fredag 9 mars 2012

Fredrik och Filippa ska skilja sej...



... och det lämnar ett "jaha?!" hos mej.
Nog verkade de vara det perfekta paret. Småsnygga, framgångsrika, slipade och kyliga.
Å Fredrik som älskar att dammsuga å veckohandla med Säpo i släptåg.
Men jag struntar rätt högaktningsfullt i deras civilstånd. De överlever nog det här båda två.

Vad jag däremot inte struntar i är Lundin Oils skitiga affärer. Bolaget som gör stora affärer i diktaturer på lokalbefolkningens bekostnad. Vad jag inte struntar i är Carl Bilths inblandning i detta företag och hans svala agerande kring de fänglade svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye.
Hur ser det sambandet ut?!
Aftonbladet har börjat gräva i det där nu och inför det känner jag hopp, glädje och ett stort "äntligen."

Jag lyssnade en kortis på radion idag i bilen där de talade om journalistik.
En man (glömt namn och titel) hävdade att nu för tiden är eller kan alla vara journalister.
Facebook, twitter och bloggar. Vanliga människor använder journalistiska grepp och det journalistiska hantverket för att föra ut sin synpunkt och sprida åsikter å nyheter.
Mannen som sa detta fick mothugg med att en journalist har en lång akademisk utbildning och kan prestera något helt annat.  Att bara skriva sina åsikter eller att sammanställa fakta är inte journalistik.

Jag håller med båda.
Det är bara att inse att alla journalister inte håller särskilt hög kvalitet på sitt hantverk och inte verkar vara de skarpaste knivarna i lådan precis. Ibland har de till och med ett torftigt språk.
Kvällsjournalistiken har väldigt mycket kommit att handla om skvaller och fåniga artiklar om sexvanor, otrohet och annat lättsålt.
Jag anser att journalister har ett av världens viktigaste yrke.
De är... eller borde vara... demokratins och sanningens väktare.
En tung maktfaktor.
Jag beundrar människor som vill berättasin historia och föra ut sanningen trots att de ibland riskerar både liv och förstånd.
Johan Persson och Martin Schibblye skulle berätta just en sån historia. En historia om hur den rika världen skor sej på den fattiga.
En del tycker att de får skylla sej själva för att de inte hade visum och tillåtelse.
Om journalister resonerat så så hade inga avslöjanden och ingen redovisning om diktaturer skett över huvudtaget.
Om Janne Josefsson bara intervjuade de som ville intervjuas hade inga avslöjande gjorts.
Journalister är hjältar när de avslöjar sådant som makten vill gömma å glömma.
Heder åt Aftonbladets chefsredaktör  Jan Helin.

Vad tänker ni?

Puss/ Asta 

8 kommentarer:

  1. Håller helt med dig, heder åt journalister som vågar gräva sig ner och utsätta sig för fara för att visa på orättvisor här i världen. Önskar att alla journalister vore sådana, men allt för många skriver torftiga icke nyheter. Som tex att ett par i Sverige ska skilja sig....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Freja.Dessvärre tror jag att tidningarna skriver om sådant som säljer...och därmed bollas det tillbaka på oss konsumenter. Kram

      Radera
  2. Icke intresserad av paret i fråg.. MYCKET intresserad av en viss herr Bldt. Haft ögonen på honom sedan tidigt 90-tal.. Yuk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är oxå VÄLDIGT intresserad av Carl Bilths förehavanden och varför det varit så tyst om det. Tills nu får vi tro. Puss

      Radera
  3. Håller med dig men jag skulle inte vilja kalla Aftonbladet "sanningens väktare" precis. Vad tycker du rubriker som "dödsplåstren" eller "dödspillren" om vanliga panodil exempelvis för att inte tala om alla politiska förlöjligande. Granskning är bra men en tidning gör det inte för att vara "sanningens väktare" utan mer för att sälja lösnummer. Jag hade hellre litat på en public service tidning i så fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lillebror.Jag tror på ett ökat behov hos allmänheten om riktiga nyheter. Det borde vara straffbart att skrämma människor med låtsasnyheter bara för att sälja lösnummer. Det är tom värre än att skriva om sex varannat nummer. Kram

      Radera
  4. Jag tycker det är ett hån mot oss som gått långa utbildningar om vem som helst som är skrivkunnig ska kunna kalla sig journalist. Åsikter har man ju haft även före twitter och bloggande, skillnaden nu är bara att tyckarna skriver ner sina åsikter. Det gör inte dem till journalister. Sedan finns det givetvis bra och dåliga journalister, precis som det finns dåliga lärare, sjuksköterskor, ekonomer osv.Som journalist ska man ha kunskaper om etik, källskydd och hur viktigt det är att kolla sina källor.Att försöka vara objektiv, vårda sitt språk men ändå ha kvar berättarglädjen mm.En del saker kan man inte läsa sig till men tre års högskola är inte bara för syns skull.

    Sedan tror jag dessutom att vi behöver både lättsamma nyheter blandat med grävande jobb. Vem skulle orka att enbart läsa långa grävjobb? Folk vill ha blandning även om många rynkar på näsan åt att det skrivs om melodifestivalen.

    Det är lite löjligt att skylla rubriker på journalister dessutom för det är inte journalisten som sätter rubriken och givetvis kan man slå sig för pannan och undra hur fan den där rubriksättaren kunde skriva så till min text? Och fel i bildtexten osv. Det är nog många journalister som gärna skulle göra fler grävjobb men sanningen är att tidningar oftast inte har råd att låta dem göra det. Det är ett jobb och inte ett kall, även om man kan brinna för sitt yrke.

    Uj, nu blev det långt här. Ha en bra dag gumman. Puss o kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Louise.Jag förstår hur du menar å håller väsentligen med.
      Tyvärr har väl inte alla journalister högskoleutbildning utan många bara enstaka kurser och en del folkskoleutbildning.
      Ibland är texter faktiskt urusla. Sen tror jag du har rätt i att vi behöver både ock, både det lättsamma och det mer genomarbetade.
      Men jag tror och hoppas på ett behov hos allmänheten efter mer seriösa nyheter. Kram tillbaka.

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare