lördag 7 juli 2012

Det här med att vara snäll.



Om ni undrar... jag har inget liv.
Det är därför jag sitter här å hänger på bloggen en lördagkväll.
Mini är hos pojkvännen. Maken framför sin dator.

Jag läser Marias inlägg om snällhet.
Trogna läsare vet att jag har skrivit en hel del inlägg om det själv.
Å jag håller med henne, snällhet är en jäkligt underskattad egenskap.
Det används nästan som skällsord, i hånande ordalag. Som något vegt eller svagt.

Jag beundrar människor som är genuint snälla och omtänksamma.
Eller genuint... det viktigaste är inte motivet till ens snällhet, det viktigaste är handlingen.
Att låtsas vara snäll går alltså precis lika bra som att vara snäll.

Å vad är att vara snäll då?
Ja precis som en mängd andra egenskaper så tror jag att det är väldigt individuellt hur man ser på det.
Jag får ofta höra att jag är sånt som kan tyckas vara motsatsen till snäll...
Sträng. Barsk. Hård.
Det stämmer nog även om jag faktiskt tycker att jag kunde behöva tuffa till mej ytterligare.
Jag känner mej ibland överkörd, ffa av människor som jag tycker om, för att jag inte tydligare tar ställning för mej själv när jag blir trampad på tårna eller inte respekterad som den vuxna å intelligenta kvinna jag faktiskt är.
Men tillbaka till "att vara snäll"... ja, för mej är det att värna om andra. Att se och bekräfta andra.
Att inte sätta sej själv först alla gånger, att göra uppoffringar för någon annan.
Passa deras hus även om det innebär besvär för mej, ta mej tid att lyssna på en vän även om jag egentligen har mkt att göra, hjälpa en kollega även om jag själv har det stressigt, ge extra tid till en patient el anhörig. Ja till exempel.
Att vara snäll är att se på sina medmänniskor med förståelse. Förståelse för klämmande skor, tunga ryggsäckar, kors de burit. Att förlåta deras tillkortakommanden med insikten att man själv inte är ofelbar. Kanske gör inte jag exakt DE felen... men FEL gör jag, brister gör jag.

Alla människor passar inte att arbeta med andra människor. Med människor i någon form av kris.
De behöver inte vara sämre människor för det, kanske inte ens mindre snälla, men de brister i sin inlevelseförmåga.
Förr om åren hade vi en bloggsyster, det var även en facebookbekant, som läste till ett yrke som verkligen handlade om att hjälpa människor i kris och svåra situationer i livet och hon å jag kom ofta i luven på varann.
Vi resonerade så fundamentalt olika om människors svagheter och resurser.
Om människovärde. Om ja allt...
Tillslut stal det sså mycket energi av mej att reta mej på henne att jag avslutade "fb vänskapen."
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man väljer att arbeta med människor i kris när man i sin världsbild ser ner på just dem samma.
Som människa var hon kanske inte elak. Men alla har som sagt inte empatin och förståelsen.

Även inom vården är det så att det finns fördomar.
Den som tror att vi alla får samma vård och samma bemötande misstar sej tyvärr.
Det finns nedsättande attityder mot misssbrukare, mot invandrare, mot hypokondriker där precis som inom samhället i övrigt. Förutfattade meningar.
Det tycker jag är helt förfärligt!

Vad tycker ni om snällhet?

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Jag sitter här och skrattar mitt i natten, Asta. Du fick inte trollet efter dig, du fick mig istället som agerar som en annan stalker i ditt kommentarsfält. :))
    Jag håller med dig om snällheten, du formulerar den till och med bättre än vad jag gjorde.
    Jag har även många gånger mött på när jag läste till usk människor som jobbar inom vården med väldigt konstig attityd och en hård sida som inte alls passar inom vården. Jag tror det är ett kall. Som att vara präst egentligen. Man måste ha det där, att både kunna vara bestämd men även ha stor mjukhet och inlevelseförmåga när det behövs. Kram!
    Ps. Vem var det som var sådan? *nyfiken i en strut*

    SvaraRadera
  2. Nu äntligen kom jag in på din Blogg varit på väg då jag sett dig på Monikas/Ergo's, vilket bra inlägg och håller med, jag som arbetar som terapeut kan inte mer än att hålla med.... man måste ha intellekt, hjärta och själen/anden med på samma gång. Annars kan det vara... ska läsa lite mer hos dig! Ha en fin helg,

    SvaraRadera
  3. Vi pratade om snällhet igår jag och en kompis. På finskan har de två olika ord, där det ena används i en mer passiv mening och kan närmast översättas med "snäll" och det andra är lite mer vänligt men bestämt - typ det svenska "käck".

    Vi kanske har för lite ord i svenskan?

    Hur som helst så uppskattar jag snällhet mest när den kommer utan att någon vill ha något tillbaka - om det sedan gäller min tacksamhet eller något annat. Vissa gör lite mycket väsen av sin snällhet mot andra eftersom de vill ses som lite förmer och ädlare, medan andra mest bara är omtänksamma.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker följande:

    http://violavamp.com/2012/07/07/att-vara-snall/

    SvaraRadera
  5. Intressant det här A! *ler* Jag tycker snällhet är en dygd - det vill säga något bra, som man skall lyfta fram och något som är positivt. Snällhet har inget att göra med att göra sig till en martyr och dörrmatta. Att utplåna sig själv med mera. Nej, det har att göra med att man genuint bryr sig om. Och är ärlig i det man uttrycker.

    Hur har du det snygging? Funkar det att jobba? Tänker på hur du har det! Kramen

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare