Åhh vad dagarna går långsamt och vad nedräkningen är seg nu till jag får hämta min lilla kille.
Så mycket jag hinner längta och så mycket jag hinner fundera på.
Helt andra saker än de tidigare gångerna jag skaffat valp.
Denna gången är det inte sååå förtvivlat länge sedan, jag kan rasen och vi har helt andra förutsättningar.
Tänk bara att jag förra gången fick Märta mitt i en livskris.
Mitt äktenskap var i rejäl svajning och en av mina bästa vän dog ett par dagar innan.
Denna gången känner jag mej trygg å stabil.
Märta ÄR det osäkra kortet och det jag inte riktigt kan förutse hur det kommer att bli.
Kommer hon vara för hård mot valpen? Ständigt trycka till honom om hon får chansen?
Kommer hon bli svartsjuk och klängig på mej eller tvärtom, finna mej helt ointressant och bara svassa efter valpen?
Kommer hon bli vaktig och skydda valpen mot allt och alla?
Eller blir det som jag hoppas att hon med tid och vägledning på ett par dagar inordnar sej i den nya situationen?
Hundar lever ju här å nu sägs det.
Utan oro för morgondagen eller att fastna i det som har varit.
Träning är en färskvara... jobbigt.
Men å andra sidan finns alltid en chans till att börja om.
Vi talade om hunduppfostran på jobbet igår.
Ett par kollegor beklagade sej över hundägare de kände.
Deras hundarr tiggde vid matbordet!
Dreglade!
Vräkte sej i soffan! Kan ni tänka er?!
Mattarna duttade och snuttade med dem. Hemska människor!
De ÄR djur, det får man inte glömma!
De måste veta vem som bestämmer!!!
Man måste vara hård och konsekvent!Ja usch ja...
Jag log lite för mej själv över dessa "förfärliga hundägare"... som antagligen inte kan jämföras med mej på samma dag.
Märta ÄR väldigt bortskämd. Det går inte att sticka under stol med. Kanske lite i överkant om man ska vara lite ärlig.
För mej är det inte så noga att hon kommer jalla jalla på inkallning eller att hon sitter på köksstolen brevid mej när jag äter å vill smaka.
Men å andra sidan har Märta å jag tillsammans gjort ett jobb som inte många människor skulle mäktat med.
Jag törs påstå att hon blivit avlivad i en annan familj.
Vi har verkligen kämpat!
Valpen kommer att fostras med humor, kärlek och positiva förstärkningar.
Med kontaktövningar och med massor av social träning.
Han ska lära sej ordentligt från grunden vad ord som "bra", "nej" och "varsegod" betyder.
Å jag ska försöka att vara lite mer konsekvent och inte så lättflirtad.
Vi får se...
Ohh, det där med att ha djur... De är ju en familjemedlem, på gott och ont, och visst är det bra om de är fostrade, men för hård fostring tar ju bort en del av deras personlighet och det är ju den som gör att man älskar dem... Jag har aldrig haft hund själv, men är uppvuxen med hundar och det hade inte als varit kul om de bara lytt vad vi sa och inte haft en egen vilja. Så länge de vet vem som är flockledare och inte börjar se sig som ledare över några av människorna i flocken så tycker jag det är ok att de ibland tigger, att de ligger i soffan, att de inte alltid "hör"... Ska bli spännande att få vara med när ni skolar in den lille hos er!
SvaraRaderaDet där med att tigga vid matbordet ( min Lowe krafsar mig lite förläget mot benet som: "Glömde du inte något?", pausar, krafsar försiktigt igen...) och inte kunna alla kommandon, komma på inkallning ( men han är så mammig så han kommer ändå) är sådant som jag kan tycka är charmigt. Men som Freja skriver, så är hunden som en av ungarna. Har jag förresten berättat om när jag var på apoteket och skulle köpa en termometer och frågade om hundar kunde ha den också, precis som barn? Kassörskan tittade jättekonstigt på mig, liksom äcklat och sa: "Men..men du kan väl inte ha samma?" Men jo, Lowe är ju som en av ungarna bara mer lurvig! Hahahah. Jag reflekterade inte ens över detta förrens jag kom hem att det kunde ses som lite....konstigt. :)
SvaraRaderaNej, trollet brydde sig inte om att komma. Hen occuperar min skräp post istället och det är väl lika bra. Skrattade ihjäl mig över att hen skrev att det var sååååååå tragiskt att jag skulle till Sthlm igen, men kram kunde hon ändå skicka. Ja, jag säger då det...sista idioten är inte född ännu.
Men du får säkert ett alldeles eget troll ska du se. :)
Nåväl, mysigt med den lille skrutten du ska få! Det blir nog jättebra.
Kramar!
Ps. Våldtog jag ditt kommentarsfält nu igen? Ja, troligen! :)