Ekvationer

Jag har ingen statestik på det, men det är ingen hemlighet att småbarnsföräldrar krisar i parti å minut och ingenting verkar så effektivt ha ihjäl en relation som ett litet barn.
Minimalt med sömn, ständig trötthet, läckande bröst, trasiga underliv. en obefintlig kvinnlig sexlust, ett skrikande litet barn, samtal som endast rör baby bajsens färg å konsestens eller möjligtvis vilka smakportioner som skall prövas här näst verkar ha den effekten på relationer.
Den som TROR att man kan rädda en krisande relation med en baby misstar sej grundligt.
Tvärtom, det är en prövning för vilken kärlekshistoria som helst.

Likväl verkar det vara många som prövar "det lilla trixet"... att skaffa ännu ett barn för att "hitta tillbaka till varandra igen."
Det är lika dumt som att tro att ett kasst äktenskap blir bättre av att renovera huset.
Eller för all del skaffa en Dogue de Bordeaux  Labrador.
Man kanske slipper att prata om det där som inte går att prata om, slipper laga det där som inte går att laga... en stund... men tillslut kommer man inte undan.

En karl jag känner sa här om dagen "Jag är typ som kåtast i Kungsängen men inte fan hjälper det, jag får inget hemma, det var typ ett halvår sedan sist" och jag kunde inte låta bli att lida med honom trots att jag inte precis överöser min make i tantrasex varvat med diverse dirty lekar.
Det är lixom lättare att se klart på någonannans relation. Se problem å lösningar när det gäller någon annan. När det inte kommer så nära, blir så klibbigt.
Alltså det där med husfridssex är jag så kluven till...
Ena stunden tycker jag att det ju är SJÄLVKLART att man (oftast kvinnan) inte ska ha sex om hon inte vill. Jag menar, vad gör det med lusten? Å olusten... den beror väl på någonting? Den är väl ett symtom?
Andra stunden känns det lika självklart att man (oftast kvinnan) får bjuda till.
I en relation är man två. Hur kul skulle det kännas att bli bortstött och nekad hela tiden?
En otillfredställd parter (varesej det handlar om sex, beröring, att bli sedd eller bekräftad) söker sej förr el senare/ faller förr eller senare för någon annan som ser/ hör/ vill.

Vad det gäller min egen relation, mina egna problem så har jag ingen aning om hur jag ska lösa dem.
Jag vet inte ens om jag har några problem.
Ena dagen tycker jag de är gigantiska, andra obefintliga.
Till er andra kan jag inte nog rekommendera att samtala uppriktigt även om det är skitjobbigt, att kyssas två gånger om dagen å försöka att inte samtidigt tänka på vad du skall laga till middag, håll dej ren å fräsch, gör roliga saker ihop med din partner, isolera inte taket el riv bärande väggar, ställ upp med lite franskt om du inte har lust att rulla runt (lets face it... det tar inte många minuter) å  besök regelbundet en terapeut.
Ensam eller med din partner.
Lycka till med den omöjliga tvåsamheten.  

Puss/ Asta