torsdag 31 maj 2012

Några tankar om genus och jämställdhet



Ibland märker jag verkligen av att jag är "äldre." Att jag har en helt annan syn på saker å ting än den yngre generationen. Att jag inte hänger med i deras åsikter alla gånger, synen på man-kvinna, barnuppfostran, feminism osv.
Jag läser, som trogna läsare redan vet, så gott som dagligen Lady Damer.
En förhållandevis stor bloggare som skriver väldigt mycket om genus, feminism och barnuppfostran sedd ur det perspektivet.
Ibland håller jag med henne. Ibland inte.
Men skillnaden mellan "de unga" och mej framstår som ännu mer tydlig när jag läser kommentarerna.
De är till 90% lovsång om hur smart och bra LD är. Å det ÄR hon... men jag håller inte alltid med.
Å hänger inte med...
Jag ska inte basunera ut hennes åsikter här, de kan ni själva läsa om ni följer länken och är intresserade.
Det finns dessutom alltid risk att man sammanfattar en annan människas åsikter och synpunkter fel.

Men!
När mina bedårande ungar växte upp tänkte jag tex aldrig en endaste gång på att det kunde vara fel (ja, rent av skadligt för dem) att berömma dem för deras utseende. Att säga att de var söta, världens vackraste osv.
Jag hade inte en tanke på att det skulle göra dem "medvetna"om skönhetsideal och att det var något de måste "prestera" och det tror jag egentligen inte fortfarande...
Inte heller att det skulle vara fel att berömma dem för något de utfört, "oj, vad du kan klättra/cykla/ springa bra" eller "Men vilken fin teckning."
Jag tror nämligen att även om föräldrars åsikter och sätt att vara påverkar barnen så är familjen ingen ö.
Att vara fin, att prestera, att tävla är i min värld väldigt basalt. Något människor och djur gjort i alla tider. Något de kommer möta överallt och hela livet.
Det hindrar inte att synliggöra att det finns fler än ett skönhetsideal, mer än ett sätt att vara begåvad på.
Men fri från konkurrenstänk tror jag är en utopi.

Vi lever i en patriarkalisk värld.
Män sitter på tunga poster, män rekryterar män, män bestämmer i stort sätt över media, modevärlden osv.
Modeller ser ut som anorektiska småpojkar. Någon sa att det beror på att så många ledande designer och reklamskapare än bögar... jag låter det vara osagt men jag tycker det är vansinnigt trist när kläder nästan alltid visas upp i stl 34 och bilder som därefter är retucherade.
Jag vill se alla typer av kvinnor, jag vill se mångfald... inom modeeindustrin som i samhället i stort.
Men jag tror inte ett dugg på att jämställdhet bygger på att vi kvinnor blir mindre kvinnliga.
På att vi måste efterlikna män.
På att höga klackar, make up, vippiga klänningar är det som gör världen snedvriden.
Min äldsta dotter och jag har diskuterat det här många gånger.
Jag tror att en anledning till att så få kvinnor sitter på höga ledarposter och chefspositioner är att de inte är villiga att göra uppoffringen. De är inte villiga att arbeta 14-16 timmar per dag, resa mycket och aldrig se sina ungar.
Lösningen kan inte vara att även kvinnor struntar i kvantitetstid med barnen utan att vilkoren förändras.
Den viktigaste vägen till det är att rakt av dela på föräldrarledigheten.
Visa arbetsgivare och rekryterare att män/pappor är precis lika "obekväma" att anställa som kvinnor/ mammor.

Jag upplever det inte så som Lady Damer skriver, att män tar sej rätten att ständigt påpeka kvinnors utseende.
Visst finns det bröliga mansgrisar som kan kräla tillbaka till den sten de kom ifrån men de flesta män har en betydligt mer avslappnad syn på utseende och kroppar än vad vi kvinnor har.
Ingen karl har, så jag hört det, sagt något om mitt gäddhäng, slappröv eller till och från orakade ben.
Jo min egen karl, men jag ger honom gliringar oxå så det är rättvist.
Vi kvinnor kan vara nog så dömande, hånfulla mot varandra och mot andra "kvinnotyper" än de vi själva tillhör varesej det handlar om atleterna, tjockisarna, white trash morsorna, sillisbrudarna, tråkmånsarna, partypinglorna eller vilka vi nu ser ner på.
Män är enklare och mindre brydda där... det är min uppfattning.
Min! Inte sanningen utan just... min.

Vad tycker och tror ni? Orkar ni tycka nåt?

Puss/ Asta

Vad gör dej lycklig...

Se min utmaning vidare i inlägget nedan.
Låt oss tillsammans komma på de små sakerna... som inte behöver vara varken storslagna eller dyra... utan som finns i din vardag och som gör ditt liv bättre, fyller dej med energi.
Är övertygad om att vi kan... om ni vill... komma på massor av saker.

Jag börjar! Detta är lycka och vardagslyx för mej...

♥ Sovmorgon.Att vakna utsövd och ha tid att ligga kvar, låta sinnerna komma till liv, stretcha ut kroppen och tankarna.



♥ Att som idag komma hem och Min har precis gått en lång kvällsrunda med hunden.
Slippa gå ut själv och veta att hunden har haft det gott utan mammi hemma.

♥ Att finna en hel glänta med liljekonvaljer och plocka med sig en bunta hem.

♥ Min blogg. Att ni läser den, återkommer till den, gillar den.
Å att få skriva den, samla viktiga och oviktiga tankar.

♥ Mina barn. Jag vore inte den samma utan en enda av dem. Älskar dem så klart gränslöst.

♥ Att det går bra för dem. Att de är lyckliga med det som de valt att göra.

♥ Att min Mini... fortfarande... älskar att umgås med mej och ser mej som sin bästa vän.



♥ Märta så klart. Märta, Märta, Märta mitt hjärta.
Peppar, peppar, peppar varje dag hon är frisk nu.

♥ Havet.Att bo nära. Allt annat känns otänkbart. Älskar alla havets skiftningar och årstider och genom åren har havet varit min överlägset bästa terapeut och läromästare i att njuta av nuet och kasta bekymrerna i vågorna.



♥ Att få vara frisk! Så klart.

♥ Att ekonomin går runt.

♥ Att shoppa något fint

♥ Färg på snoken.

♥ Känslan efter bra sex.

♥ Om dryga veckan får jag mina nya glasögon.

♥ Att det snart... snart... är semester.

♥ Fina vänner, fina kollegor, fina föräldrar, fin man.

♥ Att jag kommer framåt i det arbete jag gör med mej själv.

♥ Kall öl

♥ Nybakt pizza



♥ Grilla

♥ Min stora trädgård

♥ Ljuset som kommit tillbaka

♥ Sommarfesten som väntar i juni

♥ Att ha ett arbete som jag är stolt över

♥ Min katt Vilda

♥ Lukten av nybryggt kaffe



♥ En god drink på en solig uteservering

♥ Att åka tåg

♥ Få längta till en god bok man läser

♥ Lediga fredagskvällar

♥ Nybäddad säng



♥ Choklad

Tja,typ så. Nu är det er tur.

Puss/ Asta

Vad gör dej olycklig...

Då menar jag inte olika farsoter somkan tänkas drabba dej eller dom du älskar utan vag gör dej
L E D S E N
A R G
S U R
M O D F Ä L L D
T R Ö T T
Kort sagt,vad i ditt liv... din vardag stjäl din energi. Om många bloggare svarar kan vi kanske sammanställa och se gemensamma drag, men oxå att det inte är så illa egentligen.
Häng på denna utmaning nu (så är ni världens sötaste)...

Jag börjar!
I mitt liv får jag negativa känslor och töms på energi av...

♥ Plötsligt och oförklarig uppkommen ångest (vilket sker mindre sällan el så gott som aldrig nu när jag äter medicin.)

♥ Min rädsla... eller skall vi kalla den feghet...som begränsar mej. I allt från att söka nya utmaningar inom karriären till att gå ut i sociala sammanhang där jag inte känner någon o vet om de oskriva regelerna till att köra bil på okända vägar.

♥ Vissa slitsamma konflikter på min arbetsplats.

♥ Min make. Ja, kanske inte jämt men FÖR ofta. Framför allt över att han inte deltar.
Inte städar, inte vill göra saker som måste göras, inte är så sugen på att vara delaktig.
Å på att han har en negativ inställning till så mkt..."Det går inte/ det är för mkt jobb/ det kostar pengar/ det är tråkigt and so on

♥ Min släkt. Ibland. Rätt ofta.

♥ Skitvädersprognos inför stundande semester



♥ Mina fysiska komplex som jag väl...rimligen... borde vuxit ifrån.

♥ Allt jag ofta väljer den bekväma vägen och inte den krävande.

♥ Min dåliga karraktär. Jag ger upp så fort.

♥ Att pengarna alltid tar slut så fort.



♥ Att så många av mina medmänniskor är puckade/ egoister/ inskränkta.

♥ Att vissa självutnämnda ledare tillåts ta den rollen... och behålla den.

♥ Snåla människor gör mej tokig

♥ Krånglande datorer med

♥ Att få träffa sina barn för lite



♥ Naglarna som bara går sönder trots dyra preparat och ett ständigt duttande.

♥ Människor som tror att de är för mer å har näsan upp. Nästan alltid kvinnor galet nog.

♥ Rasister

♥ Elitister

♥ WM drömmar som går i kras

♥ Allergihelvetet



♥ När människor har den dåliga smaken att känna till min blogg men ändå inte läser den, älskar den, kommenterar helt galet mycket...

♥ Min cancerhyperkondri

♥ Att jag vill gå i ner i vikt men inte "kan."

♥ Människor som har mage att klaga på min hund. Kalla henne ful, bortskämd el ouppfostrad.



Tja,på ett ungefär det...
Vad är era hung up's?

Puss/Asta

onsdag 30 maj 2012

Jooo....


Ja... jag tror att det räcker så.
Säger allt faktiskt.

Härlig onsdag på er nu.

Puss/ Asta

Alltid långt till semestern...




Min semester närmar sej.
Vi...sjuksköterskorna...på min avdelning väljer semester i grupper av tre.
1:an väljer först, 2:an därefter och 3:an får det som blir över.
Jag är 3:a i år och tilldelades... så klart... juni.
Om 1½ vecka går jag på semester. Nästa torsdag närmare bestämt.

Det är tidigt.
Å andra sidan, när juli redan är paxat så tar jag nästan hellre juni än augusti.
I augusti är kvällarna mörka, dagg i gräset, stränderna börjar överges, turisterna har åkt hem och jag slänger lystna blickar åt höstkläderna i skyltfönstren.
Risken är överhängande att hela sommaren "längtas bort" i väntan på en sen semester.
Men i juni har sommaren knappt börjat...

Ändå är det konstigt det där, för trots tidig semester så känner jag jobbtröttheten som ett tungt ok över axlarna så här 7-8 arbetspass innan.
Det är alltid så, sista dagarna är oliiiidliga.Tar aldrig slut.
Visst är det så?!
Jag försöker tänka positivt att smhi har utlovat minst 10 dagars skitväder och då vill man ändå inte vara ledig.
Jag har ett mega munsår som spänner och varar och upptar hela underläppen för att sprida sej mot överläppen oxå. Det tar minst 10 dagar att läka.
Sen!!! Sen kan det få bli fint väder, strålande sol och jag kan välgödd o tjock men med hel hud och läppkostym ta mej ann sommaren.

I år blir det inga semesterveckor ihop med maken. Det blir ingen tripp till mitt älskade Grekland.
Men jag känner mej tillfreds ändå på nåt vis. Nöjd i alla fall.
I år ska jag njuta av sommaren "här å nu" i det lilla och inte jaga det fantastiska.
Jag skiter i äventyr, passioner och resor.
Jag ska landa. Fortsätta att må väl.
Läsa en massa böcker. Vara ute en massa.
Det där med att måla huset har jag redan innan tapppat lite sugen på av makens negativitet.
Vi får se hur det går...
Men jag ska samla sommarminnen.

Jag har faktiskt redan börjat.
Grillat en massa gånger. Blandat "skoj skoj drinken" och avnjutit i solen.
Druckit öl och känt in sommarkvällen.
Strosat över varma shoppingtorg.
Gått utmed stranden, sett Märta bada och själv "badat vaderna."
Jag är hyfsat brun. Åtminstone inte blek länge.
Å jag har redan planerat in några roliga fester och parmiddagar.
Det får nog bli en LarsWinnerbäck konsert oxå... även om biljetterna var fasligt dyra.
Hur kickar man igång sommaren utan Winnerbäck lixom?!
Det är väl snudd på omöjligt. Å kriminellt.

Jag ska göra det bästa av denna sommaren. Trots att jag inte kom i beachform detta året... heller.
Trots att vi inte ska resa.

Påtal om nåt annat...
Idag beställde jag mina nya glasögon.
Struntade i det progressiva glaset denna gången. Nästa kanske...
Tog inte de glasögon som alla andra gillade...nej, fan här går vi mot strömmen.
Valde ett par ganska strikta i lila. Vogue till märket.
Å sen ett par klassiska Rayban solisar som dom på bilden.
Jag gillar glasögon.
Trivs i det.
Ser smart ut i dom.

...Alltid lurar det någon.

Puss/Asta

måndag 28 maj 2012

Måndag



Måndag förmiddag.
Jag har sovit oroligt, vaknat till många gånger.
Hade ställt klockan på 10 men vaknade nån dryga timma innan och läste ut de sista kapitlen i min bok "Två soldater" av Roslund och Hellström.
Som vanligt... lysande och efterlämnandes en känsla av att historien fortsätter.

Måndag.
Slut på ledigheten. Jag kör 6 dagar jobb nu denna veckan.
Det fina vädret är oxå slut i min del av landet sägs det. Så långt fram som smhi kan se blir det svalt och ostadigt.

Jg vägrar låta mej nedslås. Inte än.
Än bär jag med mej helgens känsla av sol och värme.
Fyra dagar på raken med grillat. Vin på altanen. Promenader utmed havet och fötterna bara i vattenbrynet.
Ännu har jag sommaren inom mej.
Har ni hunnit tanka ordentligt med sommar i helgen?

Puss/ Asta

söndag 27 maj 2012

Mammornas dag


Bild:Min mamma.


Grattis alla mammor idag på mors dag.

Solen har strålat på oss idag och gett oss ännu en vacker majdag.
Min mor har varit här, kom med tåget i förmiddags och åkte nu ikväll och vi har haft en fin dag tillsammans.
Vi åt paj och drack kaffe i trädgården och tog oss därefter ett spontanbesök till GeKå's.
För att mamma ville kika lite och för att hämta upp Mini i Ullared.
Jag skulle ingenting handla men inträdesavgiften ligger ju alltid närmare tusenlappen ändå.
Det blev schampoo, krämer, hårfärg, tvättmedel och annat som är "billigt" samt den här helt underbara polkagrisrandiga one piece'en i tunt T-shirttyg. Min turkosa luddiga är lite varm så här års...
Innan ni protesterar högljutt med fula ord... den kostade 159 stackars kronor och kommer endast att användas innaanför bygränsen.


På vägen hem hämtade vi upp Dotter nr II och jag fick världens största överraskning.
Sötaste kattungen Doris skulle bli min. Maken hade gett med sej.
Hon eskorterades hem i kattbur. Buren sattes ner på altanen och Märta nosade nyfiket på den.
Allt såg ut att gå bra.
Men plötsligt stressade Märta upp sej mer å mer. Blev närgången.
Kissen väste och morrade för allt var hon var värd samt skickade ut en tass med vassa klor på mot Märta som svarade med att "attackera" buren och skälla.
Det var kört!
Jag insåg det direkt.
Det vore inte rätt mot en liten kattunge att tampas med Märta och jag kan inte ärligt säga att hon inte skulle bitit ihjäl den på två röda sekunder.
Jag hade hoppats på att Märta skulle se att den var liten... men nej. :(
Jo Märta är van vid Vilda... burdus men accepterande. Andra katter jagas dock ilsket ut från hennes rivir.
Så lilla Dodis fick följa med sin gamla matte hem igen.



Bortsett från den besvikelsen... jo, för jag blev lite ledsen... så hade vi en trevlig eftermiddag/ tidig kväll här.
Vi grillade lite och umgicks en stund tre generationer brudar och en trött make.
Jag fick en jätte vacker mini orkide av Mini och en nyckelring av Dotter nr II


Efteråt... när maken kört mamma till tåget och Dotter nr II ( med söt kissen) hem till sitt så gick mini å jag en härlig runda med Märtis till havet. Vi satt där i sanden, pratade om livet, såg på en lyckig hund i ett stort hav och jag kände...

...livet är rätt fint ändå.

Puss/ Asta

En extra puss och "tack för att ni finns" till all mina mammor.
Min riktiga mamma, min mormor som i mångt o mkt är min mamma, min mor på jobbet och min bonusmamma Britt. Ilove U all.





fredag 25 maj 2012

Pics from to night...

Kvällspromenad närjag å Mini lockat tvingat med två motvilliga karlar....

Här ser ni Asta, maken och ett stycke fransk prinsessbakelse gå ner mot vattnet.


Naturen är ju verkligen HELT amazing just nu... men ingenting blir lika vackert på bild som när man ser det på riktigt.


Märtaplätta päronmums sittandes i vattnet. Har ni någonsin sett en så granner däga?!


Vi får väl se hur länge bilden på mej å maken får vara kvar innan han tvingar mej att ta bort den.
Men jag tyckte att den var fin jag...


Här pussas skitungarna oxå... det är en desstu vanligare syn


Tittut. Vem gömmer sej bakom maskrosbollarna om inte eran alldeles egna sossekärring och favoritbloggerska Asta Pastasson. Granner som en dag.


Oj då, här var hon igen. I annan pose.
Röd som en kräfta...


 Å så avslutar vi med badflickan. Falkenbergs snyggaste tjej. Mammas hjärtegryn.


Puss/ Asta

Hej där girls...



... är ni intresserade av en ny man kring 45 med lite livserfarenhet med sig i bagaget?
I så fall är det strålande tider som väntar er. Just i den åldern bör det nämligen finnas många män lediga.
Män som tröttnat på sin gnatiga fru alternativt blivit dumpade av sin hustru och nyligen skilt sej.

20 000 par skiljer sig varje år. Mer än vart annat äktenskap går i kras.
De äktenskap som avslutades 2011 hade i genomsnitt varat i 11 år.
Det längsta äktenskapet varade i 64 år (då hade hon FANE MEJ fått nog :) och det kortaste i ett par månader.
Förra året var genomsnittskvinnan 41,6 år vid skilsmässan och mannen alltså 46 år.

Det var lite statestik ni fick er till livs där.
Att hålla ihop ett långt äktenskap är något av det svåraste (och ibland tråkigaste) som finns.
Det är hårt jävla jobb å en massa kompromisser. En massa härliga män (och/ eller kvinnor) att avstå.
Om det är värt det?!
Ingen aning. Det frågar jag mig oxå ibland men man får bara de svar som man väljer eller hur?!
Någon som kämpar vet bara hur det är och någon som ger upp vet bara det. Motsatsen får de aldrig reda på.  

Klart är väl att vi människor ur, evolutionens synvinkel, inte är gjorda för att leva en monogamt liv med samma människa i 60-70 år.
Jag hörde på radion att forskarna kommit på en lösning på detta.
Tillförseln av extra oxytocin.
Oxytocin är en signalsubstans i hjärnan. Det frisätts i stora mängder hos en nyförlöst kvinna för att livmodern skall dra ihop sig, mjölkproduktionen komma igång, men ffa för att underlätta bindningen mellan mor och barn.
Oxytocin påverkar vår vilja till närhet, omvårdnad, parbildning och sociala funktioner.
Kort sagt gör det oss till mjukare, varmare, kärleksfullare... och trognare människor.
Det är oxytocinet som skall ta över "jobbet" när förälskelsen lagt sej.

I djurförsök ser man att möss som tillförs extra oxytocin blir ointresserade av andra partners än den de först valt ut.
När forskarna började undersöka detta samband var det för att se om man via denna vägen kunde hjälpa människor med autistiska sjukdomar så de fick en större vilja till sociala samspel, närhet och empati.
Trohetsaspekten blir lixom bara lök på laxen.

Oromantiskt och fasansfullt?!
Tja, nja jag vet inte...
Vi envisas ju med att vi VILL gifta oss och leva i långa äktenskap.
All forskning visar att sunda och kärleksfulla relationer är den allra viktigaste komponenten för att känna lycka.
Men vi klarar ju uppenbarligen inte av det om mer än vart annat (svindyrt) bröllop slutar i skilsmässa så vad är det då för fel att hjälpa naturen lite på traven.

Huruvida oxytocin och Viagra fungerar ihop vågar jag dock inte uttala mig om....

Puss/ Asta

Breaking up with god



... är en himla bra låt med The Ark tycker jag.
Den får mej osökt, varje gång, att tänka på när jag själv låg i skilsmässa med Gud.

Jag kommer inte från en troende familj.
Men det var ändå så att jag som barn gick i kyrkans barntimma och att vi fick läsa "Gud som haver" innan vi skulle sova. Jag hade en barnbibel hemma med bilder från klassiska berättelser.
Man kan väl säga att jag fick en kristen fostran även om vi sällan gick i kyrkan eller talade om Gud.

Jag har i hela mitt liv varit en sökare.
Sökandet har varit intensivare vissa perioder, mer slumrande andra men det har alltid funnit där.
Inte bara rört sig kring Gud och kristendom utan andlighet i stort.
Som så många andra har jag bett regelbundet till Gud i perioder men kanske framförallt när jag varit rädd och på något vis känt mig hotad.
Säker på att Gud finns har jag aldrig egentligen varit. Helt övertygad.

Men det konstiga är, att när en av mina allra närmaste vänner blev sjuk då för 8 år sedan i en sjukdom med usel prognos och sedan dog och efterlämnade tre små barn efter sej så blev jag rasande på Gud.
Jag talade väldigt mycket till honom i samband med det.
Svor.
Informerade honom om att han kunde fara å flyga. Att jag inte var intresserad av en Gud som kunde låta en så ung levnadsglad, god människa dö och lämna tre barn till en osäker framtid.
Jag bröt upp med Gud.
Å jag har...märkligt nog... aldrig varit så säker på Guds existens som då när jag var rasande.

Så småningom kom insikten till mig. En dag när jag låg och vilade på sängen å tänkte på annat dök den upp bara så där... Gud kan inte förhindra att ont sker, men Gud kan ta dig i handen och hjälpa dig igenom.
Så... vi är sams nu igen. Jag och Gud.
Om han finns, Vilket jag tror och hoppass.

Puss/ Asta

torsdag 24 maj 2012

På andra sidan bikiniångesten.

Provade denna gula utan bygel.
Jodå, söt å inte såg jag plastikopererad ut heller.
Trekant BH - 83% Polyamid,17% Elastan

Å provade denna med regäla utfyllningskuddar.
Fick enorm byst (I like) men funderade över hur överdelen blev vid bad.
1 liter vatten i varje bysthållare förmodligen.
Push-up BH - 48% Polyester,44% Polyamid,8% Elastan

Köpte slutligen denna.
En kompromis. Bygel men inte jätte vadderad.
Blå är egentligen inte min färg men när jag blivit lite brun så.
Som jag alltid brukar säga "Det är en bikini ingen jävla fettsugning."Den kändes väldigt bekväm och trevlig på.
Halterneck BH - 88% Polyamid,12% Elastan
Boxertrosa - 88% Polyamid,12% Elastan
Samtliga bikinis finns hos Lindex.
Phuuu, då var det gjort. Årets... för självförtroendet... kämpigaste inköp.
Fast som en kollega sa... "Prova är väl fan ingenting, det är väl värre när man ska visa sej i den bland folk."
Har ni köpt bikini ännu?

Puss/ Asta

tisdag 22 maj 2012

Jag har begått ett väpnat rån...



... eller nån annan vansinnigt kriminell handling. Mord kanske.
Dräpt en lat make.
Kanske inte i detta livet men det måste banne mej ha hänt i ett tidigare.

Jag är nämligen, och har alltid varit, fruktansvärt rädd för polisen.
Bara deras blotta åsyn ger mej hjärtklappning. Varje gång de kör förbi mej drar jag en lättnades suck.
Ja! De lät mej vara.Ikväll när jag körde hem från jobbet hamnade jag i bilkö.
4-5 bilar framför mej stod flera poliser, bilar med blåljus.
Jag kände panik!!!
En traffikkontroll. Helvete oxå.
Trots att jag var nykter. Trots att bilen inte var stulen.
Måhända är den obesiktigad, jag vet inte, det skall göras i dagarna men lixom inget farligt...
Hjärtatbultade våldsamt. Kunde jag vända?!
Plötsligt skedde det. Bilarna framför mej backade och vände om, så förmodligen hade det skett en olycka eller ett gripande av något slag där framme... polisen var hur som helst inte intresserade av oss andra.
Jag vände, körde in på obekanta slingriga skogsvägar, fortfarande med rädslan i bröstet.
Tillslut fann jag en skylt som visade mot E6 och kunde ta mej hem.
Först NU börjar jag lugna mej.

Ja ni hör, jag är helt knäpp. Jag känner mej och reagerar som en eftersökt brottsling.
DET har jag tydligen ingen större fallenhet för trots visst påbrå :)

En gång blev jag stoppad i en nykterhetskontroll.
Jag blev så nervös att jag plötsligt inte visste hur fönsterhissarna fungerade.
Jag tryckte å fipplade på alla knappar.
Låste bilen, öppnade tanklocket och hade mej.
Tillslut fick jag öppna dörren istället. Å inte ens det var självklart.
Polisen verkade närmast förvånad när jag sedan blåste grönt.

Sov sött, jag hoppas att jag slipper mardrömmar om mörkklädda män ssom burar in mej.

Puss/ Asta

måndag 21 maj 2012

Som jag är



När jag var liten skämdes jag över den jag var.
Ingen sa någonsin att jag var bra.
Jag var nervös, rädd och klantig.
Jag rev omkull fyllda glas och väntade på utskällningen.

Jag river glas idag med.
Inte för att jag är särskilt nervös.
Jag är yvig. Jag pratar högt och mycket, gestikulerar, skrattar bullrigt... och river glas.
Jag skäms inte.
Det är för det mesta mina egna glas. Vore jag inte som jag är så vore jag inte jag.

Jag tar plats. Jag vet det.
Jag tycker mycket och jag tycker högt.
Jag försöker låta andra komma till tals ändå.
Försöker stilla mej, lyssna.

Jag tror att antingen tycker man om mej eller oxå inte.
Jag är inget mellanting.
Jag är snäll, omtänksam men krävande.
Som kollega, vän och människa.

Jag har slutat skämmas över mitt sätt att vara.
Fumlig/ klantig och tjattrig är inte lika med korkad.
Jag vet det nu.
Den som tror det missbedömer mej grovt.
Jag jobbar på samma acceptans för det yttre.
Den putiga magen, de skvallpande låren, den långa rumpan, de tomma tuttarna.
De är en del av mej. De är jag. Å de borde duga som de är. 

Nu ska jag sova. Natti natti

Puss/Asta

Lite naket...



Jag har haft en underbar dag.
En underbar, underbart härlig solig dag.
En mini semester med sovmorgon. Kaffe ute i solen.
Solat näsan, läst min fantastiska bok, slappat allt vad jag orkat.
Väldigt hett, och mitt i allt strålande solsken då och då några få droppar regn

Så kom mannen hem.
Vi premiärgrillade. Åt grillad kycklingfile med ugnrostad potatis.
Tog en kall öl medan grillen tog sej.
Åt gott å delade en flaska vin.
Sexade till efterrätt.
Himmelskt. Det är alltid bäste första gången.
Alla sinnen är vidöppna, hungrande.

Sen gick vi til havet.
Märta badade, skrämde en svan som skrämde henne tillbaka.
Jag poserade naken bland stenar.
Maken tog sådana där kort som är härliga att publicera på nätet mitt i en bitter skilsmässa.
Jag såg fet å lycklig ut
Det var kallt i vattnet, säkert inte mer än 12-13 grader.
Vi gick hem, delade en öl på altanen och nu sitter jag här.
Helt slut men väldigt tillfreds.
Klockan är kvart i tio å det är fortfarande ljust ute.
Fantastiskt.

Imorgon väntar jobb igen men jag har tankat lycka å sommar.
Hoppas ni gjort det samma.

Puss/Asta

Illaluktande inlägg



Phuuu. Hemma från jobbet. Helt uppskruvad sätter jag mej hos er här kära vänner några minuter för att varva ner.
Jag vill bara varna er... inlägget kommer strax börja lukta illa.

Jag har bränt av kvällspass nummer 5 på raken och imorgon är jag äntligen ledig.
Det sägs att sommarvärmen skall bestå så imorgon SKA jag trotsa all världens hudläkare och sola min bleka lekamen betydligt längre än 10 minuter. Minst 20 iaf :)
När jag kom ut från sjukhuset ikväll stax före elva på kvällen låg häggdoften tung i luften och det var alldeles ljummet. 18°.
Då finns det hopp mina vänner. För kärleken, för livet, för att det kan bli sommar i år oxå.

Igår kväll när jag jobbade hade vi det sååå lugnt.
Knappt några patienter. Vi fikade länge, gjorde sysslor i stilla mak, surfade lite på nätet, hittade på lite uppgifter och plock, gav sådan omvårdnad man aldrig hinner annars.
Ikväll var nåt helt annat.
Ikväll önskar jag att min chef sett mej för idag har jag banne mej gjort skäl för lönen.
Å nu kommer det...
Det illaluktande...
Jag är en förbannat duktig sjuksköterska!
Jo men det är sant. Å det är en så härlig känsla att känna det för det gör jag inte till vardags.
Jag känner mej kanske inte dålig heller, jag kan mitt jobb punkt slut ungefär.
Men idag! Fasen vad mycket jag har gjort å hunnit med.

Delat mediciner till 11 patienter. Skött två grupper. Satt nya nålar. Tagit en massa prover, sprungit med dem till lab.
Hämtat och satt blod, skött om CVK'er, gjort PD byten, blododlat, satt dropp, tagit hand om en plötslig förvirring, skällt på jouren, tagit hand om oroliga anhöriga, tagit blodtryck, gett antibiotika, satt välling i sonder, hjälpt nya och gamla kollegor, dokumenterat, rapporterat... phu.
Å jag klarar faktiskt av det, att ha massor av bollar i luften, att prioritera, att deligera med hela handen.
Sådana här kvällar plockar jag fram kvaliteter och egenskaper som jag knappt normalt noterar att jag har. En autopilot och man känner hur ofantligt mycket rutin man har i kroppen när adrenalinet slår till!
Det är faktiskt häftigt.
Nej, jag är inte bästa... inte alls, men jag är otroligt strukturerad närr det behövs och det är HÄFTIGT att känna det om sej själv.
Jag kan och jag kan bra!
Det är inte heller fel att få ta sej en liten adrenalintripp då å då.Problemet är nu... när man ska "tända" av det.

Nu väntar sängen. Ska baraa vara duktig tant och tvätta bort sminket först.
På förmiddagsrundan med Märta plockade jag liljekonvaljer som jag satte in i mitt sovrum.
Det luktar förmodligen himmelskt där inne nu.
Jag ska läsa en liten stund, njuta av tanken på den lediga dagen och sen... sen ska jag drömma om att 2012 blir den bästa sommaren. Någonsin.

Sov sött.

Puss/ Asta

lördag 19 maj 2012

Men vadå fiasko?!



Jag skriver mitt antagligen sista hockeyinlägg för denna säsong.
Pusta uuuut alla hockey ointresserade.
Sportjournalister överträffar varandra i att tala om vilket fiasko Tre kronor gjort som åkte ut i kvarttsfinalen.
16 NHL stjärnor och fiasko. Sämsta placeringen på många år.
Vem, vem, vem ska betala? Vems huvud ska rulla?
De verkar vilja lyncha både spelare och ledare.
Hur kunde det gå så här FEL?!?!

Men alltså. Sverige hör till de bästa i världen på hockey.
Vi har en av världens bästa ligor och vi har många uppmärksammade proffs i NHL.
Men till de bästa hör även USA och Canada. Stora hockeynationer som antagligen skulle kunna ställa upp 10 lika bra lag var.
De har oxå åkt ut.
Finland... regerande världsmästarna... åkte snörpligtt ut mot Ryssland.
De blåvita lejonen var skapligt styva i korken mot Tre kronor när vi åkte ut men sen fick de storstryk i matchen därpå.

Sååå... kvar är Ryssland och Slovakien i en stundande final. 
Är det världens två bästa lag?!
Ryssland möjligen, Slovakien knappast.

För att vinna ett hockey vm krävs skickliga spelare, ett sammanssvetsat lag, goda ledare, en stabil målvakt och en jävla massa flyt.
Vi hade inte flytet i år.
Men fiasko?
Knappast.

Nästa år tar vi den ädlaste medaljen. Hemma!

Puss/ Asta

Uppdrag granskning om "muslimerna"



Jag såg inte Uppdrag gransknings program om imamerna... men det gjorde många andra uppenbarligen.
Jag har ju förstått vad programmet gick ut på. En reporter utgav sej för att vara en utsatt muslimsk kvinna som sökte råd och hjälp hos olika muslimska ledare. Berättade att maken inte var så snäll, att han slog henne, skrämde henne, ville ha flera fruar osv och imamernas råd blev att inte vända sej till polisen utan att acceptera och reda ut problemen inom hemmet väggar...typ.

Det är ju förstås fruktansvärt och helt oacceptabelt.
Oavsett tro eller ursprung är detta Sverige och här gäller svenska lagar.
Jag vill ha sagt det så ingen tvivlar på min ståndpunkt där.

Vad jag vänder mej mot är vad ett program som detta ger?!
Nej,jag vänder mej inte ens... jag frågar,för jag vet inte själv.
Det är av oerhörd vikt att människor som kommer hit från andra kulturer och länder får hjälp att intergreras på ett bra sätt. Att kvinnor får det stöd de behöver för att känna sej säkra och fria.
Att hedersrelaterat våld aldrig någonsin ses mellan fingrarna med och att vi och våra politiker vågar prata och ageera kring detta.
Syftet med Uppdrag gransknings program är säkert just detta... gott... det tvivlar jag inte på.
Men resultatet då?
Leder programmet till ett säkrare samhälle för kvinnor eller leder programmet till att ytterligare späda på föraktet mot muslimerna?

Det är nämligen det som jag har hört när folk diskuterar programmet.
"De där muslimerna,"
Alla över en kam som vanligt.
Muslimerna slår sina kvinnor, muslimerna vill ha flera fruar, muslimerna tycker inte att misshandel ären sak för polisen. Läste en kommentar tex inne hos Lady Damer... "Kan du inte skriva vad du tycker om Uppdrag Gransknings repotage om imamerna? Jag har länge funderat på varför feministerna blir så upprörda över smågrejer inom jämställdhet men inte säger något om att vi importerar en jävla massa kvinnofientlighet från mellanöstern."

Jag har en svärson som är muslim å som varken slåss eller har lägenheten full av fruar.
Jag vet inte... är han undantaget då eller är det bara en tidsfråga tills min dotter vandrar mellan knytnäven och en burkaklädd medhustru?
Jaa!!! Jag är ironisk nu.

Vi måste våga prata om problem som finns. Jag tror en stor nyckel till Sverige demokraternas framgångar ligger i just det, att etablerade partier inte gör det på nåt bra sätt.
Men vi måste oxå sluta att kategorisera människor så här.
"Muslimerna"... det är miljoner olika individer.
Flertalet av dem vill inte spränga flygplan mer än vad du å jag vill.
Om Uppdrag grransknings program skall leda någonstans så bör det ske genom att det sätts press på de aktuella samfunden. På att muslimska ledare skall ta sitt ansvar och byta ut rötägg, föra diskussioner med sina egna och i samhället.

Vad tycker å tänker ni?
TYCK någonting nu.

Puss/ Asta

fredag 18 maj 2012

Vilka intressanta frågor jag kommer på...



... tror minsann jag får besvara dem själv oxå.
Den som vill är fri att hänga på.

Vad har varit viktiga vägskäl för dej i livet?Viktiga vägskäl...många, förmodligen fler än vad jag vet om.
Att som 13 åring bli utsläppt från ungdomshemmet och bestämma mej för att sköta mej och för att soc skulle ha fel när de sa att jag redan var körd.
När jag svarade "jo, det kan vi väl" när maken (då 15 år) tyckte att vi skulle sluta fyllehångla och bli ihop mer på riktigt.
När jag valde att inte avbryta första graviditeten och tog steget...klivet... till att bli mamma.  Mitt livs viktigaste roll.
Att flytta från hemstaden med all släkt och alla familjeproblem.
Att ta ansvar för mitt liv och skaffa mej en utbildning, ett jobb, en egen inkomst.
Att 26 år gammal bestämma mej för att leva trots att jag länge ville det motsatta.
Jag har gjort mindre smarta val oxå och val jag kan undra vart de skulle ha lett mej om jag sagt ja istället för nej eller nej istället för ja.

Nämn tre fördomar du vet om att du har?Jag vet att jag har fördomar mot värmlänningar å att jag drar alla över en kam.
Att jag tänker på dem som lantisar som dödar vargar och krökar hembränt.
Trots att jag VET att det finns bra värmlänningar... de jag känner, och förmodligen rätt många som jag inte känner.
Jag har fördomar mot rika människor. Ser på dem som priviligerade och färgade av det.
Faktum ÄR att människor med begränsad ekonomi faktiskt är mer benägna till att skänka pengar och bidra till solidaritet. Åtminstone tror jag det :)
Å mer... tja,jag tänker å tycker en hel del i hemlighet. Stureplansbratts ingår i de tankarna...

På vilka sätt lever du som du lär... och på vilka sätt gör du det inte?
Det finns mycket som jag TYCKER/KÄNNER men faktiskt inte gör nåt åt.
Tex har jag egentligen svårt att försvara köttätande (å jag äter en massa kött.) I synnerhet när det inhandlas i stora affärer och allt skall säljas så billigt som möjligt.
Jag tycker egentligen inte att detta "nöjesflygande" till andra länder kan försvaras heller när miljön är så pressad som den är.
Sedan skulle jag så klart kunna skänka mer pengar, hjälpa till mer än vad jag gör med både tid och pengar.
Jag pratar mycket och ofta om vinsten och glädjen med det mångkulturella samhället men umgås med väldigt få "utlänningar." Bortsett från min svärson (som ju faktiskt inte är min förtjänst) så är det bara min nya vän Jai från Thailand... men henne är jag å andra sidan väldigt glad för.

Vad är du mest nöjd med vad det gäller ditt yttre?Å jag vet inte. Mina händer. Mina ögon. Att jag är "späd" upptill vilket gör att kläder sitter bra.

Om du fick ligga med vem du ville... ett frikort helt enkelt... vem skulle det då vara. Välj en svensk och en utländsk.Herre gud, det finns ju så många att välja på. Josh Holloway ligger bra till. Svensk... tja, Thorsten Flinck väcker något inom mej.

Vem av samma kön attraherar dej mest?Som min äldsta dotter sa Mia Skäringe är en kvinna i min smak. Cecilia Frode har jag alltid varit svag för.

Vad retar du dej på mest med sittande regering?Att de låtsas att de rör sej mot vänster när det faktiskt är tvärtom. Vår stadsminister talar sej varm om "vanliga människor som sjuksköterskor och hantverkare" men gynnar egentligen sina egna precis som alla sina företrädare. Han talar sej varm över facket men är precis lika fackfientlig i handling som M alltid har varit.

Vad har sittande regering gjort bäst?
De har lyckas stjäla klassiskt socialdemokratiska väljare och de har fått saker å ting att handla om personligt förtroende och inte om ideologi och politik.

Beskriv dej som barn med fem ord?Blyg, rädd, osäker, ful och kärlekstörstande.

Beskriv dej som vuxen med fem ord?Känslig, stark, bestämd, bekräftelsekåt, tålmodig

Berätta om när du gjorde bort dej en gångÅhhh jesus. Jag har gjort bort mej sååååå många gånger. Jag är lite av ett proffs på det...
Jag har råkat visa dildosar för främlingar, lekt arg hund mot grannar (å trott att det var dottern), gjort ansiktsplask framför unga killar, talat skit om folk som visat sej stå precis bakom  å en hel del annat.
Det kräver nästan ett eget inlägg... om ni är nyfikna så hojta.

Puss/ Asta

torsdag 17 maj 2012

Yngsta å äldsta



Ja men visst har jag fantasiskt fina tjejer!
Så vackra, snälla och kärleksfulla. Jag blir helt varm i kroppen bara av att se på dem.

Denna bild är tagen i tisdags. Vi har precis duschat Märta på tomten.
Hon hade badat i havet, rullat sej i sand å rutten tång och därefter kommit bort!
Jo det är sant, i 40 minuter var hon borta och vi letade närmast hysteriskt.
Själv cyklade jag utmed en närbelägen starkt traffikerad väg med hjärtat i halsgropen.
Tillslut fann min stora tjej henne.
Förvirrad stod min lilla plommonpaj mitt i ett stort björnbäsrsbuskesnår och vågade varken gå fram el bak.
Hon var så trött så husse fick komma med bilen å hämta henne, men oskadd.
Tack gode Gud.

Nu får Sverige ta å skärpa sej mot Tjeckien. Det står just nu 1-2.
Kämpa!!!

Puss/ Asta

Födelsedag, presenter å sånt...


Jaha, kära vänner... då har man alltså gått å fyllt 43 år.
Hela dagen har jag varit super duper social och nu är jag nöjd men trött.
Ska alldeles strax gå å krama kudden... eller kanske min nya vän här :)

Fick en Turbo rabbit av mina sykon på jobbet.
En silver-lila liten (eller för all del rättrejäl)tystgående läckerbit som de tyckte att jag skulle ha.
Som jag var värd.

Av maken fick jag ett par kaprijeans och en rutig topp från Lindex.
Av äldsta dottern fick jag en ursöt tunika i rött och vitt från Vila och två nagellack.
Bästa Cissi gav mej ett så fint halsband med en pärlaoch en bricka som det stod "Älskad vän" på.
Mormor gav mej en tjusig orkide.
Mini en mysig temugg och en bok som jag kikat på flera gånger.

Alla kom i omgångar å vi har käkat ananaspaj och tårta hela dagen känns det som.
Först äldsta dottern som kom igår och sist Lillebror å hans sambo.
Sonen kommer i helgen och förhoppningsvis även Dotter nr II.
Den som spar hon har...
Jag har väl gått upp 5 kg under dagen men det får det vara värt. Man fyller ju inte 43 bast varje dag.


Tack alla söta som gratulerat mej här på bloggen, i facebook, via sms, brev å på andra vis.
Ni är bäst.

Puss/ Asta

onsdag 16 maj 2012

Bloggutmaning



    Blev utmanad av finaste Ergo sum.
    11 utomordentligt intressanta frågor skall besvaras. 11 bloggare skall utmanas med 11 nya frågor.
    Hmmm.... Det här får jag grunna till på.
    • Om du fick besöka en historisk plats/händelse, vilken skulle det vara och varför?
      Personer är lättare att svara på. Jag skulle gärna velat träffa Martin Luther King. Jesus. Florence Nightengale.
      Kanske skulle jag velat vara med när andra Världskriget tog slut. Eller på -60 talet när allt var hippie och fullt av framtidstro.
    • Om du vore av motsatt kön, vilken egenskap skulle du akta dig för att utveckla?
      Jag hoppas att jag skulle lägga band på min frustration och inte bli en misshandlare.
      Det låter kanske underligt, men jag har flera gånger blivit så arg på min make att endast mitt fysiska tillkortakommande har hindrat mej från att klappa till honom. Rejält!
      Jag avskyr dessutom tyst manlig härskarteknik. Små (och ibland stora) subtila gester som förminskar medmänniskor.
    • Vilket råd har irriterat dig mest?
      Åhh jag får många irriterande råd. Å har fått genom livet.
      Allt ifrån att jag skulle göra abort när jag var gravid som 17 åring... det var kompakt motståndet... vänner, släkt, ja alla ansåg det till den oförskämda människan på arbetsförmedlingen som genom att tala om vilken looser jag ansågs vara fick mej att börja studera.
      Nu mera retar jag mej nog mest på tidningars råd om att jag absolut måste "göras om."
      Bli smalare, snyggare, ambitiösare, träna mer, plugga mer, opereras mer...
    • Vilken filmkaraktär speglar din personlighet bäst?
      Kanske prästen i Änglagård... Henning. Vi är båda nyfikna, opened minded, snälla, lite konflikträdda och när vi väl blir arga så blir det för mycket.
    • Vilken blomma föredrar du och varför?
      Liljekonvalj. Det är min blomma. Blommar oftast när jag fyller år. Fanns i min brudbukett.
    • Vad är det äckligaste du ätit?
      Ätit och ätit men en gång svalde jag en stor fluga av misstag, host-kräktes upp den men bara halva kom upp.
    • Hur många par skor har du?
      Många. Ingen aning om hur många... ett tjugotal kanske.
    • Vad är det minst attraktiva med oss människor rent fysiskt?
      Hos män är det absolut en slak penis med hängande pung bakom.
    • Om du kunde gå tillbaks i tiden och be någon om ursäkt – vem skulle det vara och varför?
      Detta är en känslig, djupt privat fråga. Å det finns många.
      En gång för ungefär 10 år sedan svek jag en kvinna jag precis lärt känna, som jag hade stor potential att tycka om och bli nära vän med. Jag förrådde henne... inte ensam men jag hade en stor del i det och hon blev såklart både sårad och förbannad.
      Hade jag kunnat backa tiden och förändra något så hade jag agerat annorlunda.
      Till hennes tröst kan jag säga att det drabbade mej på olika sätt...inte minst med dåligt samvete.
    • Vilket är ditt favoritgodis?
      Chips men det är väl mer snask. Salt lakrits, choklad, sura flaskor.
    • Vad sover du i?
      Trosor.

    Mina frågor då...

    ♥ Vad har varit viktiga vägskäl för dej i livet?
    ♥ Nämn tre fördomar du vet om att du har?
    ♥ På vilka sätt lever du som du lär... och på vilka sätt gör du det inte?
    ♥ Vad är du mest nöjd med vad det gäller ditt yttre?
    ♥ Om du fick ligga med vem du ville... ett frikort helt enkelt... vem skulle det då vara. Välj en svensk och en utländsk.
    ♥ Vem av samma kön attraherar dej mest?
    ♥ Vad retar du dej på mest med sittande regering?
    ♥ Vad har sittande regering gjort bäst?
    ♥ Beskriv dej som barn med fem ord?
    ♥ Beskriv dej som vuxen med fem ord?
    ♥ Berätta om när du gjorde bort dej en gång?

    Jag utmanar...
    Ergo sum
    Emelie
    Evelina
    Mini
    Louise
    Köpenhamnsmorsan
    Maria
    Sammelsurium
    Pipan
    Åsa
    Tråktanten

    tisdag 15 maj 2012

    Vemodets dag



    Natten har slagit över till den 15:e maj och det är alltid en vemodig dag.
    En dag som jag tänker extra mycket på min bror.
    Hans födelsedag.
    Denna gång fyller han 40. Det är ett smärre mirakel att han ännu är med oss.
    Varje år undrar jag om detta är hans sista.
    Varje år förbannar jag hur det blivit.
    Sörjer, förebrår, saknar.
    Vi har inte haft någon kontakt på länge, länge men han är med mej, i tanken, varenda dag.

    Vi fyller år dagarna efter varandra.
    Han den 15:e, jag den 16:e.
    Jag kollade upp det där hos barnmorskan en gång. Snurrade på "beräknad förlossning snurran" fast baklänges från min... tja, våra födelsedagar och då hamnar man på pappas födelsedag.
    Lite lustigt.
    Annars känns det inte så värst lustigt det här.

    Mamma ringde mej här om dagen. Jag hade inte så stor lust att prata för pappa å gänget var här och jag var lixom upptagen med det.
    Hon var så ledsen och hon berättade att han... lillebror... börjat sniffa tändargas nu oxå.
    Jag förmodde inte bli ledsen över det. Jag menar, han tar redan allt annat så spelar tändargas nån roll bland allt hasch, amfetamin, heroin och öl som han drar i sej?!
    För mamma gjorde det det. Mamma som någonstans aldrig förlorar hoppet om att det ska vända och som tar all skit som bakslag.
    Å visst ärdet ett vemod... atthan till varje jävla pris måste fly undan nykterhet och klarhet.
    Att han så desperat behöver berusningen, avtrubbningen, glömskan.

    När som helst.
    Närsom helst kommer telefonen att ringa och tala om att lillebror är död.
    Jag har väntat och vetat i åratal.
    Ändå kommer jag att bli chockad när det händer.
    Överrumplad, omruskad, ännu mer skuldtyngd.
    Det vet jag.

    Mamma är oxå illa där ann.
    Jag vill inte skriva så mycket på bloggen om det men det skulle kunna vara hon som går först.
    Jag är delvis beredd där med. Å ännu mer skuldtyngd.
    Jag vet inte vilket jag fasar mest... att hon mister honom eller han henne.
    Ingen av dem kommer att överleva särskilt länge utan den andra.
    Livet kommer att bli kaos... även för mej.

    Idag fyller min lillebror 40 år.
    En spillra till människa.
    Men en gång, en så glad fin kille med blont rufs och glugg mellan tänderna.
    En gång var det vi mot världen.

    Puss/ Asta

    måndag 14 maj 2012

    Önskar mej...

    Jag önskar mej...

    ♥ En kattunge som heter Doris

    ♥ Löfte om en ny valp innan Märta blir för gammal.

    ♥ Presentkort av alla sorter.
    Till Bokhandeln, klädaffärer, skoaffärer, sminkaffärer

    ♥ Alternativt böcker, skor, kläder om man tror sej kunna min smak.

    ♥ En ring som betyder något för givaren. Tex "Du fick inte mkt till en vigselring så här får du sen mer påkostad för att du stått ut med mej i snart 24 år." Eller "Du är min bästa vän och denna ringen symboliserar det."

    ♥ En cykel. Behöver inte vara ny. Fotbroms och tre-femväxlad.

    ♥ Altanmöbler

    ♥ Fotvård

    ♥ Bikini (å gärna en snygg kropp till det)

    Å så vill jag gärna se mina barn. Alla fem.

    Puss/ Asta

    söndag 13 maj 2012

    En söndag som kom och gick

    Så fort gick en ledig helg.
    Swich, swich så var det söndags kväll.
    Men jag har haft en fantastiskt trevlig å vilosam helg.
    Tankat med god mat, avhållit mej från alkohol och tagit långa sovmorgonar.
    Gosat med hunden och faktiskt oxå med maken efter som vi varit BF en stor del av tiden.

    Idag har vi haft finfrämmande.
    Pappsen å hans fru var här och även min bonusbrorsa med hunden Alfons. Fler bilder på hundarna finner ni i inlägget nedan.
    Det var första gången de fyrfotade träffades men som vanligt löser dom det mycket bättre än man tror.
    Alfons åkte på några "kyssar" men inte värre än att han ville undersöka "framstjärten" på Märta om å om å om igen efter 2 sekunder.
    Likt världens charmigaste Duracellkanin for han fram (jag älskar ju alla plattnosade jyckar) på sina små ben. Vilken energi! Hade jag haft 0,13% av den hade jag sluppit stå i vassen i sommar.
    Slutligen fick Märta nog å vi splittade på de små liven.
    Ni vet hur det är tjejer...tillslut ORKAR vi bara inte med tjatet utan a.) ger efter å lägger oss på rygg eller b.) är redo att servera en käftsmäll. Märta såg ut att välja alternativ B.

    Här är en bild på grabbarna.
    Är så stolt över denna grabb... ja, över båda men nu talar jag om den yngre. Brorsan.
    Han ser bra ut, han är sympatisk som fasen, han har pluggat på Chalmers i massor av år och är bara så rar. Moderat... men jo, rar.


    Pappas ömma hustru är ungefär lika galen som jag i kläder, skor, väskor och solglasögon.
    Vi pratar alltid shoppingfynd och vad vi köpt men inte vill berätta för våra män.
    Hon är det bästa som har hänt pappsen... näst den där dagen i maj för snart 43 år sen då. :)
    Jag fick en för tidig födelsedagspresent.
    Boken "Havsmannen" av Carl-Johan Vallgren som faktiskt utspelar sej i det lilla samhället där jag bor.
    Nu kan ni googla alla nyfikna.


    Jag bjöd sällskapet på en paj som jag aldrig bakat förr.
    Inte så konstigt kanske för jag bakar knappt aldrig. Den såg inte mkt ut för världen och jag hade mina farhågor när jag tog ut den ur ugnen men den var faktiskt mycket god.
    Ananaspaj.
    Den skall jag göra omi veckan tror jag när jag får mer besök här.
    Bjöd även på kycklinggryta med coccosmjölk, färsk ingefära och chilie. Den blev "så där", klart ät värd men inte himmelsk på något sätt



    Solen förärade oss med sitt sällskap även om det inte var några temperaturer att skryta med.
    Rätt så kallt i vinden men vi kunde sitta ute i alla fall.
    Det underlättade mycket med hundarna och sen blir det mer avslappnat oxå.
    Kanske kunde man fått någon liten färg på kinden om det inte vore för allt spackel som jag hade i nyllet.

    Nu ska jag runda av. Gå en kvick runda med min vovvsing innan det blir helt mörkt.
    Fantastiskt ändå, klockan är halv tio och det är inte svart.
    Ska försöka... F Ö R S Ö K A... komma i säng i tid ikväll så jag kan börja nya veckan pigg å fräsch.

    Må så gott.

    Puss/ Asta

    Hundspråk, lektion 1

    Mopsen Alfons är hemma å hälsar på Märta för första gången.
    "Hej på dej" säger han mopsigt :).
    Han är som småkillar är mest, självsäker å charmig.
    Märta svarar "Jag vara chefen här lillpys"


     "Kom igen då tanten" det svänger ju säger Alfons å bjuder in till lek.
    Märta tycker att lillkillen tar sej väl stora friheter


    "Jag ska ta dej" säger tanten. Halvt på allvar- halvt på skoj.


     "Got ya. Vad säger du NU då?!"


    Tanten tar igen sej ett ögonblick.


     Lillkillen väntar ivrigt.