I den nya familjen

Här sitter jag. I fulpyjamasen å sörplar kaffe och klockan är halv tolv. Det är helt tyst.
Det är verkligen ett HELT annat liv än det som var för 10-15 år sedan när huset var fullt av barn å liv.
På gott o ont.
Min Mini ska sova hos pojkvännen i helgen och när hon gör det innebär det numera att jag å min make blir helt allena.
Det ÄR en märklig känsla när man så länge varit en storfamilj.

På den tiden, när alla barnen bodde hemma, så var det liv å rörelse och ständigt någon eller några pågående konflikter. Någon var arg på någon. Någon hade snott något från nån annan. Någon fick stryk.
Någon skrattade. Någon grät. Någon skällde högljutt, någon ville ha min uppmärksamhet.
Maten som tillagades var för ett helt kompani och tvättkorgen var konstant full.
Det var sällan "bara" våra 4 barn här hemma, ofta var pojk/ flickvänner å kompisar här med.
Det jag saknar är väl inte framför allt "jobbet" kring en storfamilj utan mer kollen på hur mina små telningar mådde.

Jag skall inte säga att det bara är negativt "det nya livet."
Tvärtom. Det är väldigt lugnt o behagligt på sina sätt.
Friare.
Lugnare.
Tystare.
Men det ÄR fortfarande lite märkligt.
Jag tycker att jag å maken försiktigt börjar finna våra nya roller i det nya livet.
Trevande men ändå framåt.
Att ungar flyttar hemifrån innebär lika mycket kris och omställning för en relation som när man en gång fick dem och blev föräldrar.
Plötsligt skall man prata med varandra igen. Å då inte bara om barnen.
Finna nya intressen tillsammans.
Ursäkterna för att "slippa" sex blir påtagligt färre.
När EN enda unge nu är borta över helgen så blir det plötsligt bara vi.
Vi två.

Jag tror att jag skall köpa någon riktigt god mat idag.
Unna oss ett riktigt gott vin. Kanske ett Amarone.
Ta emot min man med den omtanke som jag själv vill bli emottagen efter en hård arbetsvecka.
Ett upphällt glas vin, en badhandduk på värmning, morgonrocken framlagd.
Maten puttrande.

Jag har lite "långledigt."
Fredag, lördag, söndag, måndag.
Det stavas: U N D E R B A R T
Ska göra mej i ordning och ta med mej snäckan ut på en promenad.

Hur känns fredagen för er so far?

Puss/ Asta