lördag 20 maj 2017

En minnesbild hemsöker mej



På onsdagen gjorde vi alltså Barcelona. Åkte hoppa på/ hoppa av bussen.
Ett av stoppen var mitt i smeten där de flådiga butikerna som Michael Kors, Armani och Tiger of Sweden trängdes med Zara å andra butiker med mer humana priser.
Ett fenomen med Barcelona var de många hemlösa med hundar.
Alla jag såg verkade väldigt ömsinta med sina pälsklingar. De låg skedandes på gatan, hunden på husses el mattes trygga arm med en vattenskål  bredvid.
Värmande i hjärtat på nåt vis trots att utsatthet alltid är tragiskt.
De hundägare jag sett i Sverige som är hemlösa är ofta hänsynslösa och aggressiva mot sina hundar, men här var det så tydligt att det var bästa kompisar.

Men jag såg nåt annat och jag kan inte förlåta mej mitt agerande.
Mitt på gatan satt en kvinna, i tjugo-tjugofemårs åldern, och grät.
Inte lite stillsamt, hon grät som om jorden gått under.
Hon skakade och hulkade och tårarna forsade för kinderna.
Jag erkänner att jag kände mej lite stressad av sällskapet jag var i men var det hela sanningen. Jag såg henne och kände förfäran men gick bara förbi.
Ni vet som i filmer som visas på facebook där man undersöker omgivningens empati och har en skådespelare som är i nöd... och alla bara passerar.
Efteråt kunde jag inte släppa henne och jag kunde framför allt inte släppa vem jag varit.
Varför gick jag inte fram å frågade hur det var fatt? Vad som felades henne? Om jag kunde hjälpa på nåt sätt?
Varför passerade jag bara så som hundra, nej tusen andra människor gjorde?
Kunde jag hjälpt henne på nåt vis? Kunde en smula omtanke ha lindrat åtminstone lite av hennes nöd?
Jag kan inte fatta att jag bara gick förbi och jag kan inte sluta tänka på det.
Det var en medmänniska. Det kunde varit min dotter.
Jag kan inte förlåta det där och jag återkommer hela tiden till kvinnan i mina tankar. 


Har du oxå gjort något liknande? Vänt bort blicken? Gått förbi utan att agera?
Intellektuellt kan jag förstå, jag känner obehag över varje tiggare jag möter.
Orättvisan över att jag är född här och du där är så uppenbar och skulden blir tung. Men jag BRUKAR möta blickar, ge en slant, ta i hand, mötas en kort stund trots att det vore enklare att inte se.
Men här gjorde jag inte det. Här stukades min självbild rejält.
Att vara den som bara passerar...

Puss/ Asta


Barcelona



Hej älskade läsare

Japp då var man tillbaka i kalla Svedala. Underbart är som bekant förbaskat kort. Måndag-torsdag var vi i den stora staden Barcelona och vi hade det strålande. Ni som är vän med mej på facebook eller instagram har sett en del bilder.

Vi bodde på ett fantastiskt trevligt hotell med underbar personal som verkligen gjorde allt för att vi skulle trivas å ha det så bra som möjligt. Som ett extra plus blandande de fantastiska drinkar och sådana drack vi måååånga.
Ett litet poolområde men å andra sidan var där sällan många gäster, solstolarna räckte gott och en trevlig terrass med pubmat att beställa.
Frukosten var underbar!
Enda egentliga minuset var att där inte fanns balkonger och det är rätt viktigt tycker jag. Där kan man umgås, spela spel, dricka fördrinkar eller sängfösare å bara må gott. Nu blev det att vi satt på terrassen istället vilket kostade sköna slantar.

Vi kom på måndagen och var rätt möra efter som vi rest mitt i natten. Vi tog det ganska lugnt den dagen och utforskade hotell och omgivningar.
Jag tog ett dopp i medelhavet, ingen aning om temperatur men jag har med åren utvecklat riktiga badkruke skills och jag fixade det lätt. 18-19 grader kanske.
Tisdagen var min födelsedag och då fick jag bestämma... bestämde poolhäng hela dagen å på kvällen tog vi taxi in till den berömda turistgatan La Rambla där vi åt gott. Jag valde paella.
Onsdagen var det dags att se lite.
Mitt bästa tips om du ska till Barcelona är att köpa biljett på turistbussarna. De kostade 29 euro för en hel dag, de går var 5:e minut och du kan hoppa av å på hur mkt du vill. På bussen får man hörlurar att plugga in och  sen kan man välja sitt språk och få guidning på hela turen.
Vi drog vi elva på förmiddagen och var hemma vid midnatt, vi hade en del stopp å hann se väldigt mycket... men ändå bara en bråkdel av Barcelona.
Staden är enorm!
På torsdagen var det hemresedag och vi tog lite sista gin och solsken innan vi drog till flygplatsen.

Resan var fantastisk. Vi hade mellan 23-26 grader vilket var perfekt, gott å varmt men ändå så man inte blir såsig av värmen.
Det funkade jättebra med vårt resesällskap och konstigt vore det väl annars, vi har känt varann i evigheter. Jag hade lätt stått ut med att stanna tre dagar till vilket kanske varit mer lagom med tanke på stadens storlek, men å andra sidan så hade jag på torsdagen börjat längta väldigt mycket efter dom där hemma, så det kändes ändå helt okej att åka hem.
Jag ska definitivt tillbaka!

Och för er som undrar, ja jag gick upp 2,5 kg på 4 dagar. Rökte 1 paket cigg per dag som ickerökare. Rätt starkt jobbat.

Puss/ Asta

lördag 13 maj 2017

Hej


 

Jösses! vad jag har blivit kass på att blogga. Förr skrev jag tre inlägg/ dan nu inte ens ett i veckan. Nån gång ska det bli ändring, jag lovar.
Men jag lever fortfarande, jag är gift med samma gubbe och har inte hunnit få varken fler barn eller barnbarn. Jag kämpar på med min ofullkomlighet som barnmorska, träffar sällan vänner, har tappat 5 kg och mina julstjärnor lever ännu vilket är ett smärre mirakel.

Idag är det dan före dan. Söndag natt lämnas det Pastassonska hemmet för lång vägs färd mot Barcelona. Till ev inbrottstjuvar kan jag meddela att huset kommer vara bebott av flera vuxna barn och av Mr Gottfrid him self. Du vill INTE komma objuden.
Till alla er andra kan jag däremot meddela att jag så smått börjar få lite resfeber.
Jag är inte särskilt flygrädd. Då är jag i så fall mer rädd för att köra i halka, byta jobb och möta främmande män på folktomma platser. Flyget har dessutom den fördelen att man kan muta nerverna med en Gin & Tonic, det passar sämre ihop med vinterkörning och jobb.
Ändå är det en liten oro i magen. Jag är inte van vid att umgås så intensivt å länge med maken, ibland blir det bra och trevligt, ibland blir det långt ifrån bra.
Jag har heller aldrig varit ifrån Noah i fyra dagar tidigare. Är övertygad om att han överlever med sin mamma men vi kommer längta efter varandra.
Ja, fast jag ska inte gnälla. Det ska bli jätte skönt att få lite sol och miljöombyte, leva lite lyxliv.

Har en del förberedelser kvar. Ska färga håret. Raka här å där. Noppa bryn å ett å annat hakstrå. Måla naglar.
Välja bland mina 111 klänningar, hur många är rimligt att ha med sej egentligen? Göra om proceduren med skor.
Packa.

Rätt lustfyllt ändå.
Puss/ Asta