Tack snälla ni som kommenterat under senaste inlägg men jag hade hoppats på mer.
La ut det på facebook och inte bara i "bloggis gruppen" utan i tidslinjen för att "alla" jag känner skulle se, läsa och tycka.
Med 5-6-7 år i baken som bloggare blir jag fortfarande fascinerad av vad som väcker kommentarer och inte.
Hur det ytliga ofta vinner och inspirerar över det viktiga.
Vänner...jag anklagar er inte. Jag förstår inte själv.
Jag känner ilska, sorg och vanmakt.
Inget våld mot kvinnor är okej... absolut inte!!!
Jag försvar och förmildrar ingenting!
Men någonstans i min hjärna får jag lättare ihop en galen ensling eller en svartsjuk make som tappat greppet, ett ratat ex som inte kan gå vidare, ett vansinnesdåd på grusvägen än när familjemedlemmar avrättar sitt eget kött å blod.
Jag kan inte förstå hur man söker skydd i ett land undan förtryck och förföljelse och sen hatar allt det står för. Jo intelektuellt för jag det, ju mer hotad din identitet är ju mer försöker du bevara den. Ju tryggare du är i vetskapen att du har ditt land å din kultur ju öppnare är du för andras.
Men man måste ju verkligen avsky vårt sätt att leva å vara när man är beredd att mörda... att MÖRDA... sin dotter/ syster.
Det gör mej förbannad. Jag kräver ingen tacksamhet, det är vårt lands förbannade skyldighet att hjälpa våra medmänniskor, men jag känner mej naiv och lurad.
Å jag tänker att det finns så många människor som skulle behöva komma hit... leva å bo... som vill vara med oss. Inte nödvändigtvis som oss men MED oss.
Jag försvarar vår invandring jämt och ständigt.
Blir osams med människor ibland för att jag är så liberal.
Å då menar jag inte "folkpartiet liberal" utan liberal i ordets rätta bemärkelse.
Jag tycker vi har en för restrektiv flyktingpolitik, jag tycker vi har råd att hjälpa fler, jag gråter med avvisningsfall man kan läsa om i tidningarna. Familjer som splittras. Barn som har svenska som modersmål utvisas. Då skäms jag!
Skäms över att vara svensk.
Men detta hedersrelaterade våld...
Jag har inga verktyg. Mina ord tar slut. Min inlevelseförmåga, min empati...
Kaputt.
Jag känner vrede!
Så klart för de unga mördade kvinnornas skull men oxå för att mina argument tar slut.
För att jag... jag vet inte, tappar tron.
Inte så att jag funderar på att rösta på Jimmie Åkesson nästa val :) Snälla tro inte det.
Jag avskyr repliken "
Jag ärinte rasist men..." för den som säger så ÄR nästan alltid just det.
Därför säger jag det inte.
Jag hoppas ni förstår ändå.
Å hur i helvete kan samhället misslyckas så om och om och om igen?!
Ärinte det rasism om något?
Dessa unga kvinnor, de är svenska, de har medborgarskap, ofta är de födda här.
De har rätt till samma frihet, beskydd och säkerhet som "Lena Svensson."
Hur kan en ung kvinna med bevisad farlig familj behöva sova med kniv under kudden av rädsla utan att polisen garanterar hennes säkerhet?!
Jag förstår inte!
Jag tycker det hade varit skönt att "prata" om detta.
Diskutera, förundras tillsammans, sörja ihop.
Vrida lite.
Var förhänder det?
Vad kan man göra åt det?
Kan just VI göra något?
Är det ointressant?
Eller är det tabu att prata om?
Alla ni som tassar in å tassar ut... vad tänker ni?
Att jag är en rasistkärring?
Att jag är naiv som inte förstår?
Eller att det är självklart att något så avskyvärt gör en arg?
Jag vill veta,för jag står ensam med mina känslor och tankar.
Puss/ Asta
Jag tror allt våld kommer ur samma källa. Ur en rädsla att förlora kontrollen (över en dotter, över ett barn, över en fru, över ett land, över dörren till ett uteställe). Man försöker ta tillbaka den kontrollen till varje pris.
SvaraRaderaAtt sedan det svenska rättssystemet står hjälplöst inför hedersvåld och våld mot kvinnor är tragiskt. Men för mig inte helt oväntat. Det handlar trots allt om en myndighet som är tillsatt för att uppehålla kontrollen över ordningen i ett samhälle.
Det är litegrann som att be en anorektiker bota en bullimiker. Det funkar (kan funka) till viss del, men inte fullt ut.
Det är inte polisen som ska stoppa hedersvåld och våld mot kvinnor. De kan inte sköta det preventiva arbetet. Det är fel instans. Och det är därför jag tror att vi missar för mycket.
Åsa.Jag håller delvis med dej om att det är fler instanser än polisen som behövs för att komma till rätta med våld mot kvinnor.
RaderaMen om en kvinna redan ÄR hotad av en känt våldskapabel... varöf är hon då död? Å hur kan det inte vara ett misslyckande för polisen?
En redan känd hotbild ärinte en preventiv åtgärd... det är ett pågående brott.
Men visst är det svårt detta!
Tack för att du tyckte till. Kram
Jag har läst dina inlägg om detta oerhört tragiska. Håller med mkt av Åsas resonemang om var det brister. Det är alldeles för lätt att skylla på polisen. De har inte verktygen för att lösa problemen och skydda de utsatta. Samhället sätter upp lagar och regler som alla ska följa. Tror en stor brist finns i kommunukation, samarbere mellan myndigheter, t.ex socialtjänst, polisen. Hur socialtjänsten fungerar eller icke fungerar är också en viktig fråga. Nu har jag skrivit mina tanka kring detta. Och naturligtvis tycker jag detta brott är avskyvärt, fruktansvärt, oacceptabelt.../ Magdalena
SvaraRaderaMagdalena. Tack för dina tankar. Jag håller med om det du säger i mångt å mycket men som jag skrev till Åsa, med en känd hotbild ÄR det ett pågående brott och det är polisens jobb! Kram
RaderaHör dej, men håller inte helt med. Hela bilden måste ses. Polisen blir ofta syndabocken när det går snett. Socialtjänsten, kommunen verkar
Raderainte agerat på hotbilden. Utredningen får visa vad som hänt och felat. En svåroch komplex diskussion det här. Vore intressa.nt att höra fleras åsikter.....alla tänker lite olika. Vi kan enas om att händelsen är fruktansvärt tragisk.
Magdalena
Finns inget jag älskar så högt som mina barn, hur någon annan förälder kan se annat som viktigare, att man är beredd att offra sitt barn är för mig helt obegripligt!
SvaraRaderaKan bara se en otrolig svaghet, osäkerhet, rädsla för överheten, inte våga stå på egna ben, inte känna eget värde utan bara som en i gruppen o.s.v (+ det som Åsa är inne på) hos de som utför de här morden. Men det ska aldrig bli ett försvar, bara en tanke att jobba på....hur stärker man personer till eget värde, egna värderingar? För det ska aldrig, aldrig vara en utväg att döda någon, för att den personen vill leva livet på sitt sätt.....aldrig någonsin! Vi har bara ett liv och det ska vi få leva!
Är svårt att få fram allt, har därför en motvilja att ge mig in i svåra diskussioner på nätet, alla tolkar det efter sin värld och det blir mycket trista missuppfattningar, vill se den jag samtalar med. Men det vet du redan.....
Läser nu de svar du gett och det skrämmer mig också att kvinnan (och alla andra) inte får den hjälp de behöver i tid.....det måste till förändringar, trygghet ska vara ett ledord!
SvaraRaderaJag måste först och främst tacka för dina tankar - för att du skriver från hjärtat. För det är jätteviktigt!! Att vi inte tystnar! För tystnaden är ett ställningstagande - ett tyst godkännande. Eller, kanske ännu värre, så är tystnaden ett tecken på att något är riktigt fel i samhället. Och det skrämmer mig.
SvaraRaderaDetta brott är avskyvärt. Punkt slut. Oavsett. I alla lägen. Oförsvarbart. Visst finns det logiska förklaringar till VARFÖR det sker. Allt som dryftats ovan. Men. Likväl är det fruktansvärt. Jag tänker aldrig tystna.