tisdag 14 mars 2017

Kvällens ytlighetsportion, dofter and stuff

Bildresultat för clean skin parfym

Jag byter väldigt sällan parfym. Jag växlar sällan mellan olika utan kör med samma. Tycker om hur lukten liksom blir ens signum.
När jag prövar nya parfymer så brukar... eller jag gör alltid så... jag spraya på mej lite på en sminkaffär och pröva hur doften uppför sej.
Parfymer luktar ju olika på olika människor.
En doft som är tilltalande vid första sprayen känns ofta för tung och påträngande när jag haft på den en stund. Jag är rätt kräsen och blir sällan doftförälskad.
Men idag var det tvärt om. Hade läst gott någonstans om Clean- skin och prövade den på handleden när jag var på Kicks.
Kände direkt att "Nää, det var inget för mej."
Men så gick timmarna och jag har gått å sniffat på den hela eftermiddagen och kvällen och tycker verkligen om den.
Den doftar inte som mina parfymer brukar göra men den doftar underbart!
Det kan kanske bli nåt...
Just nu använder jag kusinen. Clean- Warm cotton som jag oxå är helt kär i.

Bildresultat för clean warm cotton

Köpte som sagt ingen parfym men däremot en ny mascara.
Egentligen har jag redan en favoritmascara... Bobbie Brown men den säljs inte i stan och det är lite knöligt. Särskilt när man vill ha en NU!!!
Är oxå väldigt förtjust i Dior och Lancomé men de kostar en slant.
Billiga mascaror har jag alltid blivit så besviken på.
Jag tycker att man får vad man betalar för när det gäller mascaror. Det gäller inte allt övrigt smink.
Min senaste mascara fick jag som present och hade stora förhoppningar på.
Idun. Tyvärr så klickade vi aldrig. Den gav mest färg men inte så där dramatiska ögonfransar som jag är ute efter.

Bildresultat för clinique chubby mascara


Nu prövar jag Clinique Shubby lash som är ny och som hade det helt resonabla priset 180 kr. Har haft en annan mascara från Clinique tidigare som jag var hyfsat nöjd med.
Ska bli spännande att testa imorgon.

Japp, det var allt från ytlighetsfronten idag.

Vad luktar du och vad har du för oumbärligt tips i sminkdjungeln?

Puss/ Asta

Schyffert v/s maken

Bildresultat för var inte rädda

Jag och maken var iväg på utflykt förra helgen till vår grannstad.
Vi skulle sova på hotell (Grand) och se Henrik Schyfferts standup-show "Var inte rädda."
Jag hade både låga och höga förväntningar på resan.

Mina förväntningar på Henrik Schyffert var enorma.
Jag har alltid gillat honom men särskilt på senare år. Hans The 90s- Ett försvarstal var briljant och med tanke på hur politisk han blivit på senare år så hade jag förhoppningar om att detta skulle vara i samma klass... eller bättre.
Mina förväntningar på resan i övrigt var ganska låga.
Jag hade jobbat natt innan, fick gå upp rätt tidigt och visste att jag skulle vara trött.
Jag kände förväntningar om romantik, fest och älskog och var väl inte direkt upplagd för det för att uttrycka det försiktigt.
Maken och jag... ja, vi har inte haft vår bästa tid tillsammans sista halvåret precis. Så... nja.

Men det blev precis tvärt om!
Standup'en som varade 90 minuter fick godkänt av mej.
Det var roligt. Jag log en hel del även om det var få gapskratt.
Det fanns viss igenkänning, en del pedagogiska grepp kring att förklara den ökade främlingsfientligheten och hur dum den är men på det stora hela var det rätt mycket könshumor. Bäverfittor kan vara roligt men det var väldigt mycket mer av den varan än vad jag förväntat mej.
En kul show men inte mer än så.

Maken å jag hade däremot fantastiskt trevligt.
Vi drack vin å drinkar. Vi pratade till punkt. Lite allvar och mycket som var "bara trevligt." Vi skrattade. Vi älskade. Och vi åt magisk hotellfrukost.
Maken var kort sagt den stora behållningen och det kändes både överraskande att vi kunde ha så trevligt i varandras sällskap som välbehövligt.

Nu ska man bara hålla liv i den där känslan med.
Det är lättare sagt än gjort bland duplolego, matkladd och ungefär 0 minuter egentid i veckan.
Men jag ska försöka.

Puss/ Asta

Det är inte lätt att vara fåfäng människa.

Mila bikiniöverdel Mörkblå

Idag har jag genomfört den årliga premiären i bikiniprovning.
Få saker prövar ens positiva tänkande lika mycket som att i mars... när man är som absolut blekast å glåmigast... prova bikini.
I år är jag dessutom större än någonsin förr. Jag har varit fyllig under decennier men inte tjock. Inte som nu.
Magen har putat men i år hänger den över linningen. Hängbuk har jag aldrig tidigare haft.
Bikinin... den här ovan... var verkligen jätte söt men den gick till C kupa som  tyvärr är lite för liten.
Om jag står/ ligger still funkar det men jag planerar busa runt med ungar på stranden i sommar och då kommer behagen att trilla ur.

Som jag nämnt ett par gånger tidigare så följer jag kroppspositiva människor på Instagram dagligen. Det har verkligen både utbildat och utvecklat mej.
Blottat mina fördomar men oxå hjälpt mej att bli den där "bästa kompisen" till mej själv.
Mitt måtto är att verkligen verkligen sträva efter att inte säga taskigare saker till mej själv än vad jag skulle göra till en älskad vän.
Det är svårt. Det kräver träning och det kräver ständig medvetenhet.
Mothugg mot de elaka tankarna varje gång de dyker upp.
När jag ser andra fylliga/ mulliga/ tjocka kvinnor så kan jag tycka att de klär i det. Att det är vackert med olika former och att det där mjuka å runda är kvinnligt och estetiskt.

Med mej själv är det inte lika lätt.
Och sedan är det en rent ekonomisk fråga med.
Jag har helt enkelt inte råd att gå upp i den här takten som jag gör nu.
Det var inte alls länge sedan, några veckor sen kanske, som jag stuvade undan alla för små jeans och köpte mej två par i större storlek än någonsin.
Jeans jag fick plats i. Var fin i. Som inte gjorde ont.
Det kändes bra. Nu klämmer de med.
Så kan jag inte fortsätta, hur kroppspositiv jag än försöker vara.
Så nu försöker jag hålla igen. Unnar mej allt men inte varje dag.
Daglig öl och dagligt godis sätter sina spår och jag måste åtminstone stanna upp i vikt.

Och allra helst vill jag ha bort den där hängbuken. För den ÄR inte snygg alltså.
Jag trivs verkligen inte med den.
Och då händer det konstiga!
Då känner jag mej plötsligt misslyckad för att jag är så dålig på att vara kroppspositiv. Känner mej lite som en hycklare inför mina nya kroppspositiva vänner på nätet vars bilder jag gillar, hjärtar och skriver glada tillrop åt men sen så håller jag på och suckar på min kammare... eller i Intersports provrum... åt mej själv ändå.
Det är fan inte lätt att vara kvinna alltså. Att inte passa in riktigt i något läger.
Men å andra sidan handlar det kanske inte om att man måste älska varje gram av sin kropp varje minut. Det handlar om acceptans, om att se hur vansinnigt obetydligt 10 kg övervikt är i en värld som vår med riktiga problem och att komma ihåg det där viktiga. Inte säga något till mej själv som jag inte skulle sagt till en bästa vän.

Hur går tankarna hos er inför "blotta-bar-hud-säsongen" som ligger framför oss?

Puss/ Asta