Här på Blogspot är det ju väldigt enkelt att kolla vilka inlägg som får flest läsare.
Det slår aldrig fel!
Varje gång jag skriver inlägg om alkohol och dess konsekvenser får jag... få kommentarer... men väldigt många läsare.
Jag har funderat på vad det beror på?!
Jag tror, utifrån mina egna erfarenheter... egna känslor, bekanta, bagage, vänner... att vi svenskar ofta innerst inne funderar en hel del på våra å våra käras dryckesvanor. Ibland hör varningsklockor klämta i bakgrunden.
Alkoholkonsumtion tror jag kan delas in i fyra grupper...
De som inte dricker alls (eller väldigt lite)
Normalkonsumtion
Riskkonsumtion
Alkoholism.
Väldigt väldigt många pendlar in och ut i en riskkonsumtion.
Dricker för ofta. I synnerhet vid den här tiden på året. "Unnar sej..."
Dricker för mycket när de väl dricker, kan inte inse att nog är nog. Blir skitfulla kanske eller dricker en flaska vin fastän de från början bara tänkt att ta ett glas.
Blir destruktiva på fyllan. Ligger runt, blir aggressiv, gapig, gråtmild.
Det här VET vi om, kanske om oss själva, kanske om någon vi tycker om.
Men vi vet inte riktigt vad vi skall göra med den där vetskapen.
Att säga till någon att "jag tycker du dricker för ofta/ för mycket" möts sällan väl.
Människor går i försvar över att bli konfronterade med något som redan skaver längst bak i huvudet.
Själv tycker jag att jag dricker "normalt" men då å då tenderar åt riskhållet.
Att det blir lite ofta...
Att det blir lite för viktigt. Hur kul är det att gå på fest om man ska vara nykter?
Eller att ölen på en solig altan prioriteras och sen blir jag låst å kan inte köra bil.
Jag tror att mitt alarm, tack vare min heriditet för missbruk, reagerar snabbare än för de flesta andra.
Jag tog ju i vintras 3 vita månader. Minns någon det?
Det gick bra men var rätt tråkigt. Efter ett tag kände jag att "detta är ju inga problem varför ska jag då hålla på bara för sakens skull?!"
Jag blev oxå ifrågasatt HELA tiden.
Fick höra att jag var tråkig, knäpp och "kunde jag inte bara sluta med de där dumheterna?!"
Alkohol präglar hela vår kultur!
Vårt sätt att belöna oss, roa oss, koppla av, unna oss, ha semester, ha trevligt osv.
Det kan jag faktiskt bli lite trött på även om det är så oxå för mej.
Puss/ Asta
Vi e nog jättejättemånga som pendlar ur och i riskgruppen!
SvaraRaderaHade själv en period då jag föll in i många av dina beskrivningar...ilsk, trött, destruktiv...å det där att ta ETT glas fanns liksom inte på listan. Däremot hade jag envisheten att "dra ner" på tempot...tog inga 3 vita månader, men tvingade mig att hantera på ett mer normalt vis. Idag funkar det fint att ta en öl, eller ett glas vin...å många e helgerna utan nånting alls numera!
Jag mår nog såpass bra i mig själv numera, att jag liksom fixar att ha skittråkigt på nåt vis!:)
Ha det göttast!
Kram //B
Jag hör till dem som inte dricker alls, och jag känner verkligen igen de där kommentarerna du berättar om. Sen har vi dem som inte vet att jag inte dricker och som inte tror mig när de får höra det, för "de har minsann" sett mig full... Det är oxå tragiskt, att vuxna människor tror man måste dricka för att få parta loss. Att jag kan dansa på borden och spela på kristallkronorna (fast det var lääääänge sedan nu) fast jag är nykter är tydligen helt omöjligt att få ihop...
SvaraRaderaJust för att jag INTE dricker gör det oxå svårt att påpeka för någon annan att de kanske dricker för mycket, så jag avhåller mig alltid från att kommentera andras drickande och dt eventuella beteende som följer på det...