Thorsten, Kerstin å Bengan

Bild: Stulen på google

Såna här små raringar har jag varit och tittat på, snusat på å pussat på ett par timmar nu.
Min dotter nr II har fått dem. Eller nja, det vore väl väldigt märkligt... hennes katt har fått dem.
Den 29:e februari så de är pytte pytte små å har ännu inte öppnat ögonen men ändå kan man se lite karaktärsdrag på dem redan.

Tre stycken.
En helsvart hane. Störst i kullen. Ständigt hungrig. Ständigt pipande när man lyfte upp honom från mamman.
En svart hane som ser ut att bli långhårig med vita tecken. Betydligt coolare än större brorsan i sinnet.
En stålgrå flicka med vita tecken. Lugn å sävlig.  Minst.
Jag döpte dem till Bengan, Thorsten och Kerstin.
Thorsten var självklart min favorit även om de var bedårande allihop.
Jag ska dit å kika på dem ofta!
Då skall jag även försöka ta lite bilder på dem så ni får se.
Är det någon som är sugen på en liten kissekatt som ni kan ge ett tryggt och kärleksfullt hem så får ni hojta till.

Detta var nog mamma Currys tredje kull.
En liten mirakelkull. Curry är nämligen steriliserad!
Uppenbarligen missade veterinären nåt.
Jag har oxå varit hos den veterinären. Han är en smula speciell.
När jag var där med Märta då hon bara var 3 månader eller något sånt å hade diarré sa han:
Ahhhh fin. Jättefin valp.
Hur mycket du betala för denna här?Ja, han hade lite problem med svenska språket.
Jag svarade som det var... 16 000 (eller vad hon nu kostade, jag har glömt...)
Ahhh. Jätte fin. Fin. Fin, Men du, hon har onderbett.
Ja det hoppas jag verkligen att hon har svarade jag, det är en mastiff.
Kanske inte vassaste kniven i lådan alltså.

Förutom att pussa på kattungar så åt vi muffins och firade dotterns 23 års dag i efterskott.
Trevlig söndagseftermiddag.
Alldeles lagom.

Puss/ Asta