söndag 22 juli 2012

Framförallt för er med erfarenhet av tikar...

Bild: Märta 7½ år, Gotte 8½ vecka å två stycke svartklädda ben.


God kväll i stugorna...

Kanske tror ni att jag sitter här i min stuga å myser å bara mår bra nu när jag har det som jag längtat så mycket efter.
Men av nån jäkla anledning... som jag avskyr hos mej själv, som jag i åratal försökt arbeta bort hos terapeuter, som jag fan till och med medicinerar emot... så oroar jag mej ALLTID och blir låg om det finns det allra minsta att oroa sej över.
För att jag ta me fan inte kan låta bli... och ja, tycker ni att inlägget dryper av självförakt så är det nog helt klart så.
Sen blir allting alltid värre framåt natten (bortom alla ljusen alla skratten), det finns en anledning till att det finns så många sångtexter om just detta fenomen.

Vad är det som värst undrar kanske en omtänksam läsare...
Tja det är Märta.
Mitt lilla hjärta.
Hon är så otroligt låg. Deprimerad rent av. När min mamma kom... som hon älskar och fullkomligt brukar välta av lycka reagerade hon knappt.
Hon är sur och tjurig mot Gottfrid. Nyfiken på honom... visst. Mån om att hålla koll så han är med på promenader osv... visst. Men i övrigt verkar hon inte veta vad hon ska göra av honom.
Han bjuder upp till lek och hon antingen ignorerar honom eller läser lusen av honom.
Han får lixom inte vara FÖR glad, springa FÖR nära, komma FÖR nära hennes mat eller ben osv.
Hon gör tafatta försök att närma sej honom... men sen är det som om hon inte vet hur hon ska göra?!
Hon morrar eller går där ifrån bara.
Även oss undviker hon. Ligger lixom lite på avstånd. Tittar "under lugg" om hon haft någon.
Svarar inte upp på lek, vänder bort huvudet när man pratar till henne.

Ge det lite tid tänker jag...
Fick ju en klok kommentar av Pennymamman om hur det var när hon skaffade hund nr II
Men så ikväll har jag börjat fundera om nåt är FEL på henne, om hon är sjuk.
Hon började löpa för en vecka sen. Det är då hon brukar bloda som mest.
Istället har det avtagit och hon har fått flytningar istället?!
Flytningar ska alltid få varningsklockan att ringa om livmodersinflammation.
Men hon äter, hon dricker normalt mycket, hon tempar inte, flytningarna luktar inget konstigt.
Då jag googlat verkar dett inte helt ovanligt att löpen... ibland... bara stannar av.
Men hon är svullen som ett babianarsle i kissen som när hon brukar löpa...
ÄR DET NÅGON SOM HAR ERFARENHET AV SÅNT HÄR?!?!
Tror ni hon är sjuk eller är det bara en övergående reaktion på valpen?

Åhhh, jag känner mej trött å deppig. En massa tankar far i huvudet och som alltid när jag oroar mej för mina djur undrar jag varför jag envisas med att utsätta mej för denna oro?!
Uppenbert är det ju någonstans värt det men det känns inte alltid så.
Gottfrid äter inte, han har kanske ätit en portion idag. Jag har verkligen försökt allt!
Skämt bort honom, handmatat, blandat i en massa gott och annat dumt.
Varför kan det inte bara funka för?!

Positivt då?
Gottisen är duktig och har kissat o bajsat ute idag hela dan.
Han kan nästan "sitt" nu.
Han är så go å fin så det inte är klokt.
Positiv och tillgiven. Jag har aldrig varit med om en så tillgiven valp.

Hela dagen har det varit folk här och jag tror att jag ska överlåta kvällsmaten och hundnattningen på sonen och försöka somna tidigt i natt.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Oj, jäklar, du måste gå till veterinären meddetsamma imorgon, min schäfertik dog under operationen när hon fick livmodersinflammation, det önskar jag ingen annan!!!!

    SvaraRadera
  2. Bästa Asta, nu är jag ingen hund eller tik expert alls. Men jag tänker när jag läser inlägget att det måste vara som att få syskon och att hon kanske upplever någon sorts sorg eller "sken moderskap" som hon inte kan hantera på något vis?
    Jag kan också känna igen de där känslorna av: "Varför skulle jag ta på mig det här?" och oroa ihjäl mig när man nu lånat ut sitt hjärta ännu en gång till en levande varelse. Kanske skrev jag det innan? Hmm, i vilket fall som helst så är han helt ljuvlig och du behöver nog några nätters god sömn så blir allt bra.
    Kram kram!

    SvaraRadera
  3. Mitt tips är: ring till djurkliniken i Våxtorp och prata med dem, för att gå och oroa sig så är inget vidare.
    Sen är det nog som med syskon, nu har jag inga barn men väl haft flera hundar...
    Det tar tid för dom att vänja sig vid en till, det gör det.
    Men det är inte bra att du går runt och oroar dig, det smittar ju av sig.
    Tycker att valpen är helt ljuvlig, och Märta också!

    SvaraRadera
  4. Min schäfertik fick jag ta bort pga livmoderinflammation. Så det kan vara värt att kolla. Men att Märta är sur på valpen är inte alls konstigt. Tikar brukar som regel vara väldigt hårda mot andras valpar och till och med kunna bita dem ordentligt. Och ännu värre.

    Nu ska jag inte knäppa dig på näsan för du har haft hund i många år men jag hade samma problem med min tik som betedde sig rätt lika mot mammas nya valp. Det som är viktigt att du som flockledare går in och sätter ribban och talar om vad som gäller. Inget morr och sådant får accepteras utan du bestämmer vilken energi som ska råda där hemma.

    Och valpen kan man verkligen behöva få hålla tillbaka så de inte nöter på den vuxna hunden. Dra upp reglerna och styr upp dem båda. Du är den som bestämmer hur det ska vara i ditt hus. Gäller även karlar och barn ;D Kram.

    SvaraRadera
  5. Jag hade alldeles nyss en väninna vars flicka fick åka in akutakut med en massa var i livmodern (hon verkade bara skendräktig). Snälla ring vet !!

    Jessica (Krasnaja)

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare