Över 6000 besök sedan jag bytte portal.
Det är väl vad Blondinbella kammar in på en lunchrast eller Lady Damer på ett dygn men vad gör det?!
Jag har för länge sedan gett upp tanken på att bli läst av den stora massan.
Jag är inte tillräckligt profilerad, inte tillräckligt begåvad, lägger inte ner nog med tid å känner inte de betydelsefulla människorna men vad gör det?!
Jag är otroligt tacksam å ödmjuk över er som läser å följer min blogg.
Ni är underbara!
Varenda en av er är värd buketten ovan.
Jag tror faktiskt inte att jag har tappat särskilt många läsare sedan jag bytte portal.
Tvärtom skulle jag tro. Nån har kanske fallit bort. Såg att några gamla Ameliabloggsystrar på facebook tagit bort mej. Några nya har tillkommit. Så därär det väl med vänskaper antar jag. I alla fall de av lite ytligare slag.
Jag känner mej friare här. Mindre tävlingsinriktad. Slipper lägga tid på konkurrerande och negativa tankar om att vara "mindre värd."
Men jag saknar min portal, jag saknar att ha koll på alla jag läser å följer.
Jag funderar över er som läser. De jag anförtror saker.
Nära vänner känns okej. Okända känns okej.
Men rätt många småbekanta o kollegor läser... och det ÄR oxå okej... jag är som sagt glad för varendaste en av er som orkar letaer in här... å komma tillbaka.
Men ibland när någon i denna kategorin nämner nåt som de läst på bloggen så känns det konstigt.
Konstigt att de vet hur destruktiv jag var med pojkar å män som ung flicka. Eller att jag låstes in som 12 åring.
Jag skäms inte!!! Det gör jag verkligen inte, jag var ett barn. Men det är ändå rätt privat... och bland vissa jag vet läser så vet jag inte mer om dem än deras civilstånd å yrke. Typ.
Förstår ni känslan? Ni i denna kategorin få gärna skriva en rad om ni oxå tänkt på det. :)
Status för övrigt.
Är sjukskriven. Lär vara det veckan ut.
Käkar en redig kortisonkur men är fortfarande kass i mina luftrör. Hostar våldsamt. Dricker Cocillana Etyfin till natten. I viss överdosering.
Är trött. Men något mindre uppgiven. Tillåter mej att vara trött. Att ta många å långa stunder på spikmattan med härliga boken.
Jag har dessvärre inte tappat aptiten utan "unnat mej" i all min självömkan så mycket att jag gått upp mina tidigare tappade kilon.
Jag är en idiot. Kanske borde jag döpa om bloggen till "En idiots dagbok."
Vad tror ni om det?!
Puss/ Asta
Nu är du fånig, kanske idiot (!) och inte den begåvade kvinna jag tänkt börja kommentaren med......6000 besökare, GRATTIS, du är värd att läsas för att du är just den Asta du är.
SvaraRaderaÄr så klart upp till dig hur mycket du vill att alla ska känna till, men för mig skulle det kännas lite märkligt med att typ grannar, kollegor, barns vänner känner till mer om dig än du vet....blir en aning obalans.....fast om man vänder på det, så har du ändå valt vad du vill berätta, vad vet man om djungeltelegrafens innehåll, där sägs väldigt mycket som man inte har en aning om.
Kram min bloggvän!
Wilma. Tack mitt hjärta. Ja lite så känner jag, attjag har VALT att berätta. Avdramatiserar där med. Å så sprider jag ett budskap som är angeläget för mej, om barn å unga kvinnors utsatthet å om möjligheten att resa sej å förändra om bara någon tror på en. Kram
RaderaHärligt, håller med dig till fullo :) Saknar vissa men härligt att stå på egna ben.3500 besökare på 2 veckor.kramar i massor Diana
SvaraRaderaTycker också blogspot känns bra. Du är värd varenda besökare :-)
SvaraRaderaGrattis till de 6000. Jag tycker också det börjar kännas friare och friare. Och varför i helskotta ska man ta bort en som vän på fejjan för att man byter bloggportal? Ja ja...
SvaraRaderaJag förstår absolut känslan du menar. Det är en sak att skriva om saker och det är okej att folk läser men att sen diskutera det på affären när man möter nån som man kanske bara hejar på... nja. Men vafan, alla är vi människor och man kanske hjälpt många att sätta ord på saker som de själva skulle vilja sätta ord på. =)