Jag måste erkänna... jag bedömer alla nya människor efter utseendet.
Jag gör en superduper snabb avscanning... helt omedvetet... när jag träffar en ny människa.
Kvinna el man?
Ungefärlig ålder?
Snygg el ful?
Var på snyggskalan hamnar hon/han jämfört med var jag själv befinner mej?
Det går på en mikrosekund.
Rätt snabbt efter ett första möte blir utseendet på en annan människa ointressant.
Klyschan..."det är det yttre som får mej intresserad men det inre som fångar mej" stämmer ganska väl.
Dessutom förändras ju det där första intrycket rätt ofta...
Den där supervackra killen utan vettigt innehåll blir snabbt ointressant medan den grå killen med den spännande personligheten plötsligt har jordens vackraste leende...som man tidigare inte har sett och tänker "HUR kunde jag missa det innan?!"
Likväl, bedömningen görs. Relflexmänssigt och jag vågar påstå att det gäller nästan alla.
Jag tror inte det har med att göra att jag...och kanske du som läser... är så jävla utseendefixerade utan jag tror det är rent mänskligt. Det är biologi.
Ändå har jag kämpat med att lära mej, och lära mina barn detta att konkurrensen säger ingenting om det själv. Huruvida en vän till dej ser ut på ett visst sätt gör inte dej tjockare/ smalare/snyggare gör inte dej sämre. Inte bättre heller tyvärr. Du är du... med ditt ansikte, din kropp, din kunskap, din kondition, din allmänbildning osv.
Vi borde accepera att det är så för då försvinner anledningen till avundsjuka.
Hon är hon. Du är du.
Fascinerande är ändå att kaka ofta söker maka.
Par... både de i kärleksrelationer och de i vänskaps diton... är ofta jämnsnygg.
Vi kan kalla det "äktenskapstycke" men det handlar egentligen av hierarkier.
Den töntiga tjejen får sällan den hottaste populäraste killen annat än på film, å då för att hon med godhjärtade vänners hjälp förändrar sej å blir en pingla själv.
Bland par som hängt ihop länge så kan man se att att en har förfallit. Ibland kvinnan genom barnafödande, ibland mannen genom tipsextra med tillbehör.
Hur tänker ni?
Kom inte å säg att ni är så mycket bättre människor nu haha.
Puss/ Asta
Jag vet att jag gör en mikrosekundsnabb bedömning av varje man jag möter och sorterar in honom i kategorin 1) möjlig för fortplantning och 2) inte möjlig för fortplantning.
SvaraRaderaOch de kategorierna kommer de inte ur. Någonsin.
Men jag kan inte förklara vad som gör att jag sorterar som jag gör. Det finns inga gemensamma nämnare vad jag är medveten om. Bara ren biologi, gissar jag.
Att jag sedan valt att endast fortplanta mig med min egen man har tydligen inte betydelse, jag måste tydligen göra urvalet ändå...
Intressant inlägg! Jag tror också de flesta gör den där bedömningen varje gång man gör en ny bekantskap, både medvetet och omedvetet. Som djur som skannar av vad man har framför sig på något vis, hotfullt, icke hotfullt och vart man själv står i förhållande till den personen. Håller även med Åsa här ovan om fortplantningen och kan säga att efter min tid på dejting sajt så är det precis så. Min första tanke när jag såg S var nämligen att jag lätt hade kunnat få hans barn, något som jag absolut hade avskrivit innan dess med andra dejting kandidater. Så det har nog mycket med biologi att göra. Men även den vackraste blomman kan vara en tråkig idiot och i längden så vinner ju ändå både ett gott hjärta, rolig personlighet och att man "matchar" på något sätt varandra ( samt att han inte är moderat/Sverige demokrat. Hahaha) och sedan tror jag på det där med feromoner också. Man klickar inte och då blir det vackra bara trist, vem det än är. Kram, Maria.
SvaraRaderaHa, ha, visst noterar vi snabbt vad vi har framför oss, men hur många gånger har vi inte haft fel? Det behövs mer än ett yttre för att det ska locka. Men har funderat över det där med kaka söker maka, varför dras vackra till vackra och tvärtom, det förstör teorin om den inre skönhetens styrning. Men ibland möter man undantagen.....undrar kanske hur det kunde ske, tills charmen visar sin strålning och man förstår vad som vann hjärtat.
SvaraRaderaSmåler för mig själv, märker hur Åsas och Marias fas är passerad, nu är det för rent nöjes skull mitt urval gäller ;)
Klart att jag inte är bättre. Tyvär i sämre stunder kan jag tänka ohhh i jämförelse med henne är jag smal...
SvaraRaderaDet klart att man ser utsidan först och någonstans registrerar vad man ser. Ibland sker det mer medvetet såklart.
Fast för mig har det förändrats sedan jag träffade min man. Jag registrerar inte längre alla män runt mig lika tydligt som förr. Förr scannade jag av ALLA män/killar jag såg, mötte, hade i ett rum framför mig osv
Det sker inte riktigt på samma sett längre. Även om jag självklart inte är blind...
Hm... Intressant inlägg. Jag scannar nog inte av alla killar jag ser... Däremot så kan jag ju haja till om någon jag möter, oavsett kön har det där lilla extra, eller är extra charmig på nåt vis...
SvaraRaderaJag å maken har ju hängt ihop i 16 år nu... Faktum är att nog ingen av oss än har förändrats till det sämre... Snarare har vi nog båda blivit snyggare! =) Kanske är vi undantaget som bekräftar regeln? =)
Nåväl, vi får väl se hur länge det håller i sig! Vi är ju bara 35 än så länge! =)
Kram på dig snygging
Mariah
Har just haft en diskussion om varför hennes klasskompisar är mycket trevligare mot henne när hon klär sig som dem, jämfört när hon klär sig som hon själv vill... Kategoriseringen vi och dem börjar tidigt... Tack och lov konstaterade hon att hon ändå hellre var sig själv än passade in sig i det fack klassen vill att hon ska vara i...
SvaraRaderaHmm, början av mitt inlägg försvann... Det handlar alltså om dottern som just kommit hem från skoldisco...
SvaraRadera