare" vars syfte är att komma med kritik... som inte alltid är särskilt konstruktiv.
Det drabbar förmodligen alla bloggare med många läsare.
Jag är på senare år väldigt förskonad trots att jag ofta är stark i mina åsikter.
Kanske ska jag inte ta det som en komplimang att "alla" håller med mej utan mer att jag är för ointressant å pluttig för att bråka med :)

Just nu har det varit troll inne på Marias blogg. Leta upp inlägget med flest kommentarer om ni är nyfikna.
I detta fallet retar sej en eller flera anonyma kommenterare på Marias livstil.
Hon har många barn, ingen arbetsrelaterad inkomst, tycker om att shoppa kläder, väljer att stå för att hon inte bara är mamma utan oxå kvinna och prioriterar där med ibland sej själv.

Utan att ta ställning FÖR kommenteraren för det gör jag verkligen inte!!! så kan man... det är fullt tillåtet... ha olika inställning till, ja allting.
Det finns de som tycker att samhället bär ett ansvar för människor som inte har någon försörjning.
I synnerhet om det finns barn i hushållet.
Som försvarar skyddsnäten i samhället, allas möjlighet till en andra (å tredje- fjärde-femte) chans i livet. Som försvarar att alla ska ha rätt att leva, inte bara överleva.
Det finns de som lägger ett hårdare krav på indivien i att kunna försörja sej själv, i skyldigheten att anpassa sej osv.
Idag med den borgliga regeringen säger ju tex reglerna att en människa som erhåller A-kassa skall vara beredd att ta det arbete som erbjuds henne och även att vara flyttbar.
Det vore intressant att se hur många av dem som har lust att flytta till Kiruna och ett jobb för LKAB.
Man kan ha olika syn på vad det innebär att vara förälder, hur barn bör uppfostras.
Alkohol i samband med att barn finns med, dagis eller inte, curlande el ej, barnen skall alltid ha först eller mamma kan faktiskt få gå före ibland osv.
Olika åsikter ÄR okej.
Mer än okej, olika åsikter ÄR berikande tycker jag.
Å visst fasen kan man få TYCKA saker, prata med sina vänner om man vill, skvallra lite... det gör jag om vissa bloggare å medmänniskor oxå... men det är stor skillnad mot att SKRIVA dem på näsan.
Väldigt många människor verkar blanda ihop "att vara rak" med att vara oförskämt tycker jag.

Maria o jag går way back som bloggsystrar.
Känner varandra väl. Har olika åsikter ibland och olika toleransnivåer för vad det innebär att "lägga sej i"... mer vill inte jag utveckla det för det känns som privat mellan oss... men det finns en respekt för varandras klämmande skor å ryggsäckar.
Vart jag vill komma är att det enligt mej är vitt skilda ting att som bloggsyster eller vän komma med råd eller åsikter i välmening när man känner varandra och att anonymt kommentera på en blogg.
Att som läsare...och främling... kommentera, kritisera, gå över gränsen, inte ta ett svar för ett svar, inte vilja förstå, sakna förmåga till inlevelse and so on.
Att ifrågasätta någons förmåga att ta hand om sina barn, slå mot det allra känsligaste som mamma, helt anonymt... ja, det är så fegt!
Det är riktigt trolltyg!
Det har ingenting med omtanke av varken Maria (i det här fallet) eller de barn man säger sej vara så bekyrmad för.
Maria är kanske en jätte bra mamma. Eller en urdålig mamma.
Det vet en bloggläsare... utifrån hennes inlägg... ingenting om!
Man kan tycka vad man vill om de hon skriver.
Själv kanske jag tycker det är ett väldigt litet problem att hon unnar sej lite schysst hotellsex för första gången ever eller köper en ny klänning i förhållande till hur många barn har det.
Barn som lever i missbruk. I instabila hem. I utanförskap eller ensamhet. I rädsla och otrygghet.
Som bekymrade och självutnämnda "barnombudsmän" kan man ju försöka göra något för alla de barnen istället?!
Å den som BLIR så där väldigt upprörd över att "Maria hänger på bloggen" eller "springer på Indiska" eller vad det må vara. .. jag säger som Stina Ekbladh sa i en reklamfilm för länge sen...
"Har du barn?!" OM du har det... gör du ALLTING perfekt? Själv har jag gjort hundratals fel mot mina barn.
Å jag kan ändå sträcka på ryggen och säga "Jag är bra nog!" i alla fall.

Nu kom inlägget väldigt mycket att handla om Maria. Trots att jag egentligen ville skriva om "troll" i allmänhet.
Kontentan... HELT okej att tycka saker, men man... du som läser å kommenterar.. bör INSE dina begränsade rättigheter.
Inse att du inte har hela bilden, av varken här, nu eller då. Inse din rätt att klampa in i en annan människas... en vilt främmande människas... liv.
Å ju tuffare du är i din kritik. Ju öppnare ska du ta me fan vara med vem du är.
En anonym människa bakom en datorskärm som slår där de tror det gör mest ont... det finns inget ballt med det alls.

Det var mina tankar kring troll i Bloggdala.

5 kommentarer:

  1. Ja, vad kan jag säga, Asta? Känner mig helt matt idag och min känsla för bloggen är död. Vilket säkert var syftet. När jag mådde så bra, är förälskad i en vacker man, när allt ändå för en gång skull flyter på...så pang! Detta. Även om jag på alla vis naturligtvis förstår att det här handlar inte om mig, utan jag är bara ett redskap som någon blir provocerad utav då det väcker något i den personen som är obearbetat. Men det jag värjer mig emot är när man gång på gång säger åt någon att låta bli, men det inte respekteras. För nej, bara för att det är en öppen blogg så har man inte rätt att kränka och förtala. Det är lika illa som i verkliga livet och det säger även polisen, även om det är svårare att sätta åt någon på det här sättet.
    Ja, du och jag har egentligen en lång historia sedan någon gång på stenåldern 2007 och framåt, lång blogg historia och många gånger "samma andas barn" på liknande vis. Jag vet att jag sårat dig tidigare och vice versa, men som sagt det är privat och någonstans känner jag ändå att du är någon av alla dem som känner mig bäst och jag kan lita på din styrka att "plocka upp mig" och vara rättvis på ett väldigt fint sätt.
    Jaja, imorgon är en ny bloggdag. En ny blogg klänning och tja, allting. Men idag så känner jag mig bara less. Det mest ironiska är väl ändå att det här bekommer mig egentligen inte mer än att det stör min kreativitet, då jag vet vem jag själv är, står för det och jag kan stänga ner min dator och vara lycklig med det som är mitt liv. Men att möta sådant förakt gör vem som helst ledsen, hur trygg man än är med sig själv.
    Många kramar och tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår att du blir ledsen, och arg.Det skulle jag själv oxå bli även om det EGENTLIGEN bara är att strunta i nåt så fjuttigt som en anonym människa som får syre av att skriva andra på näsan.
      Jag kommer alltid stå bakom dej, framför dej, med dej i sånt här Maria. Bussa dom på mej bara :) Kram å på dem igen imorgon! / A

      Radera
  2. Tack gumman! Ja, imorgon bloggar vi som vanligt igen. <3 Kramar!

    SvaraRadera
  3. Att vara oförskämd mot en annan människa tyder bara på egen osäkerhet. Otillräcklighet. Inget annat. Har man kritik att framföra skall man stå för den. Annars håller man käft. Punkt.

    Kram till er båda

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare