torsdag 26 juli 2012

Hundliv del 763


Förlåt, förlåt alla vänner å läsare som inte är hundintresserade.
Jag lovar att så småningom komma igen med andra ämnen men just nu är det väääääldigt mycket "hund" i mitt liv.
Nästan VÄL mycket, det är ett evigt passande å mattjatande och uppmärksaamhet på den konvalisenta.
Imponerad måste man ändå bli... en så stor bukoperation och hon hoppar upp å ner i trädgårdsmöblerna Märta plätta.
Såret ser fint ut, läker som det ska och har slutat blöda, men jag får passa henne hela tiden så hon inte gör olämpliga rörelser.  Än är inte risken för komplikationer över och värmen oroar mej en smula...
Å så ätr hon inte. Inte sin mat... men idag har hon ändå ätit lite smörgåsar och pannkakor.


Den "lille mannen i mitt liv" är plötsligt inte så timid längre.
Vad hade jag räknat med... han är ju av hankön.
Gottemannen får sina små kaxspel om dagen när han biter i allting helt besatt och verkligen ANSTRÄNGER sej för att hitta på hyss.
Idag morrade han åt svärsonen när han tog ifrån honom en del av en död fågel.
Hundmat går inte att äta. Grädde är usch. Smör är usch det med. Köttfärs... nja, lite grann.
Men torkade bajskorvar är filimums. Pannkakor fantastiskt. Korv gott.
Det är svårt det där.
Han har gått NER nåt halv kilo i vikt och jag vill så förtvivlat gärna att han ska komma igång med maten å genom att erbjuda honom allt å ingenting binder jag kanske ris åt egen rygg. Mannen är av den hårdare stammen och tycker att "vi erbjuder honom mat, har han inte ätit på en kvart plockas det bort"... men kan man verkligen GÖRA så när de är små?
Han växer ju massor, han måste ha mat.


Solen har verkligen varit på sitt allra bästa humör nu ett par dagar.
Kul för alla med semester. Själv är jag ju hemma för "vård av hund" och det är klart att även om jag hellre hade en frisk hund så är det ju trevligare att vårda vovvar i sol än i regn.
Ändå längtar jag efter vardag. Att mina små fjun har funnit sina roller, att Märta ska vara återställd, att det här nervösa i magen ska släppa nångång.

Hur har ni det?

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Ja jag vet inte, Snape åt bra. Nån gång tror jag bara att bi blötlade torrfodret... Sedan har hans husse sabbat mkt...;-) bara mys med valphistoria!!

    SvaraRadera
  2. Underbara bilder!:) Det är jobbigt när de inte äter. Minns när Lowe var sådär sjuk och jag ställde klockan på nätterna om och om igen för att vätska honom och ge honom mat. Dygnet runt. Jag hoppas det nervösa ska ge med sig och att du får njuta helhjärtat åt dina hundar. Kram!

    SvaraRadera
  3. Håller tummar för att det inte skall gå alltför lång tid förrän du känner att NU, nu är allting bra!!! Tänker mycket på er och är glad för att Märtisen mår såpass väl!!!

    Kramar i mängd

    SvaraRadera
  4. :) Jag tänker på ET när jag ser den översta bilden!

    SvaraRadera
  5. Att ha djur är PRECIS som att ha barn. Samma bekymmer men oxå samma glädje. klart att det är andra saker som bekymrar/glädjer en när det gäller barn, och kanske är de känslor man har för sina barn starkare än de man har för sina djur. Men i grunden är det ändå samma känslor, samma berg och dalbana... Hoppas Märta snart piggnar till och att Gottfrid (heter han så?) snart börjar äta!

    SvaraRadera
  6. Din man tänker jättebra. Det blir bara problem när man trugar....skönt att Märta mår bra!kram!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare