onsdag 18 juli 2012

Att vara henne trogen.



Jag pussar henne rakt på munnen.
En. Två. Tre gånger.
Hon sitter stilla. Njuter.Vet att det är en morgonritual.
Jag pussar henne igen.
Fyra. Fem. Sex gånger.
Nu börjar hon skruva sej, gör tafatta försök att vända bort huvudet.
Men jag håller i henne. Pussar mer.
Sju. Åtta. Nio. Tio gånger.
"Man måste tanka kroppen full av pussar Märta på morgonen" säger jag. Så som jag alltid säger.
Hon buffar på mej. Vill bli smekt. Å sen få komma ut på tomten.
Kissa en skvätt.
Se över sina ägor.

Om någon missat detta så älskar jag min hund.
Jag älskar henne!
Som bästa vän, som själsfrände, som ankare i livet.
Utan henne skulle jag flyta fritt och tappa mark.
Förlora mej själv.

Jag vet att jag på många sätt förmänskligar henne.
Att en del av våra problem härstammar i att jag inte är lika auktoritär och strikt i min kontakt med henne som omåttligt populära Cescar Millan "Mannen som kan tala med hundar är" med sina vovvar.
Men jag är oxå övertygad om att en del av den stora kärlek vi delar för varann gått förlorad om vi varit så mycket "hund-flockledare" och inte som nu själsfränder å bästa vänner.
Alla har rätt att äga hund precis som de vill under förutsättning att hunden mår bra och man tar ansvar för den.

Märtisen min. Hur ska du reagera på ännu en hund i familjen?
Många har frågat mej det halvt förfärade, Nästan antytt "otrohet."
Vi är en så tajt enhet. Asta-Märta, Märta-Asta. Nästan som en. Ett.
Jag har själv funderat massor på det så klart, inte bara nu utan även tidigare när jag löst börjat tänka på "nästa hund."
Jag skulle självklart inte skaffat Gotte eller någon annan hund om jag trott att hon skulle lida av det på något vis.
Visst, hon är mammig och svartsjuk. Men hon kommer vara lika mycket mitt ankare på söndag som nu. Jag kommer snarare få lägga mer av min tid på "hunderi" vilket omfattar även henne å mindre på blogg och facebook.
Hundar lever för dagen, är i nuet, och om en tid har hon glömt hur livet var innan.
Hundar är även flockdjur. De trivs i en grupp av familjemedlemmar och ogillar ensamhet.
Jag tänker att Märta... på lite sikt... kommer att uppskatta att ha en artfrände och ranglägre flockmedlem.
Nån att bossa över och ömma för. Nån att lära hyss, vakta över, sova med.

Ingenting kan förändra min kärlek till denna flicka!

Puss/ Asta

7 kommentarer:

  1. Har äntligen hittat din blogg!
    Rolig läsning och så underbart att läsa om någon som har samma syn på våra fyrfota vänner som jag.
    Ser med spänning fram emot att läsa vad du skriver på söndag, då Märtas lillebror anlänt.
    Är fullt övertygad om att hon kommer älska Lilleman!
    Kram och vi ses! / Pia

    SvaraRadera
  2. Varje morgon så antingen vaknar Lowe före mig och då hoppar upp på mig, intill och slickar mitt ansikte. Alternativt om han är trött, så sitter han intill och blinkar bort sin trötthet och är då så söt som bara en nyvaken bebis eller hund kan vara så då måste jag gå fram och ta hans lilla huvud i mina händer och pussa, pussa, pussa mjukt och bära honom mot axeln som man lägger en bebis och då hör man hur han suckar förnöjt, slappnar av. Det är sann kärlek!
    Jag tror inte heller på den där barska metoden med djur, för jag tror Lowe är så mild just för att jag är mild mot honom och tar bort honom när han missköter sig. Vilket är väldigt sällan. Det är en gåva tror jag att kunna känna av sina djur och vad de behöver, men alla har inte den förmågan. Kram!

    SvaraRadera
  3. Aj då det framgick inte tydligt. Nej bara ledsen Att inte ha ngt att skriva om.

    SvaraRadera
  4. Och jag förstår dig helt och fullt. Och klart det går bra med Märta och lille Gotte! Jag älskar Wilma och Allis helt otroligt mycket! Jag är ju så fruktansvärt ledsen att de inte kan bo hos mig nu pga värken. Jag klarar ju inte av att gå ut med dem. Jag besöker dem förstås men de åker ju iväg med sina hussar till landstället så ofta. Men jag vet att de gillar att springa fritt osv där. Summan av detta svammel är att jag både gläds med dig och avundas dig lite. =)
    Samt kanske att jag är trött på min jäkla värk. =) Varma kramar Carina

    SvaraRadera
  5. Jag har också funderat på sådant, nu säger inte jag att jag och Snape är som ni två, men tanken att hunden lever nu och inte i dåtid och framtid hjälper alltid mig...

    SvaraRadera
  6. JAG ser fram emot att träffa lilla bebisen i alla fall! :) Tror att ni kommer bli en underbar liten trio och Märta kommer säkert älska sin lillebror och lära honom allt hon kan! :)

    SvaraRadera
  7. Så kloka härliga ord ! Kul att hitta hit !

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare