Ett evigt förverkligande

Märta måste ha varit grindpojke i sitt tidigare liv.
Hon avskyr stängda dörrar å måste absolut vara på andra sidan.
Ut när hon är inne, in när hon är ute.
Ännu är det lite för kallt för att låta altandörren  stå öppen någon längre stund.
Det flög faktiskt några flingor snö i luften alldeles nyss.
April, april. En månad som verkligen kan vara både ock.

Hör ni.Tänk vad mycket tid, vad mycket möda å frustration vi lägger på allt vi anser att vi "borde."
Jag talar framför allt om utseende men även framtoning.
"Alla" ska vara smala, vältränade, framåt, ambitiösa.
Men "alla" har inte riktigt orken, drivet, förutsättningarna, intresset.
Då kommer det dåliga samvetet. Självföraktet. Den bristande respekten för det egna jaget.
Jag har skrivit om det många gånger, att många av oss... inte minst jag... är en usel bästa kompis åt mej själv.
Jag skulle aldrig vara så där kritisk å elak mot vilken vän som helst. Men mot mej själv går bra.
Mot mej själv går utmärkt.

Ja inte är det konstigt egentligen. Varenda tidning... och inte minst Amelia som jag själv prenumererat på i evigheter... uppmanar oss till förändring.
Till att banta, detoxa, komma i form, nå vår fulla potential, bli en sprinter, nå högre i karriären, röja i röran, få ett snitsigt hem, perfekt hud, höga muffins, flerorgasmer, släta fötter, en basgarderob värd namnet...
Phu.
Gud bevars om du nöjer dej. Om det är okej precis som det är.
Att "nöja sej" verkar vara det fulaste som finns. Det farligaste. Näst heroin och vitt socker.

Det är absurt att deppa över slapp hud under ögonen eller en valk i midjan när man är medelålders.
Att låta sådana petetesser få plats i detta vårat enda liv. Ett liv där vi faktiskt dragit någon slags vinstlott i livets tombola.
Ett liv tilldelas vi. Vad vi vet om i allafall. Dagarna tickar obönhörligen ner.
Tick tack, tick tack, tick tack.
Skit i dina små eller stora skavanker. Skit i om främlingarna i kön på ICA tycker du är snygg eller inte.
Strunta i alla jämförelsen, alla spöken.
Livet är här! Nu!
Å det finns verkligen sånt som är så mycket viktigare.

Hur jag mår?
Tackar som frågar. Fortfarande skrutt å med hosta men jag känner att det är påväg mot bättre tider.
Att slemmet lossnar tidigare, att jag inte behöverta fullt lika mkt inhalationer.
Två-tre dagar till så ska jag nog vara på banan. Hoppas jag.

Puss/ Asta