G dagen

Idag var det då alltså dags. Stora G dagen. Gottfriddagen.
All längtan jag burit, all oro och all glädje. Äntligen skulle han komma hem!
Vi var hos uppfödarna länge. Gosade med valparna och blev bjudna på lunch.
Mys på hög nivå.

I bilen hem pep han kanske en kvart. Sen coolade han ner sej.
Väl hemma pussade han ödmjukt Märta i mungipan det första han gjorde men se så lättflirtad är inte hon.
Det var några maktparader här på gräsmattan vilket fick den ödmjuke Gottfrid att tycka att nja... jag föredrar nog människorna. Å allra mest verkar han gilla husse å lillhusse.

Vi har varit ute.
Vi har varit inne.
Vi har sett på tv.
Vi har gått en kortare promenad med båda vovvarna.
Jag är full av beundran över min valp som coopar läget så väl å lika beundransfull över min stora stumpa som ändå är så snäll (bortsett från att hon i detta nu håller på att slita sönder Gottes första leksak till oigenkänlighet... tålbar för hundar... pyttsan.)

Gotte pojken har bajsat ute som stora pojkar gör.
Skvätt inne på golvet... vilket ju husse gör när han pinkar på toa så det måste ju vara okej?
Men han äter inte. Det är för mycket intryck och för lite konkurrens om maten antar jag.
Än har jag inte börjat hetsa upp mej, ger det morgondagen innan jag får ett hysteriskt bryt.

Jag har bäddat här nere på köksgolvet å förbereder mej på en ängslig natt.
Valppip och Märtaflämtande.
Allt annat är bonus.
Lång vägs färd mot natt...

Puss/ Asta