I do anything for love... but I won't do what

Kärlek. En kär lek. Den käraste lek vi människor ger oss in i. Om å om igen även om det gör ont... gör ont som fan... emellanåt.
Kärlek som man kan känna på så många sätt, till människor, djur, platser och ting.
Kärlek som kan kännas på så många olika sätt.

Visst är det fantastiskt att man faktiskt kan älska hur många som helst?!
Att kärlek inte tar slut eller fördelas utan att en ny dörr öppnas och helt nya känslor uppstår.
Jag har lätt för att bli förälskad. Betagen.
Förälskad och betagen kan man bli i en annan människa utan att det nödvändigtvis innehåller en sexuell komponent eller en fysisk attraktion.
Förälskad kan man bli i en människa som förstår en, bekräftar en, har en sprudlande personlighet, en vacker ut eller insida. Eller både ock.

Jag har svårare för att älska. Den djupare, allvarligare formen.
Den som inte är lekfull utan mer på liv å död.
Jag älskar inte särskilt många människor och jag säger aldrig att jag gör det om jag inte verkligen menar det.
Att använda engelskan, att säga Love U innebär inte samma ansvar för mej. Det kan jag slänga ur mej mer lättsamt som ett uttryck för att jag tycker om.

Inte lätt för att älska.
Å andra sidan gör jag vad som helst för dem jag älskar... nästan.
I do anything for love... but I wount do that.
Vad skulle du inte göra för kärleken?

För mina barn finns inte tillägget.
Jag skulle göra vad som helst för mina barn om det krävdes.
Det tror jag att mina barn vet om.
Det finns ingen som älskar dem som jag gör, aldrig hur lyckliga de är i sina relationer, min kärlek till dem kommer aldrig att förändras och jag skulle gå genom eld för deras skull.
Alltid. Vilken sekund som helst på dygnet. Hur gamla de än blir.
Det innebär inte att jag skjussar dem när som helst eller ger dem pengar hur som helst.
Mina barn är inte curlade, inte fostrade att ta min tid förgiven.
Det innebär att jag går i döden för dem om jag måste. Att jag alltid kommer välja dem före alla andra.
Att deras väl å ve är det som alltid betyder mest.

Med män är det annorlunda.
Efter snart 24 års äktenskap kan jag säga att jag gör en hel del för kärleken.
Jag kan kompromissa, offra och ta en hel del skit.
Jag står ut med mycket. Ibland suckar å gnäller jag men jag är lojal, jag stannar, jag tar striden.
Lik väl finns det mycket jag aldrig skulle ta av en man.
I won't do what.
Jag skulle aldrig leva med en missbrukare av något slag som inte vill bli bra.
Jag skulle aldrig ta stryk.
Jag skulle aldrig sätta en man framför mina barn.
Inte heller framför min rätt att vara "jag" och i det lägger jag många saker.
Att få vara frispråkig, att ha hundar omkring mej, att få behålla min integritet.
Jag skulle aldrig kunna leva med en man som köper sex eller som inte tror på alla människors lika värde och rätt att vara den de är.
Att bli bedragen?
Kanske, det beror på omständigheterna.

Hur har du det med kärleken?

Puss/ Asta